Dags för sista Zwift Classics

Hej och god morgon!

Idag är jag stel i mina baksidor efter två dagars löpning. Är faktiskt också stel i ena axeln, måste bero på mina fallolyckor igår. Tänkte därför cykla lite på wattbiken i kväll för att kunna stretcha ut lite efteråt. Hade annars tänkt vila idag, men köra något lätt går ju.

Imorgon är det dags för Zwift Classics igen. Största loppen på Zwift och en chans att köra mig sönder och samman mot proffscyklister. Senast hade jag inte min bästa dag och fick duktigt med smisk. Återstår att se hur snabb jag är imorgon efter två dagars löpning...

Loppet kommer att sändas live på nätet och vi startar 20:03. Imorgon alltså.

Jag är anmäld till Vildmarksloppet!

Hej och god kväll!

Två inlägg om dagen är bra för magen. Tänkte bara meddela att jag nu är anmäld till Vildmarksloppet på lördag. Det är en 32 kilometer lång terränglöpningstävling. TRETTIOTVÅ kilometer. Terränglöpning. Det kommer att bli episkt lidande mot slutet, gissar jag.

Har sneglat mot det loppet i några år nu men dels har det alltid krockat med Bockstensturens helg och dels så kan jag ju inte riktigt springa. Men så nu plötsligt så går Vildmarksloppet veckan efter Bockstensturen, så nu är jag anmäld.
Tur då att jag har tränat fyra pass med en sammanlagd distans om 28 kilometer. Hade ju helst hoppats på lite mer löpträning innan och framförallt längre pass. Men lördag är på lördag så det är bara att gilla läget. Vill ni se episkt lidande så ta er till Bjursås på lördag helt enkelt. Jag har någon bild om hur man liksom bara flyter fram i skogen på lätta steg, vi får väl se hur det går. Den längsta löpningen jag registrerat är 14.78 kilometer för två år sedan, men jag vet också att hösten 2009 så sprang jag ungefär 45 kilometer grusväg. Då tog jag helt slut efter ganska precis tre mil och sedan kunde jag inte träna på ett par veckor. Men det var då det. Vi får väl se hur länge jag behöver vila efter lördagen.

Mina löppass 19:e och 20:e augusti gick faktiskt ganska bra. Igår fick jag dock ont i fötterna och idag var det ett litet helvete. Hade hoppats på en stegrande formkurva där, men nu hoppas jag istället på att jag hinner vila upp mig till på lördag.

Jag vet inte om jag sticker ut hakan här eftersom jag aldrig sprungit något lopp och än mindre 32 kilometer terränglopp. Men jag siktar på under tre timmar så får vi se hur långt det räcker. Om jag ska gissa lite så tror jag att andra halvan kommer gå betydligt långsammare än den första, men jag kan ju ha fel. Hur som helst så blir det en rejäl utmaning för mig som jag ser fram emot.

Jag, i morse. 11.12 kilometer med katastrofben.

Bild från Vildmarksloppet.

Runners high?!??

Hej och god morgon!

Här har jag klarat av 11.12 km katastroflöpning i soluppgången. Fint men ganska kallt och varken ben eller fötter ville samarbeta idag. Snubblade rejält åtta gånger och föll två. Har haft bättre träningspass men jag gjorde det!

Skedvirännet MTB, 3 år med Linda och stiglöpning

Hej och god kväll!

Inte helt vanligt med kvällsinlägg nu för tiden men om klockan går för snabbt på morgonen så kan det bli såhär. Igår så var jag ju till Trylämnet, ungefär tre mil från Falun, med barnen för att köra Skedvirännet MTB. Barn erbjöds en bana på 4,5 kilometer och ungdomar och vuxna kunde välja mellan 21 och 40 kilometer. Mina barn och jag valde 21 kilometersloppet och ställde upp till start. Fri fart och jag skulle åka med bakom.
Efter en högintensiv start så fick Ebbah och jag liksom starta om. Vi gick från att det inte alls var kul till att det var riktigt roligt. Tyvärr lyckades vi inte hålla undan för regnet som öste ner på slutet. Men vi fick en varsin hamburgare efteråt och Ebbah vann knäckebröd på vinstlotteriet efteråt!

Ett par bilder signerade Lars Andreas Andersson:

Efter en toppendag med ungarna på förmiddagen så spenderades en toppeneftermiddag/kväll på tu man hand med Linda. Hon och jag firade tre års kärlek och äventyr med en middag, långa samtal och en långpromenad. Ser fram emot många nya äventyr med dig!

I morse så var vi ute före frukost och rastade benen. Jag fick ihop åtta kilometers stiglöpning med tung känsla och ömmande fötter. Kanske var det helgens mycket cyklande och den långa promenaden igår kväll som satt i. Ändå nöjd med farten trots känslan!

Bilder och resultat från Bockstensturen 2019

Hej och god morgon på er!

Det får bli ett lite snabbare inlägg idag för jag ska iväg och köra Skedvirännet MTB med två av mina barn alldeles snart.

