Min dotter har börjat i förskoleklass nu i höst, det är ju hur stort som helst! Som ni kanske ser så tappar hon en massa tänder, stort det med! Sonen började i ettan och bonusdottern i högstadiet. När jag först träffade bonusdottern så var hon bara två år och nu ska hon alltså gå i sjuan!? Var tog den tiden vägen?
Nåväl, vi har för övrigt valt en annan skola än den som barnen tillhör och det är vi så nöjda med. Den andra skolan var det mest krångel och problem med, här går allt jättebra. Tycker i alla fall vi vuxna. Dottern samlar nya kompisar på hög och sonen har nya vänner även han. Småbarnens klasser är på denna skola 14 och 17 barn stora. Det är ju kanonbra, tycker jag.
Det var lite om läget i familjelivet det. Jag jobbar ju mest hela tiden nu för tiden och igår var jag dessutom på väg att bli förkyld. Trodde att mina 7½ timmar nattsömn skulle vara räddningen men nu på kvällen börjar jag känna mig lite täppt igen. Vi får väl se om jag är dunderförkyld eller frisk imorgon. Det värsta som kan hända är väl nästan någon slags mellanläge där man varken är riktigt sjuk men ändå inte helt frisk.Sedan Cykelvasan i lördags så har jag bara kört Dalacupen i tisdags. En timmes träning alltså. Det var mycket fokus på vasan så det gör inget om jag taggar ner lite efteråt. Både en fysisk återhämtning, men även en mental. Det var först igår som jag packade upp ryggsäcken från vasan och försökte rädda mina cykelkläder därifrån. Osäkert om det var lyckat...
Är jag dunderfrisk imorgon så kanske jag cyklar till jobbet för att försöka vakna till cykelliv igen. Jag har ett par tävlingar kvar på säsongen och det gäller att hålla ut hela säsongen. Det finns väl egentligen tre kategorier av cyklister här, de som ger upp säsongen innan den börjat eller efter första tävlingshelgen, de som ger upp säsongen efter SM och så vi som faktiskt är tävlingscyklister och fullföljer våra säsonger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar