Tillbaka i sadeln igen!

Okej att det bara var ca: 35 timmar efter att jag klev av den senast, men det känns faktiskt som om jag vilat från träningen längre än så. Det kändes nästan som en comeback när jag idag skulle cykla hem från jobbet. Motiverad och taggad, om än något energitom. Gjorde nog av med mer energi under den där dryga timmens cykling än jag stoppat i mig på dom där 35 timmarna mellan cykelturerna. Tur att kroppen har en hel del lagrat! Trots det så gick det faktiskt bra att cykla hem idag. Motvinden var nog värre än energinivåerna faktiskt, för jag orkade trampa på hela vägen hem.

Vi fick krabbelurer på jobbet idag. Hade faktiskt aldrig ens hört talas om det innan, men jag insåg där och då att jag missat något. Svingott var det ju! Recept på krabbelurer.

Annars så är det ju våfflans dag, men det skulle väl ta lite väl lång tid att grädda våfflor till hela kontoret, därav krabbelurer. Istället fick jag rädda dagen genom att grädda våfflor här hemma nu på kvällen. Lyckades peta i mig en jag också.

Jag skrev ju för ett par veckor sedan om att ett antal elitåkare skulle köra för Borlänge CK i år. Nu har dom gått ut med nyheten att Borlänge CK elitsatsar. Kul, tycker jag! 

Min arbetsvecka är slut nu i och med att jag bara jobbar 60% nu för tiden. Var sedvanligt trött efter arbetsveckan så i kväll har jag gubbvilat på soffan. Tänker gå och lägga mig strax också, ska bara få 13-åringen i säng först innan jag och Frida drar oss tillbaka för natten. 

Som det känns nu så tar jag tar det lite lugnare med träningen några dagar framöver. Visst kan man väl cykla även med utdragen tand, men då jag inte riktigt gillar att äta än så är det nog bäst att ta det lugnt. Låter därmed munnen läka ihop i lugn och ro. 

Jag ligger ju så bra till med träningen så det gör nog bara benen gott att ta det lite lugnare några dagar för att sedan dra igång med finslipningen inför säsongen med ny kraft och fräscha ben.

En ny morgon gryr

Ny dag, nya möjligheter!

Starten på en ny dag, en ny vecka och en ny arbetsvecka (må-on..). Minusgraderna i morse hade jag dock unnat alla vasaloppsåkare igår, det såg riktigt blött ut.
Jag är riktigt imponerad av Justyna Kowalczyk, som låg kring placering 323 vid Smågan efter att ha knäckt ena staven i starten och sedan åkt med en stav i en kilometer och sedan en med fel längd hela backen upp. I mål var hon ohotad som damsegrarinna och 71:a totalt bland alla. Det hade varit intressant att se hur långt fram hon kommit utan stavfadäsen. 71:a är det bästa som någon dam någonsin gjort i Vasaloppet.
Andra som gjorde imponerande lopp, i min bekantskapskrets, var ju bröderna Steen där Jonatan gled in som 96:a och Adam på hälften så många placeringar: 48:a. Dom där grabbarna mejslade ur!

I vanlig ordning så är jag nu sugen dels på Vasaloppet nästa år, men även att satsa några vintrar för att bli bättre på skidor också. Vi får väl se om det hinner gå över innan vintern kommer tillbaka.

En kul cykelhändelse är ju att Borlänge CK åter kommer att ha ett elitgäng i år. Det har ju varit rätt tunt med elitåkare i dalaklubbarna dom senaste åren och utvecklingen har ju inte direkt sett lovande ut. Christoffer Kvist som kört på landsväg med oss i Falu CK hade ju en riktigt tung säsong förra året och har sedan en tid tillbaka beslutat sig för att köra för moderklubben Borlänge igen. Klokt beslut och att hitta tillbaka till rötterna igen kan nog få tillbaka honom på banan. En tung förlust för oss i Falu CK givetvis då han både har ett vapen som en cyklist och är en god kamrat att ha i ett lag.
Krippe, som han kallas, blir dock inte ensam elitåkare i Borlänge CK utan nyligen så har ett gäng andra åkare beslutat sig för att köra i deras dress denna säsong. Jättekul, tycker jag!

Jag har ju samlat ihop ett elitgäng i Falu CK med ambitionen att det ska finnas ett lag att åka med om man bor i området och vill tävla landsväg. Vi går nu in på tredje säsongen och det ser ut att bli, det på papperet, starkaste laget hittills. Min ambition har aldrig varit att dammsuga regionen på talanger, tvärt om. Det tog faktiskt emot lite när Krippe gick till oss då jag gärna ser elitåkare i alla dalaklubbarna. Drömmen vore ju ett elitlag i varje kommun i länet. Så även om någon kanske tror att jag skulle vara bitter över att några går till Borlänge istället för Falun så är det faktiskt tvärt om. Det här tror jag blir skitbra för cykelsporten både lokalt och i regionen.
För även om det är två småskaliga elitklubbar så kommer vi nog sporras av varandra och lite konkurrens är ju aldrig fel. Att cyklister som tävlat för klubbar utanför Dalarna nu väljer att köra för klubbar på hemmaplan är bra för cykelsporten i Dalarna och framöver så leder nog det här till en upptrappning av tävlingsverksamheten i länet även på landsvägssidan. Det är i alla fall vad jag hoppas och tror.