Sanningen

Om jag ska vara ärlig, så var jag väl aldrig riktigt nära någon seger idag. Oscar, Lars och Jonatan stod för motståndet. Jag hade en enkel plan idag och det var att försöka hänga med så länge det bara gick. Hellre ett varv skitfort och resten långsamt än halvfart i fem varv. Det gick också ganska bra. Eller bra och bra, det gick bättre än jag trott utan att jag var riktigt duktig. Oscar och jag tog starten (jag stod i andra startled!) och i slutet på första stigen passerade jag Oscar och gick upp i täten. Där stannade jag i ungefär en minut till det blev uppförsbacke igen. Där ville Oscar förbi och jag släppte också förbi Lars eftersom jag trodde att jag bara skulle vara i vägen. Men mot slutet av backen så fick jag passera Lars, som kanske inte hade pangpangben efter att ha tränat sex timmar och femtio minuter igår. Jag kunde inte gå ikapp Oscar som började glida iväg uppe på toppen, men hade fortsatt Lars bakom mig. När vi åker utför så står plötsligt Oscar bredvid stigen och jag fick lite tid i täten igen. Tydligen hade Oscar punkterat både fram och bak.

Jag körde inte max hela vägen på slutet av första varvet, bara så jag höll Lars bakom mig. Tiden blev 9.10, med stillastående start vilket jag är nöjd med.

Ni som läser här regelbundet minns nog att jag skrev efter att jag hade varit på Jungfruberget senast att jag borde kunna ta 20 sekunder snabbare varv med sällskap. Det blev drygt 20 sekunder snabbare än den gången. Med tävlingshoj går det nog att kapa ytterligare några sekunder. För att inte tala om vad lite träning skulle kunna göra för tiderna...

När vi gick ut på andra varvet så släppte jag iväg Lars. Blodsmaken var enorm och det kändes verkligen som om jag blödde i strupen. Benen var stumma efter att ha toppat 190 i puls under första varvet och verkligen tagit i mer än jag har kapacitet till. Ett kedjehopp när Lars nästan var uppe för den långa backen gjorde att jag för en kort stund ändå kunde andas tätluft igen. Men sedan var det tack och god natt. Tror varvet tog 10.30. (!!!)

Började känna mig lite bättre när det var dags för tredje varvet och det var på väg utför på det varvet som jag punkterade. Hade börjat tänka på punkteringar då och var nöjd över att ha klarat halva tävlingen utan punkteringar, men insåg också att ju tröttare man blir desto lättare punkterar man. Kom till trädet vi åker över och tänkte att den där vassa stenen bakom trädet har jag inte sett på länge, kanske den har försvunnit? Åkte över trädet och bakhjulet hittade stenen.

Fick låna Oscars mycket hajpade pump, den föll mig inte riktigt i smaken ändå. Passade på att ta ett par kort på grabbarna när de passerade. Oscar hade lagat sin punktering, men tappat två varv. Jonatan åkte hem. Oscar var den som hade mest snabbhet idag men Lars var den som vann (och den enda som fullföljde). Jag vill gärna tro att jag med tävlingshoj och lite bättre fartstrategi kunnat följa Lars en längre stund idag. Så jag är nöjd ändå. Nu har jag prologhosta och vill ha slanglöst på mina Crossride.

Oscar tuktar hojen på slutet av tävlingen.

Lars följde strax efter. Glad som oftast. Mindre glad blev han när han böjde sönder storklingan på en pinne när vi efteråt skulle rulla ur benen en sväng.

Punkterade bort segerchansen

Fyra och en halv minut i täten och punkterade när jag låg tvåa. Körde givetvis för seger, men fick i alla fall 27 min bra träning.

TT strax

Jungfruberget väntar. Solsken och just nu sju grader varmt ute. Den sneda tanden på storklingan är riktad, kedjan är smord och en lätt frukost har nyss landat i magsäcken. Nu ska jag hoppa i tempodräkten och bli kränkt av elitcyklister och talangfulla motionärer. Drömmen är att köra något varv på ungefär nio minuter.
På återhörande!

En helt vanlig vilodag

Plugg och sökande efter lediga jobb på förmiddagen, kombinerat med lite bloggrelaterat trams givetvis. Ni undrar givetvis vad en före detta elitcyklist gör på en vilodag, därför har jag tre bilder åt er att illustrera min dag med.

Dagens lunch. Innehåller allt; kolhydrater, proteiner och fett. Och dessutom sallad! Kostcirkeln i rulleform, helt enkelt. 

