Det var minus dödskallt i morse när jag vaknade. Tänkte då att jag antingen ställer in distanspasset, eller väntar in varmare tider. Jens Westergren hörde av sig och sa att han behövde ut och HTFU, så till slut så bytte väl även jag om. Att jag väntade hade ingen betydelse eftersom temperaturen aldrig riktigt ville stiga över på rätt sida om -10 men samtidigt så spelade det ingen roll eftersom jag kom att hålla mig varm under nästan hela turen. Det var bara ett tag där i början som jag frös lite.
Själva turen inleddes klart senare än planerat och när jag bara hunnit någon minut bort så gick min MTB-pedal sönder. Jag hade tänkt skippa att köra med Garmin Vector nu när det är snö, is och halka nämligen så jag hade dagen till ära slängt på mina MTB-pedaler som gått två säsonger. Under foten satt pedalen och i vevarmen satt pedalaxeln. Så det blev hem för att byta pedalsystem och skor. Ut igen med landsvägpedaler och mötte efter en kort stund Jens som hade sprungit med cykeln i 20 minuter. Frös satan tydligen och det var väl inte så konstigt med en temperatur kring -13.5.
Eftersom jag körde landsvägspedaler så ville jag helst köra väg. Eftersom Jens frös satan och det var svinkallt så ville han helst cykla så långsamt och högintensivt som möjligt. Jens vann.
Efter att vi snöcyklat över Hälsingberg och låtit mig ramla ut på Svärdsjövägen så körde vi lite på övningsområdet.
Vi passerade Lugnet via ridstigar och en kort snutt längs med skidspåren. Lättcyklat.
Mot Skuggarvsvägen!
Efter Skuggarvet tog vi oss till Rostberg och där tog det riktiga äventyret vid. Någon hade packat snön för att åka skidor längs skogsvägar och grusvägar och en skoter hade åkt bredvid på grusvägen. Crossen min gick bäst i lössnön och Jens MTB gick bäst på den packade snön. När vi här svängde in i skogen så vände också underlaget till min fördel.
Här passerade jag Jens med punktering i september 2009 när vi körde Långlopps-SM, jag lyckades dessutom täppa den sista lilla luckan som blivit upp till Alexander Wetterhall. Jag satt på Alexanders rulle en hel del under inledningen av loppet eftersom jag "inte ville köra upp honom till Jens grupp". Men när Jens stod vid sidan av vägen med punktering så blev jag plötsligt så illa tvungen att jobba lite också... Alexander och jag kom ikapp gruppen som då kom att göra upp om placeringarna 3-12 eller något sådant. Jag blev till slut åtta och det var ett jättebra resultat med tanke på hur dålig formen faktiskt var. Näst intill allt gick rätt under loppet vilket hjälpte mig fram när inte benen gjorde det.
Ute på vägen blev det lättcyklat igen... Det var faktiskt en ganska så lång period här där vi fick kämpa en del för att ta oss fram. Även om vägen efter en kort stund hade trafikerats av en bil eller två vilket gav oss hjulspår att balansera i.
I lössnö var det fördel cross. I hjulspår, skidspår +ANNAT så var det klar fördel MTB.
Powerbars Power energy gel shots räddade två par ben mot slutet idag. Det tar lite på krafterna att gång på gång maxa för att ens ta sig fram och att dessutom hela tiden behöva fokusera och balansera gör ju inte saken lättare. Klart bra för teknik, balans och styrka att köra lite äventyrscykling vintertid. Cyklister som tror att dom klarar sig bra utan teknik, balans och styrka får gärna fortsätta att tro det.
Även om det är himla bra med balans, teknik och styrkeövningar så var det rätt gött att kunna sträcka ut lite på slutet av rundan. Jens har Power gel shots i benen och bråttom hem.
Snittemperaturen idag blev -12.2°C och snitthastigheten 17.4 km/h. Klart bra HTFU-pass.
