Utbildad

Lena och Mats Edvardsson från IK Jarl lärde i afton 17 intresserade personer att bli bättre barn och ungdomsledare för cykel. Vi höll till på Lugnet och de flesta var från Falun, kul att se sju ledare från Rembo IK! Där lär cyklingen växa sig stark framöver. Vi fick lite genomgång i IK Jarls tänk kring barn och ungdomsträning och också prova på en hel del övningar som de brukar genomföra på sina träningar, där träning inte står i fokus utan leken och den sociala biten prioriteras högst. Det blev ett par intressanta och roliga timmar med och utan cykel på Lugnet som avslutades med fika.

Avslutar med en bild på kollegorna Lena och Mats

Men vad säger ni om Matteo Rabottini då?

Vilken avslutning vi fick se på gårdagens etapp av Giro d'Italia. Vacchi började prata om att Matteo Rabottini skulle hålla undan med 5.5 km kvar till mål men jag var skeptisk, om favoriterna sätter fart kan de ju normalt sett ta in en minut per kilometer i en sådan klättring och med tanke på att Matteo Rabottini hade varit i utbrytning sedan kilometer 18 så borde han vara rejält krokig. Men visst, ju närmre mål han kom desto bättre verkade hans chanser, det var till Joaquin Rodriguez satte fart det. Vi var nog många som satt i TV-sofforna och höll tummarna för att Rabottinis hjälteinsats skulle belönas med en seger. Med endast 800 meter kvar såg det riktigt mörkt ut och med bara 300 meter kvar svepte Joaquin Rodriguez förbi och jag trodde väl aldrig att Rabottini skulle ens orka hålla rullen. Men det gjorde han och hoppet kom tillbaka, även att jag visste att just uppför och spurt är lite av Rodriguez favoritsysselsättning. Men så med ca: 50 meter kvar tog sig Rabottini förbi med vad som såg ut att vara en sittande lillklingespurt och tog sin främsta seger. Riktigt mäktigt!
Här kan ni återuppleva dom sista fyra kilometerna från igår (avnjuts givetvis bäst på italienska):

Bragdguldsvarning på den insatsen!

Ett stopp i Kina på väg hem

Det blev ett kort stopp i en annan del av Kina, Dragon Gate, på väg hem idag. Dragon Gate ligger i Älvkarleby Kommun, ca: 25 km från Gävle.

Nu tar jag min familj, min läckra bränna och åker hem

Håll ut Falun, nu kommer vi!

Fartpasset med Conti Test Team

Idag var det fartpass med Conti Test Team som gällde. Samlingen var 10:00 på Vikskolans parkering och jag hade kollat på en karta vart jag skulle åka, lite drygt 15 kilometer härifrån så det var ju cykelbart. Jag var lite slö på morgonen så jag blev tvungen att hetsa lite mer än jag hoppats på till samlingen men var ju där i god tid ändå så ingen panik. Vi blev 14 tappra, mestadels Conti-klädda herrar men någon enstaka i avvikande utstyrsel var också närvarande.

Lite samling innan avfärd

Vi hade mestadels medvind eller sidvind på väg till fikapausen i Rimbo. Dom första 86.32 kilometerna till Rimbo avverkades på 2:05:08 med en snitthastighet av 41.4 km/h. Snittpuls 155 (80%) och max 179, så det var väl samma intensitet som vilket vinterpass i Falun som helst. Kroppen kändes inte tiptop men benen gjorde sitt jobb och jag hade aldrig några problem även om intensiteten ett tag var något uppskruvad.

Fikapaus på Rimbobiten. Eftersom jag är lite av en optimist så hade jag bara en flaska vatten med mig, fikat borde väl räcka gott hade jag räknat ut.

Tvärs över gatan satt ett annat lag och njöt av finvädret

Hem från fikapausen hade vi 56 kilometer, nu med motvind, sidvind och smala vägar. Rulltid 1:26:29 gav ett snitt på 38 km/h. Vi hann med en vurpa också, turligt nog en singelolycka då en av cyklisterna styrde ner sin hoj i diket. Cyklist och cykel okej, som tur var.Snittpuls på tillbakavägen 160 (83%)och max 182. Med fyra mil kvar började jag känna mig hur stark som helst (fikat hade väl ramlat ut i blodet...) och jag tyckte allt gick som en dans. Hjälpte till att ta någon extra förning när någon blev trött och så vidare.Besvärligare vind, smalare vägar och trötta cyklister gjorde att det blev lite ryckigt tempo och vi fick slå av några gånger för att återgruppera oss. När vi började närma oss Upplands-Väsby igen där start/mål var så släppte tre cyklister kontakten och något konstigt hände. Min energi tog slut. Varenda fartökning var som en långsam och plågsam död, bara att ta sig fram och förbi cyklisten före mig krävde all min kraft och när jag tog bilden ovan så fick jag släppa klungan. Då var det endast 1.7 km kvar men jag var helt färdig.
Upp som en kung och ner som en groda.
Hämtade en påse med lite kläder, slangar och däck från Continental ur Leos bil och började trampa de sista 15 kilometerna till hemmet. Om jag räknat med att det skulle ta en halvtimme dit så räknade jag med ca: 45 minuter hem. I motvind. Det var så himla plågsamt och det gick så fruktansvärt långsamt. Trodde aldrig att jag skulle komma hem igen och med 6.5 kilometer kvar stannade jag på en mack för en ståfika bestående av en dubbel-Mars och en halvliter Cola. Efter lite mer energi och koffein i systemet så slapp jag oroa mig för att välta i backarna den sista biten hem.
Tack grabbar för ett bra pass och en rejäl kränkning, skönt att få vägga igen.

Vädret var för övrigt hur bra som helst och det blev årets första träningspass i kort-kort

Dags för fartpass med Conti Test Team

Vi ska öva på det som Vätterncyklisterna kallar för belgisk kedja, alltså lagtempo i stor grupp. Tanken är att gruppen ska "gå runt" som en väloljad kedja och samarbetet i gruppen ska vara på topp så arbetsfördelningen blir jämn för alla i gruppen.

Jenny Rissveds vann XCE i La Bresse

Här kan ni se när Jenny Rissveds vann världscupsprinten före Alexandra Engen i La Bresse: http://live.redbull.tv/events/51/uci-labresse-xce/
Helt klart imponerande att som damjunior sätta alla rutinerade damelitcyklister på plats!