Vad jag åt, drack och hade för kläder under Vätternrundan

Foto: Mats Hermansson

Viktiga detaljer för vissa, mindre viktiga för andra. Så jag berättar detta för vissa. Regnet upphörde bara minuter innan vår start, skönt att slippa starta i regn även om det kom snabbt igen. Prognosen tolkade jag som att vi skulle ha regn i början följt av halvklart väder resten av rundan. Lite så blev det också. Efter att regnet slutat så fick vi åka ganska länge i uppehåll och också lite solsken. Mot slutet kom det regn igen men vi besegrade regnet och fick avsluta torrt. Jag visste alltså att det skulle börja kallt och blött och sedan bli varierat. Intensiteten visste jag skulle bli ganska hög hela tiden.

Om vi börjar med "det vanliga" så hade jag en nätaktig underställs T-shirt, vanliga cykelbyxor, vanlig cykeltröja och vanliga cykelstrumpor och kortfingrade cykelhandskar. Händer, huvud och fötter är viktigast att skydda för en varm känsla även i kallt väder. Så jag körde skoöverdrag, ett par varma handskar (för temperaturer mellan 0 och +7 ungefär) över mina kortfingrade och en keps. Annat som inte tillhör standardkittet är armvärmarna, benvärmarna lät jag bli för ska man åka snabbt så har man inte benvärmare. En väst hade kanske varit bra att ha, annars brukar jag bara använda väst när det är kallare än -10 då den tar bort lite fartvind som kan vara jobbigt vid så låga temperaturer.
När vi efter några mil slapp blötan och vägen började torka upp igen så tog jag av mig extrahandskarna. Kepsen tog jag av vid stoppet efter 74 km och armvärmare samt skoöverdrag fick sitta på hela tiden. Kändes som en klockren klädsel då jag aldrig frös eller kände mig för varm någon gång under turen.
Jag är dock en sådan där människa som brukar kunna klara kyla bra, andra hade kanske frusit i mina kläder.

När det gäller näringsintag så hade jag lärt mig lite från förra året då jag bara drack en flaska de 14 första milen... I år hade jag två stora, två små flaskor och två påsar sportdryckspulver med mig. Planen var att dricka en flaska var 70:e minut (6 flaskor på 7 timmar). Det började bra, men när jag blev så där onödigt kissnödig efter 85 km och det var långt till kiss- och vattenstoppet (140 km)så drack jag inte speciellt mycket.  Istället för tre flaskor så hade jag där druckit två, men det var i alla fall två stora flaskor. Vid stoppet så blandade jag också ny sportdryck i dessa stora flaskor och hade därmed 4 flaskor kvar för 16 mil vilket ju borde räcka. En flaska i timmen. Nu kom jag ändå i mål med bara fyra flaskor i kroppen. Tre stora och en liten vilket ger 2.75 liter. Hade druckit mer om jag inte 1. hade blivit så kissnödig och 2. inte känt mig så fräsch på slutet. Sista 90 minuterna drack jag inte mycket.
Jag drack inte bara. Hade med mig tre stora gel, en liten gel och två energikakor också. Schemat för dessa höll jag och det såg ut så här: Stor gel (100g) efter 2, 4 och 6 timmar och energikaka efter 2.5 och 5 timmar. Den lilla gelen (40 g) skulle vara en slags nödraket om energinivån skulle kännas för låg någon gång.