Men igår gick ju Bockstensturen av stapeln i Varberg. Jättemånga cyklister ville köra den sista deltävlingen i Långloppscupen och jag var en av dom. Förhoppningarna var höga men jag hade en riktig skitdag i sadeln. Först gjorde jag det okej men efter två av dom fyra backarna tidigt i loppet så fick jag vika ner mig. Stannade sedan efter 28 km för att lätta på trycket, stannade igen efter 35 km för att lätta på däcktrycket och efter det tänkte jag att loppet är långt och jag kunde köra upp mig då många brukar krokna här. Höll hyfsad fart ett tag men sedan gick krafterna ur mig. Det var som om jag var sprängfylld med energi men ändå väggad. Cyklade så sakta att det var jobbigt. Stannade i en depå för att äta och dricka. Rullade iväg.

När damtäten kom ifatt så provade jag att gå med för att se hur tätstriden där skulle avgöras. Det var skönt för skallen att göra något annat än att åka och tänka på hur dåligt det gick. Damerna kom ifatt efter knappt sju mil tror jag och efter 75 kilometer så körde Sandra Salinger till sig en lucka på Nellie Larsson. Nellie var sånär ikapp någon kilometer senare men Sandra lyckades utöka igen. Jag hängde på Sandra in mot Varberg och när vi kom till kusten så slog jag av och rullade in i mål.

Jag blev 51:a bland herrarna, vilket väl säger en del om att startfältet kanske var stort men det var inte så många duktiga med. Vet faktiskt inte varför men det var så få med att jag blev 13:e i elit. Här hittar du fullständiga resultat från Bockstensturen 2019.


Happyride.se bjuder på bilder från loppet:

Jag tog ett par själv också..

Jag gillar ju att man med Bockstensturen bjuder på ett längre långlopp och det är så mycket som är bra där i Varberg. Men igår har jag två saker som liksom sänker betyget rejält.
Först och främst starten. Jag förstår att det är svårt att ordna med en start genom centrum för att komma ut på vägarna på andra sidan stan. Men lösningen som erbjöds igår med parkvägar och cykelvägar i några kilometer där det var träd, stolpar, trottoarkanter och annat hela vägen. Bara smalt, massor med tvära kurvor och bitvis dåligt skyltat dessutom. Livsfarligt och ingen bra lösning. Det var verkligen en kaosartad start och den bör vi inte behöva uppleva igen nästa år.
Man hade också lagt om startordningen på dom kortare loppen och jag trodde det var för att slippa att eliten kommer ifatt motionärerna på slutet? Men jösses, det har nog aldrig varit så många motionärer att passera sista tre milen som igår. Det var inte bara en gång som motionärer höll på att avgöra tätstriden i damklassen kan jag säga. Jag har klagat på det där tidigare, men jag fortsätter väl tills det blir bättre. Andra lopp lyckas ju bättre med sina kortvarianter så något finns nog att lära hos andra där.

Hur som, tack för igår alla. Nu ska jag stressa iväg, vi hörs!

Godmorgon från Varbergs fästning!

Hej och god morgon från Varberg!

Sista deltävlingen i Långloppscupen 2019 väntar och jag ska göra mig redo för 100 kilometers cykling längs Bockstensturens bana. I natt har jag sovit i huset längst till vänster i bild, som också är ett gammalt fängelse. Har bott i en cell här med min cykel.

Trevligt ställe, nu i alla fall. Tveksamt om det var lika mysigt här för 150 år sedan.

Ja, Bockstensturen då... Jag gillar ju att långlopp är långa, lite synd att inte fler arrangörer vågar sig på att erbjuda längre banor. Jag är dock bra på att köra mig trött också så det är inte alltid till min fördel. Banan börjar och slutar lätt (om man bortser från motvinden på slutet) men i mitten så snurrar vi runt Åkulla i kuperad skogsterräng. Starten alltid snabb och lite nervös. Sedan smäller det till med några backar efter en och en halv mil och därefter vet man sin plats.

Jag ska gå ut för att ha roligt och ge allt, så får vi se vad det räcker till för siffra för dagen.

Klippte ihop en vlog igår kväll, kika gärna:


Avrundar med några fler bilder, vi ses kanske idag. Lycka till ni som kör!

Nya sulor och väckningspass

Hej och god morgon, cykelvänner!

Nu är det snart helg och här sitter jag med havregrynsgröten och laddar upp. Fyller på igen efter att ha avklarat dagens väckningspass redan. Känns bra och eftersom jag åker ner till Varberg efter jobbet så blir det för stressat att klämma in ett väckningspass på kvällen. Brukar ju faktiskt nu för tiden ofta köra väckningspasset på morgonen. Då får jag också längre tid med återhämtning till själva tävlingen. Väckningspasset blev ett kort Zwift-race där jag fick slita lite för att vinna men lyckades med en attack med 8-900 meter kvar. Gött så. Inga diamantben men med tanke på att jag gick från sängen direkt till Wattbiken så var det helt okej.

Bytte däck på min MTB igår också, ska nu avsluta säsongen på ett par Maxxis Crossmark II. Har kört Crossmark förr även om det var många år sedan nu. Då gillade jag däcken så jag hoppas att det är samma goa känsla nu. Betydligt grövre än dom jag kört på hittills (Ikon och Pace) och tyngre. Bredare och mer grepp får kompensera.

Nu ska jag rulla vidare, jobbet kallar och sedan skarvar jag vidare till Varberg. Vi ses där!