Live stream Nokere Koerse, med svenskar till start

Idag kan ni se Nokere Koerse live på nätet med bland annat "svensklaget" Team Sprocket till start. Kan vara värt att kolla på alltså. Kul om någon av svenskarna kan visa upp sig lite.

Svenskar till start:
27 Jonas Ljungblad
212 Niklas Gustavsson (Swe)
215 Fredrik Johansson (Swe)
216 Richard Larsen (Swe)
217 Filip Rudenstam Robin (Swe)
218 Alexander Wetterhall (Swe)

http://bvls2.yolasite.com/ch-12.php
http://bvls-feeds.blogspot.com/2010/02/ch-13.html

Problem med kommentarer i bloggen

Jag har förstått att det är lite problem med kommentarfunktionen på min blogg nu och har så varit i några dagar. Det ni ska göra för att lyckas skicka en kommentar är att klicka en gång till på Skicka kommentar. Första försöket får man ett felmeddelande men på andra försöket går det nog vägen. Prova så får ni se.

Ungdomsträning Falu Cykelklubb

Namn: Träningscykling inne
Plats: Klubblokalen
Datum tisdag: 23 mars 2010
Starttid: 18:00
Sluttid: 19:00
Kontaktperson: Marie Brask
Beskrivning: Cykling inne på testcykel med Marie. Ungdomar 11-14år. Ta med egna pedaler. Ring Marie på 070 3068606 om ni kommer. Kom ombytta och klara 18.00, Daljunkargatan 7 kortsidan på huset. Det finns duschmöjlighet efteråt.

Saker jag glömt

Ibland funderar jag på saker att skriva i bloggen, men när jag väl skriver så finns dom inte kvar i minnet, så att säga. Som idag tänkte jag nämna att jag fick krampkänning i ena vaden när jag skulle ta av mig skorna efter träningen. Det är inte elit det.
Jag har råkat "glömma" att nämna att jag föll en gång på Vasaloppet också. Hade på ett lättåkt parti plockat upp en energigel ur ena strumpan och skulle till att trycka i mig den när en backe kom. Så jag tänkte hålla i den till jag kommit upp för backen. Men så var det långsamma åkare i alla spår, så det blev promenadtempo upp och jag tänkte ta min gel i backen. Då trasslade jag in mig i mig själv och föll, gåendes på skidor i uppförsbacke. Inte heller speciellt elit.
När jag skulle ut och cykla idag så letade jag efter min pulsklocka i 5-10 minuter bara för att till slut upptäcka att den satt på armen.

Långsam men glad, och mätt

Det nya livet som motionär innebär fortsatt högt kaloriintag men minskad träningsmängd. Här äter jag energi motsvarande ca: 40 minuter distansträning på mitt pass som tog två och en halv timme. Men jag behövde det. Benen började bli så där svaga, ni vet? Känns lite som om de kallsvettas och kraft har förvandlats till skakig svaghet.

Cyklade ju runt Runn idag och det gick ju bra till en början. Kände mig lite som en världsmästare när jag rullade iväg i högt tempo och med bra ben. Att flaggorna stod rakt ut i samma riktning som jag färdades struntade jag i, jag skulle nog vara världsmästare också i motvind. En kvart senare hade jag kantvind och då blev det väldigt tydligt att jag inte är någon världsmästare... Tog mig ändå till Vika och vidare till Torsång med ganska bra fart och var i Torsång med 27 km/h i snitthastighet och på tiden 1.15, men där svängde vägen och vinden blev nu rak motvind. Där gick det inte snabbt. Inte snabbt alls. Känslan att vara stark övergick i en känsla om att turen skulle ta lite längre tid än beräknat. Efter en halvtimme med motvind åt jag marsipanbrödet på bilden. Då var jag i Aspeboda och hade en dryg mil hem. Efter det kändes det lite bättre, det blev också mer skog och kuperat. På gamla Leksandsvägen kände jag mig ganska pigg igen. Sprätte till lite i sista backen på äkta junior/motionärsmanér och noterade dagens högsta puls (176). Snittpulsen på hela passet blev 151. Snittfarten blev 24.6 km/h om man nu kan lita på mätarinställningen.

Nu är jag i alla fall igång!

Effektiva barn

Så här förberedda var mina barn när jag klev upp i morse. Redo för depåbesök och påklädning.

Så här snällt stod mina barn och väntade på bussen.

Och här har de kommit till dagis och går direkt till sina platser och börjar klä av sig. Mycket väluppfostrade barn som när de fått av sig ytterkläderna ger mig en puss och en kram och sedan går in till sina respektive avdelningar.

Pappas barn.

Pappan själv ska nu träna, hör och häpna. Efter åtta Vasaloppsvilodagar är det nu dags att göra något. Det blir en cykeltur på ungefär två timmar, tänkte mig en runda runt sjön Runn. Har annat att göra också, men det får jag helt enkelt göra när jag kommer hem. För jag behöver detta. Annars kommer jag nog vila till midsommar och bli en trasig människa.

Om jag hade en eller två veckor med inaktivitet som elitaktiv brukade jag oftast komma igång med träningen igen på två veckor med distansträning. Första veckan bestod oftast av tre pass på två, tre och tre timmar. Med en vilodag mellan varje pass. Andra veckan tränade jag kanske fyra gånger fördelat på två tretimmars och två fyratimmarspass. Sedan ansåg jag att jag var redo för riktig träning. Detta är bara något som jag tycker passar bra för mig, kanske är det bättre att smacka igång med intervaller direkt. Jag tror att man måste hitta något som fungerar för sin egna skalle och kropp. Det ska dock sägas att jag på mina distanspass väldigt sällan håller mig inom 10 pulsslag och kör i en jämn intensitet. Oftast har jag en lägstanivå som jag vill hålla (ca: 65% av maxpuls), men sedan kan jag köra lite naturliga intervaller i backar och med spurter.

Om denna vila varit väldigt ofrivillig och nära någon viktig tävling så var det bara pang på rödbetan som gällde. Men så ska man givetvis inte göra.

IBF Falun - AIK

Heta känslor efter slutsignalen i en match som IBF Falun till slut vann med 6-5 efter en bra sistaperiod. Falun hade 3-1 efter första perioden, hade en usel andraperiod som de förlorade med 1-3 så det stod 4-4 inför den sista perioden, som också blev den enda riktigt publikvänliga perioden. Christian var i toppform på läktaren och var nog hela matchens behållning. Det är antagligen jättesvårt att döma en innebandymatch, men det känns ibland som om domarna inte riktigt hänger med. Trist också med alla klagomål på domarna från spelarnas håll, tänk om man kunde få spelarna att fokusera mindre på domarna och mer på sitt egna spel. Så mycket de skulle kunna vinna på det. Men domaren är ju en del av spelet så jag förstår att det blir reaktioner. Det är ju lite annat att vara ensam ute i skogen på en cykel eller ett par skidor, ingen som blåser felaktiga utvisningar där inte. Även om vissa skidåkare och cyklister skulle behöva ett matchstraff.

2078 var den officiella publiksiffran och matchen bjöd på ovanligt många filmningar. Kanske för att domarna hade svårt att se igenom dessa. Inte för att skryta, men just att filma var en av mina bättre egenskaper som innebandyspelare.