Nattfyror

Hej cykelvänner!

Det blev ju ett pass igår, eller idag, beroende på hur noga man är med vad klockan visade. Började givetvis med att skjuta på passet så länge som möjligt genom att komma på tusen andra saker som "borde göras". Men till slut så tog jag mig alltså i kragen och kröp ner i källaren.

Jag vet att många av er tycker att watt är schwatt och inte ett skvatt (rim!) roligt att läsa om. Men jag vet också att många av er bara älskar detta, dessutom så är min blogg också lite av min träningsdagbok. Så jag kör en kortis med siffror och för nördarna så finns länk till all pass-data här. körde alltså fyra stycken intervaller på fyra minuter vardera med tre minuters vila mellan. Höll mig på 360 Monarkwatt och mina Garmin Vector 2 visade 5,5-6,5% mer i natt. Får en del frågor på hur mycket som diffar, så nu vet ni (igen) ungefär vad ni kan räkna med.

Tänkte innan passet att jag inte skulle bränna ut mig totalt utan köra igenom dom på det motstånd som jag nu körde intervallerna på. Blev alldeles lagom jobbigt. Inte alls enkelt, men ändå ganska långt från någon sprängning. Så här har mina rekord på 4x4 sett ut sedan 2013:
Våren 2013: 372 Monarkwatt
November 2013: 376 Monarkwatt
Januari 2014: 378 Monarkwatt
April 2014: 388 Monarkwatt
April 2015: 392 Monarkwatt

När jag tränade så lyssnade jag på denna musik: [Spotify] och tittade på detta:


Idag är barnen lediga från skolan och frugan kommer snart hem från jobbet och vill då sova givetvis. Så jag ska väl försöka underhålla barnen så gott jag kan i gråvädret. Ska väl försöka hinna med ett träningspass någon gång idag också...

Som en riktig träningsbloggare!

Hej cykelvänner!

Idag har jag gjort två obligatoriska punkter på träningsbloggarprogrammet. Har nämligen både ätit kvarg och tagit en PW (powerwalk). Fattar inte grejen med kvarg, det var ju liksom inte ens gott. Promenaden var när jag gick med Frida i cykelvagnen till Ebbahs innebandyträning. Blev ju ca: 5 kilometer totalt.
Nu skulle jag bara behöva en instagram-bild på lite nötter och bär...

När det kommer till cyklandet så har jag vilat två dagar i rad. Två dagar är ju vad som är gränsen för mitt välmående, skulle jag vila även idag så innebär det att det inte är som det ska. Nu har jag inte tränat än, så det ser ju lite mörkt ut. Men testcykeln står där i källaren och lockar på mig. Det kan bli en omgång på den vita stålhingsten när barnen somnat.

Frida tyckte det var skönt med innebandyträning.

På hemvägen så mötte vi någon som samlade på lumen, man blev liksom bländad på ett par hundra meters avstånd.

Hade en dålig speldag igår, idag har det däremot gått betydligt bättre. Brukar mest spela Sit & Go när jag spelar poker men idag när Frida somnade så testade jag en turnering. 84 deltagare, topp-12 fick prispengar. Efter en timme och 45 minuters spelande så låg jag tvåa med bara sju spelare kvar. Då var det dags att väcka Frida och åka till skolan för att hämta barnen som fått åka bil idag. Så jag drog några vilda chansningar på slutet för att försöka slå ut folk men blev själv utslagen och slutade sjua.
Har ju alltid sagt att barnen ska cykla till och från skolan...

Den heldämpade cykeln

Så här ser den ut alltså, liggandes på en lövbädd i min trädgård, 2016 års Bianchi Methanol 29.2 FS.

Shimanos XT-komponenter, 29"-hjul givetvis, Fox står för dämpningen och Formula R1 ser till att cykeln stannar. Låsning av dämpare sker med ett reglage på styret som låser bägge dämparna. Låsningen har tre lägen; ett helt låst, ett medium och ett helt öppet.

Jag hade ju tänkt mig att testa denna mot min hardtail som också heter 29.2 men SL istället för FS. För samma peng (54.995:-) får man en hardtail 29.2 SL med XTR, och nästan 2 hekto lättare hjul jämfört med 29.2 FS där man alltså också får nöja sig med XT-komponenter.
Då jag har lyckats komma över lite viktuppgifter så ska det dessutom skilja 1.7 kilo mellan cyklarna (obs att jag inte vet om det är samma ramstorlek på cyklarna som vägts).

På papperet så blir det alltså en solklar seger för hardtailen som erbjuder finare komponenter och en mycket lägre vikt.

Om jag struntar i prislappar och bara fokuserar på prestanda så skulle jag kunna köra på Bianchis heldämpade Methanol 29.1 FS. Den kommer med SRAM XX1 och väger bara ett halvt kilo mer än hardtail-cykeln 29.2 SL. Men då vi skulle strunta i prislappar så finns ju också hardtailvarianter med XX1 eller XTR Di2 också. Men då dom två hardtailvarianterna inte säljs i Sverige så glömmer vi dom just nu.

Nåväl. På papperet är segern enkel för en hardtail. Mycker mer (lättare och bättre) cykel för pengarna. Men tävlingar avgörs ju aldrig på papperet, så jag ska väl ta mig ut och testa dom också. Hade helst testat dom med ett och samma hjulpar, men det är olika bakaxlar på dom två cyklarna som jag har...

Gourmetfrukost

Sonys mobilkameror har ju möjligheten att ta kort i ett automatläge med en rad förinställda kamerainställningar. Idag tyckte kameran att min havregrynsgröt var en bild på gourmet. Helt rätt!

Vad ska ni göra idag då? Jag hoppas i vanlig ordning på lite cykling, även om det idag kanske kan bli en tur på testcykeln om det ska bli något tränat för min del. Frun jobbar först eftermiddag sedan hinner hon nog hem någon timme innan hon jobbar natt på det.

Idag ska jag nog få hem en heldämpad cykel. Ska testa den lite och se om jag kanske gillar det bättre än en hardtail. Har ju annars inte kört heldämpat sedan jag var typ 20 år? Då Magnus Darvell och jag körde en varsin röd-gul Gary Fisher med skivbromsar och allt. Den var ju inte direkt jättelätt och jättestyv när man tryckte till i backarna. Men mycket har hänt sedan dess och nu väger en heldämpad inte så mycket mer än en hardtail. Bianchis modeller ligger väl dryga halvkilot högre i vikt på en heldämpad jämfört med en hardtail.
Hur mycket förlorar man då på att ha ett halvkilo extra med sig jämfört med hur mycket man vinner på bakdämparen? Ja, jag tänkte väl prova mig fram och se hur det känns nu helt enkelt. Kanske kan också den där bakdämparen minska punkteringsrisken? En nackdel utöver vikten på cykeln är ju att det är mer rörliga delar och mer som kan krångla på en heldämpad cykel.
Det finns en hel del cyklister som bytt till heldämpat för att de haft problem med ryggen. Vissa har säkert blivit hjälpta av bytet, men jag har också hört att flera faktiskt fått mer problem med ryggen. Troligtvis så sitter man mer på cykeln när man kör heldämpat och därmed så får ryggen fortfarande en hel del stryk när man cyklar över ojämnheterna.

Hur tänker ni kring heldämpat? Jag blev, som ni kanske förstår, lite avtrubbad av försöket för hundra år sedan. Dessutom gillar jag känslan i en riktigt lätt cykel.

Dagens bilder, ryggproblem, YouTube och världscupen i CX

Idag har Falu CK haft årsmöte, men jag var faktiskt inte där. Ronya har jobbat i vanlig ordning så jag har varit barnvakt istället. Ingen träning heller alltså, men det finns ju några timmar kvar på dygnet om jag skulle vilja det.
Bilden på solnedgången tog jag nere vid Hälsinggårdsbryggorna efter att ha lämnat Emily på sin dansträning.

Tror inte att vi har pratat om att jag har haft problem med ryggen denna höst, eller har vi det? Det började hur som helst innan Bockstensturen och har spökat till och från sedan dess. Jag har känt av det hela tiden, men det har varit olika mycket och det är faktiskt bara på 3-4 träningspass som det påverkat mig negativt när jag cyklat. Nu känns det tack och lov som om det är på väg att bli bra igen.

Det här med min YouTube-kanal då? Nu har jag börjat få dåligt samvete för att jag inte laddat upp någon video där på två veckors tid. Ska vi ha det så?! Alltså både att jag inte laddar upp klipp på två veckor och att det ger mig dåligt samvete... På kort tid så har det ju rasslat in 350 prenumeranter så jag börja känna att det finns några som förväntar sig att jag publicerar någon form av innehåll i den där kanalen också.
Men vad ska jag filma egentligen?! Tror jag får slänga upp vloggar lite då och då för att hålla elden vid liv.

Här kan ni se dagens världscuplopp i cyclocross. Starten går ca: 10 minuter in i klippen.
Damerna:

Herrarna:

Klackrunda

Hej Cykelvänner!

Igår blev det inget blogginlägg. Det trådlösa nätverket krånglade här hemma igår på förmiddagen och sedan stack ju jag ut och cyklade. Kom hem alldeles för sent och då hade vi fått besök dessutom. Så jag skippade det där med att blogga.

Men idag är det ju en ny dag med nya möjligheter. Tänkte därför skriva lite kort om gårdagens klack-pass. Hade nämligen skissat på en rutt till Gimklack och Djurmo klack. För er som inte vill läsa text så kommer nu bilderna och för er som gillar ord så kommer några fler efter bilderna. Det var bara Gimklack på den första bilden som jag hade cyklat förut, alla andra bilder var nya cykelplatser för mig.

Kollade ni på bilderna nyss så tyckte ni kanske att det där såg ut som en riktigt fin tur och det var den också. Ibland. Men det var rätt mycket jämmer och elände också på dåliga stigar och vandringsleder. Jag fick gå alldeles för mycket för att det skulle kännas kul.

Vägen till Gimklack (bild 1) var inga konstigheter utan mest transport på asfalt följt av lite grusväg och någon större stig. Åkte sedan någon handgjord del av Gimån (bild2). Någon som vet varför man byggt den så längs med berget?

Från Gimsbärke så tog jag en stig över Sifferboberget (bild 3, 4 och 5). Den började riktigt bra, men sedan så kom ett kalhygge ivägen så jag fick gå en liten bit och kolla på kartan i min Garmin Edge 810. Tur ändå att jag hade den för jag kunde hitta stigen igen på andra sidan kalhygget. Men då var den inte alls lika fin längre. Jättelångt ifrån. Tog sedan en vandringsled mot Solsbodarna som var ömsom fin och ömsom inte så fin.

Från Solsbodarna så cyklade jag sydväst med riktning mot Oxberget och Djurmo Klack. Första delen var okej men när jag kom till vandringsleden vid Djurmo klacks naturreservat så spårade den ur helt och hållet. Kom till ett ställe där en massa träd låg över stigen och man hade markerat en led runt dom. Tänkte inte så mycket mer på det men det var tydligen en helt ny vandringsled. Typ upptrampad rakt ut i skogen. I stenig och blöt terräng. Fattar inte varför man så ofta måste göra vandringsleder så himla dåliga och blöta, vad är grejen med er vandrare egentligen?!

Vissa delar av stigen längs med Oxberget (jag kom norrifrån) blev bra när jag närmade mig utsikten (bild 6), men jag skulle inte rekommendera någon att cykla den för dom korta bitarna som var bra. Stigen från Oxberget och västerut mot Djurmo Klack var dock riktigt fin och där kan ni gärna cykla. Typ från Djurmo Klack, ut till Oxberget och sedan vända igen. Jag åkte ner till en parkering och tog sedan vandringsleden från parkeringen till Djurmo Klack. Det blev en del vandring där med...

Kom till slut fram till Djurmo Klack (bild 7), men då hade det gått alldeles för lång tid på grund av alla dåliga stigar och promenerande/joggande med cykeln. Innan jag tog den där obligatoriska bloggbilden så hade jag sett att det var några där och grillade. Så jag tänkte att jag frågar dom om stigen västerut är bättre än den östra stigen som jag kom dit på.

När jag närmade mig så såg jag att det var en pappa med sin son som grillade och då säger pappan:
"Nämen, är det Öijer?!". Det visade sig att de skulle övernatta där och att han brukar läsa den här bloggen. Alltså, jag vet ju att det är ganska många som läser min blogg, men jag kommer nog aldrig att riktigt vänja mig med att ni kommer fram på tävlingar, på stan, i lekparker och ute i skogen och berättar att ni läser min blogg.
Det känns liksom så overkligt och jag blir lika glad varje gång.

Tyvärr visste dom inte hur den andra stigen var, men jag tog en chansning och det var en bra chansning. Stigen som gick västerut från Klacken och ner mot Bäckarna kunde jag cykla hela vägen. Några partier var riktigt kluriga, så jag var stolt över att klara dom och 150 meters höjdskillnad på stigen var en riktigt häftig upplevelse där bromsarna blev heta och armarna trötta.

Eftersom tiden går fort när man har roligt, samt när man går med cykeln längs med värdelösa vandringsleder, så var klockan mycket vid Djurmo Klack, så istället för en fantastisk (?!) rutt hemåt så blev det stora vägen hem. Solen gick ju ner...

Den första isen

Vintern är här, på med dubbdäcken och akta er för blixthalkan!

Det kändes lite märkligt det där, att det plötsligt låg is på vattnet. Så himla kallt har det väl ändå inte varit? Men så var det flera ställen där jag cyklade idag där marken var frusen och temperaturen på min Garmin var nere på 0.1°C som kallast.

Jag hade helst cyklat långt idag, men så blev det inte. Istället blev det en timme och 37 minuter med lite högintensiva backar i form av Norlingberg, Gamla Fruns väg och Källslättenbacken. Allt finns på STRAVA.

Innan jag började skriva på det här inlägget så tänkte jag "ska jag verkligen skriva om vad jag har tränat, idag igen?!", sedan så insåg jag att det är nog faktiskt därför som många av er läser den här bloggen.

Har fått en hel del nätkärlek den senaste tiden och jag vill verkligen att ni ska veta att jag uppskattar det!

Rundan bestod nästan bara av grusvägar, men på slutet när jag klarat av mina backar så körde jag istället nästan bara stig. Tycker själv att jag har rätt bra flyt på stigarna nu faktiskt och att jag ibland kör riktigt snyggt och snabbt. Men, ni vet ju hur det är... Är man ensam så är det lätt att vara världsmästare.