Sammanfattningsvis såg mitt mat- och drickschema inför Vätternrundan ut så här:
1.10 första flaskan slut (750 ml)
2:00 första gelen (100g)
2.20 andra flaskan slut (750 ml)
2.30 första energikakan
3.30 tredje flaskan slut (500 ml)
4.00 andra gelen (100 g)
4.40 fjärde flaskan slut (750 ml)
5.00 andra energikakan
5.50 femte flaskan slut (750 ml)
6.00 tredje energigelen
7.00 sjätte och sista flaskan slut (500 ml)
Och så finns det folk som säger att Vätternrundan är enformig!?
Nu lyckades jag inte riktigt dricka så där mycket men bevisligen behövde jag inte det heller. Om ni tittar på bilden så ser ni mina två stora flaskor i flaskställen och dom två små i specialstället bakom sadeln. På ramen hade jag en liten väska med mina fyra gel och en energikaka. Den andra kakan fick inte plats där utan låg i min ena ryggficka.
Skulle jag åka Vätternrundan igen med ett stopp för att fylla på vatten efter 14 mil så skulle jag bara åka med två stora flaskor och ta med mig två påsar sportdryckspulver. Det ger fyra flaskor och 3 liter det. Flaskstället bakom sadeln blev ju egentligen överflödigt, gjorde att jag släpade extra vikt i onödan och dessutom har dom där rackarna en tendens att gå sönder/tappa flaskor. Mitt flaskställ bakom sadeln gick faktiskt också sönder. Bägge skruvarna till ena flaskstället gav upp och jag tappade en flaska med tillhörande flaskställ med några mil kvar till mål (då hade jag ändå kontrolldragit skruvarna kvällen innan...). Onödigt och farligt då de bakom mig riskerade att cykla på flaska + ställ. Utan stället bakom hade jag inte varit en lika stor säkerhetsrisk och jag hade haft ett drygt kilo mindre att släpa på. Då skulle jag istället kunna ha en sadelväska där med slangar och verktyg, som jag nu hade i ena ryggfickan tillsammans med pumpen som nästa gång kommer vara monterad på ramen.
Skulle jag däremot åka Vätternrundan helt utan stopp så skulle jag ha flaskställ bakom sadeln igen.

Det här blev ju ett himla intressant inlägg! Nåväl, jag har väl åtminstone nytta för det om/när jag ska åka Vätternrundan igen. Utan bloggen skulle jag ju bara glömma allt sådant här, nu kan jag bara gå tillbaka och se hur jag genomförde olika lopp förra gången.
Om någon undrar vad jag hade för märke på mina energiprodukter så kan jag säga att det var fyra olika varumärken inblandade denna gång.

Mitt Vätternäventyr 2012

Så här såg det alltså ut runt sjön igår, höjdmätaren spårade tydligen ur kring 40 km men annars så...

Jag börjar med det viktigaste, siffrorna:
Distans: 294,52 km
Tid: 7:04:34
Tid inkl. tre stopp: 7:08:33
Medelfart: 41,6 km/h
Maxfart: 68,3 km/h
Höjdstigning: 1.786 m
Medelpuls: 151 slag/min (77% av max)
Maxpuls: 177 slag/min (90% av max)
All min Garmindata från rundan hittar ni här.

Nytvättad cykel i Falun

Lugnt i Bianchimontern när Sverige spelade mot England i EM

Nummerlappen nålad kvällen innan, jag var uppe till tolvslaget för att fixa och dona inför rundan, vaknade sedan vid sex på morgonen efter att ha vaknat tre gånger under natten också för att jag frös. Standardnatt för mig alltså.

Vätternkittad cykel som står och skäms i en källare i centrala Motala

Vi vaknade upp till ett fantastiskt svenskt sommarväder så det blev gubbladdning i hallen till det var dags att rulla ner till starten

Med oss i startfållan: OS-legendaren Bernt Johansson!

Ett typiskt överladdat gäng vätternmotionärer, go Conti Test Team!

Ah.. doften av grönskan utanför Gränna (ca 74 km in i rundan)! Jag valde att ta en mobilbild istället för att kissa, blev sjukt kissnödig en mil senare men fick hålla mig i ytterligare sex mil till nästa stopp... Det var inte kul.

Här har vi väl åkt 26 mil ungefär och på frågan om någon började bli trött så fick jag bara skratt och leenden tillbaka, så folk var nog inte så trötta som de ville ge sken av. Här tar vi det typiskt lugnt uppför för att hålla ihop gruppen.

Lite relax vid vattnet efter avklarad Vätternrunda
 Så där ja. Då var årets Vätternrunda avklarad. I natt lyckades jag med bedriften att sova i elva timmar. Dels sliten från Vättern givetvis men också på grund av min ständiga brist på nattsömn i kombination med att barnen sov hos farmor/Lasse. Skönt var det!

