Det här med att Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel väntar barn...

Nu kanske jag sticker ut hakan här men.... Vilken rackarns haka den ungen kommer ha! Jag har hört att man vid ultraljudsundersökningen inte kunde se vilket kön barnet hade, allt man såg var ett halvkilos käkben!

Uppdaterat: Alltså, det här med långlopps-SM...

Cykelsverige står återigen utan arrangör för Långlopps-SM (LLSM) (om inte Finnmarksturen fått det...). Jag har egentligen inte engagerat mig så mycket i frågan då jag inte är tävlingscyklist i år och tänkt att jag släpper sådant där . Det är ju inte direkt första gången som det krisar kring Långlopps-SM, för något år sedan gick ju Bockstensturen in i sista stund och räddade oss cyklister som ville ha ett SM. För några dagar sedan började jag få mejl från cyklister som gärna ville ha SM och var på förbundet i den frågan. Jag nämnde i något blogginlägg i vintras/våras att vi (cykelsverige) stod utan Långlopps-SM i år och jag har väl Twittrat något om det också. Det är alltså ingen nyhet nu i augusti att vi står utan arrangör för LLSM.
Jag vet att Bockstensturen nu fått frågan om att vara värd för SM men tackat nej. Rykten på Facbook säger att Finnmarksturen kanske tar det. Det är 1½ vecka kvar till Finnmarksturen.
Från förbundshåll tycks man tro att det här med ett långlopps-SM är väl som att ordna vilken tävling som helst. Men jag är rätt säker på att just långlopp är något av det mer tidskrävande och omfattande cykelarrangemang som en förening kan ta på sig. En veckas SM-tävlingar i landsväg eller MTB är nog enklare att arrangera än att starta upp ett nytt långlopp. Förbundet vill ha LLSM i september och tror/hoppas/räknar med att någon förening gärna gör det varje år. Innan vi når 5-600 LLSM-cyklister så tror jag inte det kommer att ske. I Falun (Bjursås) arrangerades Långlopps-SM för något år sedan, men det är också enda gången som LLSM legat på en helt ny tävling, annars har det varit redan befintliga tävlingar som tagit på sig SM-statusen. Jag har föreslagit för SCF att köra LLSM samtidigt som vanliga MTB-SM. På så vis får man allt samlat under samma vecka och man får "alltid" någon som tar på sig att arrangera tävlingarna. Men eftersom risken då är stor att vi istället inte får något MTB-SM alls så förstår jag varför man inte gör så.
Lägg SM på en av de redan existerande långloppen då, tycker väl säkert många. Visst, det skulle ju vara smidigt. Största anledningen till att det inte sker är väl att Långloppscupen och SCF inte direkt är bästa polare (+ att SCF vill ha tävlingen i september och endast i undantagsfall kan tänka sig en kompromiss). Deltävlingar i Långloppscupen har haft SM-status några gånger, men det stör den vanliga ordningen på ett långlopp då man måste ta hänsyn till speciella SM-regler gällande bland annat seedning samtidigt som arrangören bara får några enstaka extra tävlande. En annan nackdel med att ha det rullandes på Långloppscupen är att datumet inte blir vid samma tid på året. En cyklist som vunnit LLSM i september ser ju ogärna att nästa års LLSM arrangeras i maj, för då hinner den inte ens använda sin nya mästardräkt.
Så, tror ni det blir något LLSM i år?
Hur tycker ni detta skall lösas för att vi ska slippa detta problem i framtiden?
Vem bär ansvaret för att det blir ett LLSM, är det förbundet (SCF), cyklisterna eller föreningarna?
Inför nästa år, vem tar arrangemanget?
Kan Du tänka dig att arrangera ett LLSM eller finns det folk i din förening som kan tänkas göra det?
Om ni undrar vilka som arrangerar vilka SM-tävlingar i cykel de kommande åren och vilka arrangemang som är lediga så kan ni kika här: http://iof1.idrottonline.se/SvenskaCykelforbundet/Tavling/Masterskapskalender1/

Uppdaterat: Det är nu klart att Finnmarksturen blir SM-arrangör 2011!

Problemet kvarstår dock, det är svårt att arrangera långlopp och cupens deltävlingar brukar inte gärna vilja ta det. Så hur löser vi det i framtiden för att slippa paniklösningar 1½ vecka innan SM avgörs? En himla bra lösning för att dels få ett mästerskap i några år OCH ge förbund/cyklister/föreningar tid att fundera ut något riktigt bra är ju att ge Finnmarksturen SM-status i säg tre eller fem år. Uppenbarligen var nu Finnmarksturen intresserade av ett SM, låt dom ha det då i något år.

Det är ju rätt sjukt att SM hänger på att en enskild cyklist ringer till tävlingsarrangörer och frågar om dom vill ta SM. Den uppgiften borde väl någon på förbundet ha?

Sett på jobbet

Jag får ju betalt för att åka runt och fota busshållplatser i hela Dalarna, då och då ser jag annat än busshållplatser också och eftersom mobilen alltid är med kan jag bjuda er på lite också.
Dagens skörd:

Fallet är kanske tre meter högt, även om det ser lite litet ut på den här bilden. Om ni vill hitta hit åker ni till Kloster. Det finns en busshållplats i Kloster och eftersom stället hette Kloster så kollade jag på kartan om det möjligen fanns ett kloster där och det gjorde det, eller en ruin i alla fall.

Här är ruinen efter Gudsberga Kloster som är/var Sveriges nordligaste och Dalarnas enda kloster.

