SM - Garmin

Om ni klickar på "Visa detaljer" så ser ni ju att jag dödade mina ben under loppets första 31 minuter. Inte riktigt så det skall gå till om man vill köra bra på SM. Skulle man vända på pulskurvan så skulle det kunna se ut som om jag gjort ett bra lopp.
Tvingades sätta ner foten och stanna TVÅ gånger uppför Gesunda första gången. Efter det idiotjagade jag med folk som var tröttare än jag, fick sällskap av en kille som ville ikapp lika gärna som jag och vi anslöt till slut. Inte tack till karavanen för hjälpen! Försökte sedan hålla mig kall och undvika fler stopp i Gesundabacken.
När vi var ungefär halvvägs ut på fjärde varvet blev jag rastlös och höjde farten för första gången. Skulle ju inte göra NÅGONTING under hela loppet enligt min geniala plan för att ta mig runt, men mina planer på linjelopp brukar jag ju alltid skita i... Vände mig om för att se om jag fick med mig någon, där satt Thomas Gotland Löfkvist på rullen. Fel kille helt klart. Han gick förbi för att plikttroget ta sin förning, jag kastade mig in på rullen men pallade inte att hålla den utan släppte förbi andra som var desto hungrigare på att hålla hans rulle. På slutet av varv fyra tänkte jag att;
1. folk har börjat bli trötta
2. jag har börjat bli trött
3. de som tänkt sig att vinna skulle snart börja röra på sig
Så jag kokade ihop en genialisk plan som gick ut på att vara före klungan när dom andra satte fart. Helst skulle jag passera Gesundabacken före dom där snabba... Kom iväg lite på låtsas med en annan kille. Var på vippen att ge upp när fyra andra kommer ikapp och säger att vi får lucka. Så jag försöker slita ett tag till men någon kilometer senare är vi på väg upp mot varvning och inhämtade. När vi så rullat ut på varv fem så tänkte jag att;
1. jag var trött
2. jag hade nog bränt allt som fanns att bränna i mina ben
3. jag aldrig skulle ta mig över Gesunda med klungan
Så jag kokade ihop en genialisk plan som gick ut på att vara före klungan in i Gesundabacken för att ha lite försprång. Med tanke på den respekt alla har för mig (eller brist på? eller kunskap (i och med denna öppna och allt för ärliga blogg) om att jag är rätt otränad?) så får jag en lucka när jag attackerar utför strax efter varvningen. Skitsmart Henrik! Gasa utför, komma in i backen helt utbränd och bli avhängd som någon liten juniorjävel. Får dock sällskap vid campingen av en annan cyklist som också vill ha försprång in i backen. När vi kört över broarna är jag dock redan rostad eftersom jag var;
1. trött redan när jag "attackerade"
2. inte var tränad för sådant här elittävlande
3. den andra cyklisten var ungefär 20 gånger starkare än jag
Så vi går in i Gesunda by, jag klarar korsningarna och första lilla motlutet. Sedan kommer han igen, Gotland. Nu vill han åka fort (som jag ju redan räknat ut ett halvt varv tidigare men inte lyckats komma iväg tillräckligt långt för att ta sällskap med honom EFTER Gesunda) och gasar förbi mig med rester av en sönderslagen klunga i släptåg. Som genom ett mirakel blir jag dock inte lämnad ensam utan får sällskap av några cyklister över krönet. Vi blir några fler och är väl kanske 10-15 man som jobbar (nåja, en del skulle åka snålskjuts) för att;
1. kanske komma ikapp igen
2. komma fort till varvningen för att kunna bryta
3. samarbeta för att snabbare komma till mållinjen och få en placering
Vi var nära ett tag, tappade lite igen och närmade oss ytterligare några gånger innan vi ansluter (skräll!) till en klunga vid langningen precis innan varvning. Jag har dock bränt mina ben helt vid det här laget genom att hjälpa till med dragjobbet i gruppen trots att jag i ett varvs tid har försökt hänga av mig själv. Så när VI ansluter så SLÄPPER jag. Kanontajming på den. Passerar linjen för att gå ut på sjätte och sista varvet HELT ENSAM. Vid sådana här tillfällen så bryter landsvägscyklister. Man tävlar så länge man är med i tävlingen, är man avhängd, rostad och förnedrad så kliver man av. Men mitt mål var ju att fullfölja, så jag fortsätter. In i Gesunda ser jag fortfarande karavanen en liten bit framför mig (inte tack IGEN karavanen!), i backen ser jag en eller ett par riktigt trötta stackare. Dom är långt framför men om jag skulle få sällskap så skulle jag inte behöva skämmas lika mycket av att idiotcykla ett sistavarv på SM. Benen är vid det här laget så slut att jag knappt kommer upp för Gesundabacken på lättaste växeln. På platten efter Gesunda kommer jag ikapp en stackare som varit med i den långa utbrytningen och sedan väggat, jag erbjuder min rulle och trampar på. När vi varit nära Mora och vänt ner mot Ön igen så kommer vi ikapp en till kille. Jag saktar ner för att han ska komma in på rulle och kollar efter honom ett par gånger så att jag är säker på att han är med. Å så trampar jag.
När vi närmar oss målet så ser jag att den där andra killen inte är kvar längre, den väggade stackarn tackar för dragjobbet och jag är bara glad över att nå mitt mål och alla andras mållinje.

Recept på en lyckad lördag

Detta plus en lekpark = succé

Resultat landsvägs-SM linje Sollerön 2011

OMG vad trött jag är! Känslan av trötthet förstärks något på grund av allt skit jag fått i ögonen också. Mer om SM imorgon, ni som har bilder på mig får gärna skicka!

Foto: Stefan 

Jag blev 90:e man idag av 94 fullföljande, inget världsrekord kanske men jag fullföljde loppet! Fullständiga resultat från elitens linjelopp på Sollerön hittar ni här.

Men man har väl tagit sig runt SM

Och jag blev inte ens sist, även om det inte var långt ifrån...

Glad midsommar allihopa!

Tradition

Nu tar jag med mig denna låt och åker till Sollerön. Ni håller väl tummarna för att jag överlever?
Vem tror ni vinner?

Dalarnas Bloggare 2011

God afton kära läsare,

Det har ju varit en ganska trevlig dag idag faktiskt. På jobbet pratades det mycket om Vätternrundan och Dalarnas Bloggare idag. Måste säga, igen, att jag är väldigt tacksam för att ha blivit nominerad först och främst och sedan också till alla er som röstat på mig. Jättekul verkligen och Dalademokraten har inte gömt undan denna tävling på något vis...

På småbilderna kan man se att jag gillar tårta... Artikeln finns också att läsa på nätet här

Jonas "Heavy" Stentäpp fotar och Anna Lundh frågar
Heavy blev känd för allmänheten 1997 och 1998 när han medverkade i den oerhört populära TV-serien På Rymmen. Anna Lundh var med i Robinson 2009 och blev där utslagen precis innan finalen.

Utöver äran så bestod förstapriset av en Spa-weekend för två på Dalecarlia Hotell i Tällberg, blommor som ni kan se på bilden ovan som Blomsterriket Mora skänkt, jättegod tårta från Kaffestugan i Mora och en dalahäst med Dalarnas Bloggare 2011 ingraverat samt ett halsband där smycket är en dalahäst med Dalarnas Bloggare 2011 ingraverat på baksidan från Lilla Lisa Design.

Lilla Lisa Design håller faktiskt till på Sollerön dit jag ska imorgon och där SM avgörs. Ni vet sista kurvan innan upploppet? I området till vänster, där någonstans hittar ni Lilla Lisa Design.
Det skall bli väldigt härligt att få komma iväg till Dalecarlia också. Det ser vi fram emot, frugan och jag.

Tvåa i tävlingen blev Garbomannen och trea blev Molly Rustas. Bägge två har väldigt välgjorda bloggar och stora läsarkretsar så jag trodde verkligen inte att jag skulle hamna före dom. Men tack vare världens bästa bloggläsare kunde jag vinna.

Tack!

Orsa Björnpark

Vi åkte ju till Orsa Grönklitt igår för ett besök i Björnparken. Dit borde man köra en etapp i ett landsvägslopp. Fin natur, fina byar kring Orsa och fin backe upp till Grönklitt.

Ser ni vargen? DET GJORDE INTE JAG HELLER!!!

Men björnen var inte så skygg inte, och många var dom.

Denna rackare skrämde livet ur de stora tjejerna... Björnar, tigrar och annat skrämdes tydligen inte men en trollslända fick dom att skrika.

Attack!

Det här tiger vi om...

Njuter av utsikten

Utsikt från en hög punkt av parken

Isbjörnen var en duktig simmare och hyfsat stor

Jag finns alltid där för mina barn, som när de inte vill äta upp sina glassar...

En trevlig dag i parken. Jobbigt att putta barnvagnen upp för dom branta backarna, men det ger ju bra träning. Trist att inte se några vargar, det hade jag sett fram emot. Järv kollade vi inte ens efter då det börjat regna då och vi hade tagit sikte mot utgången. Tigrarna var nog lite av familjens favoritdjur och om man inte orkar gå runt hela parken eller inte ser några djur så finns dom också i uppstoppat format...

Det fanns en Monark där också där man kunde mäta sin snabbhet mot en björn. Mus, ekorre, grävling, människa eller björn var nivåerna och jag kan inte säga att jag är speciellt imponerad av björnarnas fysik...