Hade denna by som bas för min träning idag, hade spenderat lite tid på morgonen för att hitta en runda som på kartan såg bra ut. Att det blev just
Intrånget var för att jag skulle jobba i närheten och det blev då ett passande ställe att runda av en arbetsdag på. Det något lustiga namnet kan ju också ha haft med saken att göra.
Det lutande tornet i Intrånget? Egentligen är det ju en lutande
Lave (lite kul där att Wiki använder en bild på just Intrångets lave!), men den är nu ombyggd till ett utkikstorn.
I början var stigen inte så bra eller kul, och då är det här ändå en av de mer åkbara delarna..
Ner mot Garpenberg blev det mycket bättre, riktigt bra till och med!
Målet med turen var delvis att cykla vandringsleden från Garpenbergs skola till Erkers Fars Ort. Om ni någonsin funderar på att göra samma sak så har jag ett råd till er; gör det inte! Katastrofstigar (stundtals inga stigar...), och dålig markering. Uppenbarligen bryr sig Garpenberg inte så mycket om sina vandringsleder, skyltarna var ofta bara helblå och visade in på ställen där man inte kunde tro att någon människa satt sin fot. Direkt från första metern. På bilden ovan ville skylten att jag skulle ta mig in bland gräs och sly, utan minsta spår av stig...
Så jag tog grusvägen istället. Hade, med min mobil, fotat en kartbild över området jag tänkte cykla i. Tur var väl det då jag ett antal gånger behövde navigera runt vandringsleden...
Den höll!
Cykelbart
Ungefär samtidigt som solen började titta fram blev stigarna bättre och därmed roligare.
Äntligen började jag närma mig! Vägen härifrån var mestadels fin även om ett längre parti var ganska igenvuxet och ibland var skyltningen i sämsta laget..
Dumt att klaga egentligen.. Utförsåkningen nedför Bensåsen mot Kamhavet var riktigt rolig faktiskt. När jag kom ner så jag såg Kamhavet (som egentligen är en liten tjärn/stor pöl) så hörde jag plötsligt ett konstigt ljud så jag började kika mellan träden för att se vad det kan ha varit för djur som lät så. Så såg jag det plötsligt, en äldre Homo Sapiens-hane med stjärten i vädret! Slutade genast vara nyfiken och cyklade vidare för att se ett annat mörkt hål, nämligen Erkers Fars Ort (eller Morfars Ort som lokalinvånarna gärna kallar den).
Info för er genuint intresserade. Kan ni inte läsa det som står men ändå vill veta så kan jag mejla högupplöst variant av bilden. Eller så googlar ni bara lite så får ni kanske fram något intressant.
Jag var inte ensam om att vilja gå in i ett mörkt hål i berget.
De som var inne i orten tände ljus och hade ficklampor med sig och stövlar på fötterna. Jag hade väl egentligen bara tänkt kolla ingången eftersom jag inte direkt hade någon ficklampa med mig och gången skulle vara 75-80 meter lång. Väl där kände jag ändå att jag var tvungen att gå hela vägen in och eftersom jag är så himla smart så använde jag mobilkamerablixten för att blinka mig fram in i orten. Det gick väl okej, det fanns ju inga dolda stup eller så och mitt största problem var inte mörkret utan att gå med cykelskor på lösa stenar och brädor i vatten.
Plötsligt hittade min kamerablixt en uppstoppad gräsand ungefär halvvägs in i orten. Det var givetvis kolsvart, dessutom dimmigt och kallt. Precis som man vill att en gruva skall vara. Ungefär här kom jag på att om jag ställde mobilkameran i film-läget så kunde jag ha kameralampan på hela tiden! Smart, som sagt...
I slutet var det inget mätktigt rum eller något annat spännande, utan antingen hade det rasat eller så hade man med flit täppt igen gången där. Men nu har jag varit hela vägen in i Morfars Ort!
Typisk skyltning i Garpenberg, en blank skylt. Om jag ska gissa så har det stått Kyrkstigen här, för just Kyrkstigen korsade senare vägen jag tog upp till Högtjärnsklack.
Utsikt från nyss nämnda klack
På tillbakavägen blev det snabbast möjliga alternativ eftersom alldeles för mycket tid hade gått åt till orientering, omvägar och att knuffa fram cykeln i skogen.
Tack för idag Garpenberg, Intrånget och Erkers Fars Ort!
Alla foton är helt oredigerade mobilfoton från min Sony Ericsson Neo.