Om vi börjar från början så var jag så glad när de första milen tickade in. Allt gick så sjukt mycket lättare än förra året då jag plågades redan från start och vi snittade upp över 42 i motvinden. Som högst var vi uppe i 42.5 på min mätare innan några elaka backar och ett piss-stopp sänkte snittet något. Ner till Jönköping kom vi med 41.0 km/h och nu skulle vi få njuta av 15 mil medvind. Tyvärr blev vi lite sinkade igenom Jönköping av buss +ANNAT så när vi lämnat Jönköping efter ca 11 mil i motvind var snittet nere på 40.5. Men allt kändes så prima ballerina ner dit så jag var inte speciellt orolig för vår fortsatta kamp runt sjön.
Vi hade tre planerade stopp:
74 km: kissa (1 min)
140 km: kissa och fylla på flaskor med vatten (2 min)
210 km: kissa (1 min)
Efter tolv mil var vi nere på tio man som gick runt i gruppen och tog förningar, det kändes som lite för lite och att resan till Motala kunde bli onödigt grym för oss. Jag valde ju att inte kissa efter 74 km och blev riktigt kissnödig efter ca: 85 km... I fem och en halv mil var jag rejält kissnödig, sista två milen innan nästa stopp var jag så kissnödig att jag knappt kunde sitta i bocken längre.
Vid stoppet i snabbdepån efter 140 km så hann jag fylla på två flaskor med vatten, hälla i sportdryckspulver i flaskorna och kissa 4.7 liter på våra två minuter. Kändes bra. Vid stoppet motiverades också fler att hjälpa till med dragjobbet och genast blev det mer vila och högre fart. I medvinden gick det riktigt fort. Efter ungefär 20 mil hade jag en svagare period då jag funderade en del på hur fan det här skulle gå, men efter ungefär en timme började det kännas bättre igen och då var det ju bara sex mil kvar. Vi var nere på sex man vid ett par tillfällen mot slutet men med två mil kvar så blev vi plötsligt ett tiotal och farten var grymt hög där. Folk hade väl fått hemlängtan. Det kostade dock en hel del vilket gjorde att vi blev sex sju stycken arbetsvilliga igen. Sista fem milen var nog de som jag kände mig som starkast. Inte ett dugg orolig över att inte orka jobba hela vägen och jag visste att om det krävdes så skulle jag kunna ta riktigt långa förningar.
Vi kände mot slutet att vi kanske kunde fixa förra årets tid så vi trummade på bra in till målet där Speakern sa 7:09. Officiella tiden säger dock 7:08 och målet var att åka snabbare än förra årets 7:12 vilket vi lyckades med.
Jag är nöjd med lagets insats och också sjukt nöjd med min egna. Förra året fick jag ju kramp i bägge vaderna efter 18 mil, spenderade 8 mil i svansen innan jag kunde hjälpa till med livet som insats sista 4 milen. I år var jag en av de som klarade av Vätternrundan bäst i vår grupp och jag hade inga som helst krampkänningar utan kände mig ganska fräsch hela tiden. Speciellt på slutet då det stundtals kändes som vilket lättare distanspass som helst.
Om jag ska åka Vätternrundan nästa år så ska det gå under sju timmar. Jag vet nu vad som krävs för det och jag vet också att Conti Test Team kan klara av det om de skulle vilja. Som det är nu har vi dessa två år åkt väldigt sakta uppför, genom korsningar och rondeller. Skulle tempot vara lite lite högre uppför och om man bara såg till att de som hjälpte till med dragjobbet klarade korsningar och rondeller bra så skulle vi kunna kapa minuter bara där. Som det är nu väntas hela svansen in innan farten höjs igen.
Tack för i år grabbar, snyggt trampat!

Dagens runda

Ni får lägga på några minuter stopptid också, 7:08 sägs det att vi kom i mål på. Kände mig stark satan sista fem milen och hoppade inte över en enda förning. Kul det här.
Cykelcity/Masarna kom i mål på 6:41 och Ride of Hope klarade 6:38. Grymt imponerande, forta gubbar!

Snart dags för start i Vätternrundan 2012

Det är blött i Motala nu, väldigt blött. Lider med alla som cyklat i natt och avslutar sin runda i ösregn. Om jag ska tolka väderprognosen så kommer vi att starta i regn men efter någon timme så ska regnandet upphöra. Vi får se hur det blir. Det går ju inte att göra något åt vädret, så det är bara att gilla läget. Har inga regnkläder med mig utan hoppas att intensiteten ska hålla mig varm.
Nu är det dags för frukost!

Mot Motala!

Hoppas att jag fått med mig det mesta nu...
Jag kommer befinna mig hos Bianchi inne i tältet från ca: 20:00, ni kan väl kika förbi och säga hej!?

