Körde banvallen till Borlänge idag, ville bli stum som på den gamla goda tiden. Åtta kilometer av sträckan är grusväg och när jag kom ut ur skogen vid Kyna och fick motvinden i ansiktet var jag inte go att tass med. Min andra pendlingsväg är rätt så kuperad, den här är nästan platt. Man skulle ju kunna tro att platt är lika med lätt, men det blir istället ingen "vila" utan platten innebär fullt vrid hela vägen. Sista kvarten eller så var jag riktigt stum. När jag kan köra fullt och bli stum först på sista rakan, då vet jag att formen är god. För att nå dit är det bara hårt jobb som gäller.
Ska köra det här lite oftare då det ger riktigt bra slätdrag och just slätdrag är inte dumt att ha på Cykelvasan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar