Mitt förra inlägg om att jag vill gå ner lite i vikt har jag fått respons på. Så jag vill göra ett litet förtydligande och berätta mer om min inställning till kroppsvikt och cykling.
Först: Jag är 30 år (snart 31, förbered presenterna!), har som elitaktiv vägt under 67 vid ett flertal tillfällen och har på senare tid gått upp några kilo i vikt. Jag vill inte pressa några nya rekordlåga vikter, utan bara hitta tillbaka till kroppsformen jag hade för 3 år sedan.
Min bestämda uppfattning är att fokus för alla som vill tävla i cykel och är under 20 år enbart ska fokusera på att bli snabba, starka, få bra teknik och bli uthålliga. Mest starka och snabba med god teknik givetvis, då uthållighet är fånigt enkelt att nå och inget man behöver kämpa så mycket med. Innan man vuxit klart och fyllt 20 så är siffran på vågen helt ointressant. Jag har faktiskt nu under 2013 pratat med en ungdomsförälder om kroppsvikt och prestationer och sa då samma sak. Först bli snabb, sedan vuxen och då ta beslut kring om eventuella hekton måste bort i jakten på sekunder.
För det tycker jag ändå inte är någon hemlighet, att det hjälper i cyklingen att inte ha onödigt mycket fett på kroppen. Men, det ska ses som en sista väg för att ta det där sista steget, när man i vuxen ålder kanske stannat av i utvecklingen, eller behöver bli någon sekund snabbare för att ta det där sista steget. Fredrik Kessiakoff var väl ungefär lika snabb som Emil Lindgren är nu när han kände att ett eller två kilo lägre vikt skulle ta honom från topp 10-15 i världen till absoluta världstoppen. Då hade han ändå tävlat i otroligt många år innan det var dags att skala av lite kroppsmassa.
Det är skitsvårt att bli snabb och det är skitlätt att gå ner i vikt. Så kämpa inte med fel sak i onödan, fokus på snabbhet, teknik och glädje!
Fick bland annat detta idag:
"Om jag var du skulle jag hålla min bantning för mig själv och skriva om annat. ".
Detta eftersom även unga cyklister läser min blogg och att jag är cykelklubbsordförande och inte bör uppmuntra sådant som kan leda till ätstörningar. Jag tycker tvärt om, att om jag skriver om vad jag känner, hur jag vill göra och varför så kanske jag bidrar till att färre får ätstörningar. Att gömma sådana här saker, att inte prata om dom och försöka dölja vad man vill göra med sin kropp tror jag i större utsträckning leder till ätstörningar.
Ska man tävla i landsväg i Sverige så finns knappt någon anledning att bry sig i vågen då det mest handlar om att vara stark och dra massor av watt. Vi har inga långa klättringar, även om vissa backar givetvis kan vara jobbiga.
Jag har själv försökt pressa mig ner i vikt när jag var på elitnivå, vilket ledde till att jag inte cyklade snabbare utan istället blev ganska kraftlös vilket ju givetvis inte är bra. Så jag upptäckte att min optimala prestationsvikt låg någonstans kring 67-68.
Så, är ni vuxna, vill komma tillbaka till gammal god kroppsform, bli mer "fit" eller kanske försöka bli någon sekund snabbare i er idrott. Varsågoda att gå ner i vikt. Är du under 20, fokusera på annat! Självsvält är dock inte vägen till att gå ner i vikt, det leder bara till elände. Tränar du mycket så behöver du också mycket energi. En glad cyklist är en snabb cyklist!
Så, ett spontant kvällsinlägg, hoppas det inte blev för rörigt för er. Nu ska jag ut och desperat försöka bli lite snabbare.