Filip fixade en framhjulspunktering och jag fotade för bloggen.

Frugan och jag spelade lite innebandy ute på gården också. Mest jag. Här gör jag mål och fotar samtidigt, så kallad multitasking. Sånt där kan jag.

Nu sover barnen och jag tramsar. Är sjukt sugen på godis, men det var ju inget nytt.

TT Jungfruberget imorgon

TT MTB på Jungfruberget imorgon klockan nollnio:nollnoll. Välkommen! Samling här: http://kartor.eniro.se/m/pWvWM
Ni kanske tror att jag är i Borlänge och springer nu, ni har fel. Det blev en vilodag med hemmakväll istället.

Två på dagis tre i skolan

Filip är nog coolast i familjen idag.

Småbarnen är på dagis, Emily i skolan och Ronya och jag vid varsin dator med distansstudier. Spännande vardag, verkligen. Jag läntar så mycket till dagen då jag har en inkomstbringande sysselsättning igen. Studier är visserligen bra, men studierna är knappast målet. Och just nu känns resan mot målet väldigt grå, enformig och trist. Ute skiner solen, i trädet utanför fönstret sitter fåglarna och sjunger locksånger för mig. Livet är bra rättvist ibland.

Någon som behöver sommarvikarie/vikarie/anställa någon? Ta mig!

Dagens motionstur

Planen med ett tema per tillfälle har dumpats. Istället tar vi lite allt möjligt vid varje pass och nöter allt vecka efter vecka till det sitter. Idag hade vi dock lite fokus på styrka/explosivitet. Något som ofta glöms bort när man sysslar med MTB, men som är ack så viktigt om man vill ta sig fram lite enklare/snabbare i skogen.

Vi åker ganska lugnt, alla ska hinna med. Ibland stannar vi för att samla ihop oss och jag pratar lite. Idag hade jag några korta branta backar som de fick spurta i. Allt för trötthetens skull. Även de mer vältränade får alltså tillfälle att bli trötta också.

Även om vi är en motionsgrupp så vill alla bli bättre på att cykla MTB, och förhoppningsvis så kan jag kanske lära dem något som gör att de får ut mer av sin cykling.

Här skulle de sitta ner och cykla upp en bit i backen. När de passerade en markering i marken så var det stående cykling och full gas som gällde till nästa markering.

Troligvis Faluns talangfullaste motionär. 96:a på Vasaloppet ett år och 27:a på Mörksuggejakten. Helt utan någon elitsatsning.

Äntligen uppe. Foto: Oscar Ekstam.

Vi lärde oss hur man på bästa sätt passerar ett blöthål också. Efter att ha gett några snabba tips så slirade jag igenom blöthålet först. Foto: Oscar Ekstam. Sedan åkte vi en och en igenom. Alla klarade det. Alla utom en...

Se gärna de nöjda minerna på herrarna i bakgrunden när Oscars fot försvinner ner i leran (klickbara bilder!). 

Att cykla till höger om plankorna var the grej of the day annars.

Jag stänkte upp lite lera i aktern. Foto: Oscar Ekstam. Med dagens pass har jag nu tränat fyra dagar i rad vilket kanske är årsbästa. Jag känner mig starkare för varje träning som går och jag är mycket piggare under dagarna. En välbehövlig bieffekt av träningen. Mer energi helt enkelt.

En till sådan där brant backe med linjer i. Jag hoppas att cyklisterna som var med blev nöjda, glada OCH trötta idag.

För att vara på den säkra sidan så avslutade vi med en intervall i Högbobacken. Två kilometer backe i full fart. Det var här Fredrik var och tränade idag. Jag hade nämnt honom ett par gånger under passet faktiskt, så det var lite kul att också se honom cyklandes.

Vi pratade också lite om Lugnet MTB Trailcentre, som nu tydligen jobbar under namnet Falu Freeride Bike. Vi tog upp vilket bra jobb de gjort och hur synd det var att de tvingats avbryta sitt byggande. När vi åkt intervall uppför Högbobacken så pratade vi lite och avslutade passet där. Några av oss åkte den handbyggda stigen ner. Och när vi kom ut i slalombacken så var det ett helt gäng där och grävde. Det visade sig då att de för någon dag sedan hade fått sitt eftertraktade tillstånd till att fortsätta med de stigbyggen för cykel som görs i Lugnet-terrängen. Bra nyheter och fantastiska insatser av de inblandade som verkligen gör någon skillnad för cyklingen i Falun.