Snabbast på Vätternrundan 2012

Det blir inte jag.
Kanske att vi i Conti Test Team blir tredje snabbaste grupp då vi har som mål att slå förra årets tid på 7:12.
De två snabbaste gängen blir nog MAS-gruppen featuring Team Cykelcity och Ride of Hope featuring Magnus Bäckstedt, Christofer Stevenson, Alexander Wetterhall, Johan Svensson och Alexander Gingsjö med flera. Ride of Hope siktar officellt på "rekordet" men jag tror faktiskt att MAS-gruppen kommer vara snabbast runt sjön, igen. Det som talar för Ride of Hope-gänget är att de faktiskt har några ruskigt starka cyklister med, det som talar emot är att dom nog inte är speciellt samkörda och att de allra snabbaste lär "släpa med sig" betydligt långsammare cyklister. Om de nu inte bestämmer sig för att dela upp gänget, då blir det mer ovisst. Masarna och Cykelcity känns jämnast och Cykelcity själva skulle nog kunna bli snabbast runt sjön.
 Vilken tid som är rekordet finns det nog olika åsikter om, men jag anser att förra årets tid på 6:52 som just Masarna tog är rekord för Vätternrundan (som den ser ut nu i alla fall). Det har dock gått snabbare runt sjön:
"Francesco Moser med sina hjäpryttare Renato Marcetto och Claudio Betolotto hade som mål att slå Gösta Fåglums rekord på 6 timmar och 42 minuter. Trion startade redan kl. 19 från torget. Efter en fantastisk jakt och växeldragning samt en hel del pace nådde Francesco Motala på otroliga 6,23."
Så Göstas tid på 6.42 kanske är riktiga rekordet då pace luktar lite illa. Hur gick det till när Gösta tog den tiden?

Det ska bli intressant att få höra tiderna efter rundan. Masarna startar först av sub-grupperna och redan där har de en fördel mot Ride of Hope som startar sist av alla snabbgrupper om jag förstått det rätt. Alla omkörningar av snabba och stora grupper kommer inte bli kul samtidigt som Masarna har vägarna fria från cyklister väldigt länge. Vi i Conti Test Team går ut som trea (startgrupp 352, starttid 09:38).

Jag har startnummer 27202 om ni vill följa mig och jag TROR att ni kan göra det här: http://search4.vatternrundan.se/Show/Index/sv/489190

Edit: Masarna/Cykelcity fick in ett gäng på 6:41 och Ride of Hope hade några man som rullade in på 6:38, sjukt bra tider!

Jag går från klarhet till svaghet

Hade ingen riktigt go känsla i kroppen på Ingarvet GP idag, ingen sista punch liksom. Det funkade ju bra att tugga på men någon riktigt skön killerfart fanns inte att tala om. Lyckades ändå vinna två av dom tio spurterna så det sitter väl bara i huvudet antar jag. När det är så intensivt som det ändå är på Ingarvet GP med minst tio maxningar och folk som gillar att ta i, då gäller det att ha lite flyt och känsla för när man ska lägga krutet. Tycker att tajmingen saknats lite och att jag hela tiden hamnar fel. Men det är ju bra, då har jag fortfarande något att förbättra.

Nya däcken sitter på och jodå, jag var väl loss ett par gånger

Vi var väl ca: 20 tappra till start idag, varav 3 damer/kvinnor/tjejor. Allt eftersom droppade det väl av några och en del valde att stå över ett eller flera varv. Lite av det fina med Ingarvet GP är ju att man dels återsamlas vart annat varv så man får en ny chans och dels att man faktiskt kan skippa några varv och komma in med nya krafter igen.

Klungan efter en drös spurtpriser

Trötta cyklister. Om ni tycker det ser ut som om Darvell hänger med huvudet här så beror det nog bara på att jag pulveriserade honom i sista spurten, den som ger dubbla poäng alltså. Vi hade en proffsfotograf närvarande också, så bättre bilder kommer väl om en dag eller två.

Så, det var väl den dagen det. Hade tänkt packa inför den där Vätternrundan men nu börjar ju klockan bli mycket. Har i alla fall ställt om GPS:en så att den nu inte sparar data varje sekund utan kör smart lagring. Alltid något. Köpte förresten en sådan där ful väska att ha på överröret med energi i tidigare idag:

Har pressat ner tre stora gel (100g), en liten (40g) och en energibar.

Imorgon ska jag försöka göra ALLT. Plus att räkna ut hur mycket energi jag egentligen behöver ha med mig på turen och när jag ska äta, dricka och sådant där viktigt. Måste nog komma ihåg att skriva ut startbeviset också...