Ett järnbruk där verksamheten upphörde ca: 1905

De tycks gilla att kapa bilar i Hedemora kommun, ni minns väl min rapport från Fors? Den här bilden är tagen i Åsgarn, eller Krommetsbo. Minns faktiskt inte helt vilken utav dessa grannbyar som huset stod vid men det är i alla fall mindre än milen till den andra kapade bilen i Fors.

Dom hade en liten dansbana i Åsgarn också, med betoning på liten. Kan inte ha varit så STORA orkestrar där och spelat inte...

Visst älskar vi väl alléer? När jag blir stor hoppas jag att jag också äger en allé.

Ibland ser jag cyklister också, då brukar jag tänka att jag alltid ska ha med mig lagningsgrejer, godis och något att dricka när jag är ute och åker. För tänk er själva när ni väggat och har punktering om det bara skulle glida upp en bilist och fråga om man vill ha slang och en näve godis liksom.

Mellanvåffla på Lappens blev eftermiddagsfikat, rullade mätt därifrån.

KEN BLOCK'S GYMKHANA FOUR; THE HOLLYWOOD MEGAMERCIAL

Lost in Intrånget

Hade denna by som bas för min träning idag, hade spenderat lite tid på morgonen för att hitta en runda som på kartan såg bra ut. Att det blev just Intrånget var för att jag skulle jobba i närheten och det blev då ett passande ställe att runda av en arbetsdag på. Det något lustiga namnet kan ju också ha haft med saken att göra.

Det lutande tornet i Intrånget? Egentligen är det ju en lutande Lave (lite kul där att Wiki använder en bild på just Intrångets lave!), men den är nu ombyggd till ett utkikstorn.

I början var stigen inte så bra eller kul, och då är det här ändå en av de mer åkbara delarna..

Ner mot Garpenberg blev det mycket bättre, riktigt bra till och med!

Målet med turen var delvis att cykla vandringsleden från Garpenbergs skola till Erkers Fars Ort. Om ni någonsin funderar på att göra samma sak så har jag ett råd till er; gör det inte! Katastrofstigar (stundtals inga stigar...), och dålig markering. Uppenbarligen bryr sig Garpenberg inte så mycket om sina vandringsleder, skyltarna var ofta bara helblå och visade in på ställen där man inte kunde tro att någon människa satt sin fot. Direkt från första metern. På bilden ovan ville skylten att jag skulle ta mig in bland gräs och sly, utan minsta spår av stig...

Så jag tog grusvägen istället. Hade, med min mobil, fotat en kartbild över området jag tänkte cykla i. Tur var väl det då jag ett antal gånger behövde navigera runt vandringsleden...

Den höll!

Cykelbart

Ungefär samtidigt som solen började titta fram blev stigarna bättre och därmed roligare.

Äntligen började jag närma mig! Vägen härifrån var mestadels fin även om ett längre parti var ganska igenvuxet och ibland var skyltningen i sämsta laget..

Dumt att klaga egentligen.. Utförsåkningen nedför Bensåsen mot Kamhavet var riktigt rolig faktiskt. När jag kom ner så jag såg Kamhavet (som egentligen är en liten tjärn/stor pöl) så hörde jag plötsligt ett konstigt ljud så jag började kika mellan träden för att se vad det kan ha varit för djur som lät så. Så såg jag det plötsligt, en  äldre Homo Sapiens-hane med stjärten i vädret! Slutade genast vara nyfiken och cyklade vidare för att se ett annat mörkt hål, nämligen Erkers Fars Ort (eller Morfars Ort som lokalinvånarna gärna kallar den).

Info för er genuint intresserade. Kan ni inte läsa det som står men ändå vill veta så kan jag mejla högupplöst variant av bilden. Eller så googlar ni bara lite så får ni kanske fram något intressant.

Jag var inte ensam om att vilja gå in i ett mörkt hål i berget.

De som var inne i orten tände ljus och hade ficklampor med sig och stövlar på fötterna. Jag hade väl egentligen bara tänkt kolla ingången eftersom jag inte direkt hade någon ficklampa med mig och gången skulle vara 75-80 meter lång. Väl där kände jag ändå att jag var tvungen att gå hela vägen in och eftersom jag är så himla smart så använde jag mobilkamerablixten för att blinka mig fram in i orten. Det gick väl okej, det fanns ju inga dolda stup eller så och mitt största problem var inte mörkret utan att gå med cykelskor på lösa stenar och brädor i vatten.

Plötsligt hittade min kamerablixt en uppstoppad gräsand ungefär halvvägs in i orten. Det var givetvis kolsvart,  dessutom dimmigt och kallt. Precis som man vill att en gruva skall vara. Ungefär här kom jag på att om jag ställde mobilkameran i film-läget så kunde jag ha kameralampan på hela tiden! Smart, som sagt...
I slutet var det inget mätktigt rum eller något annat spännande, utan antingen hade det rasat eller så hade man med flit täppt igen gången där. Men nu har jag varit hela vägen in i Morfars Ort!

Typisk skyltning i Garpenberg, en blank skylt. Om jag ska gissa så har det stått Kyrkstigen här, för just Kyrkstigen korsade senare vägen jag tog upp till Högtjärnsklack.

Utsikt från nyss nämnda klack

På tillbakavägen blev det snabbast möjliga alternativ eftersom alldeles för mycket tid hade gått åt till orientering, omvägar och att knuffa fram cykeln i skogen.

Tack för idag Garpenberg, Intrånget och Erkers Fars Ort!

Alla foton är helt oredigerade mobilfoton från min Sony Ericsson Neo.

Danny Macaskill - Industrial Revolutions

Lite vatten är väl inget som hindrar en riktig cyklist?