Blött på asfalten, molnigt och 13 grader, nu kör vi!
2012-08-13
På't igen bara!
Blött på asfalten, molnigt och 13 grader, nu kör vi!
2012-08-12
Min Cykelvasa 2012
Förra året när jag kom till led 1, i vad jag då ansåg vara väldigt god tid, så låg det redan massor av cyklar där. För att inte råka ut för samma sak i år så var planen att lägga in cykeln jättetidigt. Hellre en bra startposition och ingen uppvärmning än att behöva försöka passera 100 pers och försöka köra ikapp täten 300 meter längre fram i startbacken. Så med 80 minuter kvar till start placerade jag min cykel längst fram i led ett. Det fanns en liten fålla framför led 1, men det kan vi ta i ett annat blogginlägg...
Adam Steen och Jessica Öijer agerade servicepersonal åt mig och Johan Lindgren under Cykelvasan och det fungerade perfekt. Med inte allt för många minuter kvar till start insåg jag att jag lämnat handskarna i ryggsäcken som låg i vår bil, bad Adam att springa och hämta dom åt mig. När han hämtade dom och jag kissade så kom jag på att chipet låg i kuvertet som låg i bilen... Fick i alla fall uppvärmning då när jag, Adam och Jessica gemensamt joggade till bilen och sedan tillbaka till starten. Med några minuter kvar till start så blev jag intervjuad av Roberto Vacchi som var speaker både vid starten och målet. Kul!
Nåväl, för att göra en jättelång historia lite kortare så kom jag iväg bra i starten och hela startbacken var en enda lång positiv överraskning när det kommer till känsla och ansträngning. Förra året slet jag som ett djur och kom upp som runt 100:e man i svansen av tätgruppen. I år var jag aldrig över tröskelpuls, hade full kontroll på det hela och var en av de kanske 30 snabbaste upp till grusvägarna. En stund senare råkade jag "attackera" när en stor klunga var på väg att ansluta till vår grupp och jag fick lite vind på näsan innan jag slog av och väntade in klungan igen. Täten växte sig allt större men i år så satt jag längre fram än förra året och det kändes så mycket mer kontrollerat och lätt.
Tänk vad lite träning kan göra!
Jag visste att tävlingen avgörs redan i Mångsbodarna (återigen, mer om det i ett annat blogginlägg) och att det gällde att vara med långt framme där. Tyvärr gör jag en dålig asfaltssträcka och är väl kanske 50:e man av asfalten. Den 150 (!!!) man stora tätgruppen i Mångsbodarna dras ut i ett långt led och folk framför klarar inte ens av att hålla rullen utför. Jag tar någon placering här och någon placering där. Men farten är ju brutalhög och det gäller att vara smart i sitt avancemang. Hamnade i vad som kan liknas vid en tredjegrupp och vi lyckas köra ikapp andragruppen. I Risberg möter vi täten som har gjort sin U-sväng i kontrollen och är påväg bort. När vi passerat kontrollen så möter vi en tredjegrupp som senare lyckas ansluta till oss. Jag förstår när vi lämnar Risberg att enda chansen att komma ikapp täten är om dom slår av så pass mycket på farten att vi kommer ikapp på grund av deras avvaktande åkning. Farten är inte tillräckligt hög i vår grupp och jag har ingen lust att bränna all energi på att försöka jaga ikapp. Så här i efterhand borde jag givetvis ha jagat på lite och hetsat övriga i gruppen om att vi kunde komma ikapp. Vi var trots allt inte så jättelångt efter..
Dom nybyggda cykelvägarna innan Evertsberg var en riktig fröjd och andra halvan av loppet kunde jag ju bra efter provåkningen i torsdags så jag kände mig ganska lugn. Vår grupp bestod väl av 20-25 man men jag höll mig hela tiden kring topp-10 i gruppen och när vi gick in i smala partier eller korsningar så såg jag till att vara topp-5. När vi passerar Oxbergssjön och är på väg mot backen upp till Oxberg får jag en svacka, sjunker ner i gruppen och förväntar mig ett litet helvete i backen. In i backen är jag väl 15:e eller så i gruppen men känner när det börjar luta att alla andra också måste vara slitna eller dåliga för jag hänger ju med och det ganska enkelt också. Eller enkelt och enkelt, jag kan då avancera i gruppen och följa med bra över krönet i alla fall. Hade lite krampkänningar innan backen och också ett litet tag efter backen men lite benskak och mer dricka hjälper mot den känslan.
Kilometerna rullar på i rask takt och klassiska Vasaloppskontroller passeras i snabbt tempo. En starking från Kolmården får en lucka som väl ingen tar riktigt på allvar, min egna känsla var att vi snart är ikapp honom igen. Men han håller undan för vår grupp, riktigt snyggt kört av Stefan Sunnerberg!
Själv tvingas jag se en Cykloteketcyklist som är placeringen framför mig gå på hjul (att "gå på hjul" innebär att man har sitt framhjul omlott mot bakhjulet som tillhör cyklisten framför sig och däcken tar i varandra) på killen framför med 7 kilometer kvar. Han dyker i backen precis framför mig, jag kör på han eller hans cykel och flyger över styret i hög fart. Får ur mig ett par väl valda ord och ser gruppen fly iväg, kastar mig upp på cykeln för jag vet att om nästa grupp kommer ikapp mig kan det vara ytterligare 20 placeringar som går förlorade. Ger allt och får Cykloteketkillen med mig på rulle. Efter en jobbig jakt så kommer vi i alla fall ikapp och jag är något lättad. Mitt mål var ju topp 30 men topp 50 skulle ju också vara något som jag skulle vara nöjd med. Sitter jag bara med gruppen in till mål så fixar jag ju minst topp-50. Den där känslan av att "det här kan gå riktigt bra i spurten" är nu utbytt mot att jag åtminstone ska försöka klå så många som möjligt i spurten och dom är nog också riktigt trötta nu. Upploppet är ganska långt för en trött cyklist och jag blir inte sist i gruppen trots den hårda jakten för att återansluta.
Några minuter efter målgång går jag in på Vasaloppets sida för att se resultaten och ser att jag blev 37:a och att gruppen spurtade om en 22:a plats! Riktigt nöjd över prestationen och framför allt känslan i kroppen. Jag klarade mitt placeringsmål och var inte långt ifrån mitt högsta mål, trots dålig position i Mångsbodarna och vurpan på slutet som givetvis kostade mycket kraft och tog udden av spurtbenen. Sist i gruppen blev 44:a, så klungorna var riktigt stora.
Så, jag är jättenöjd med min Cykelvasa 2012 och tycker det är ett väldigt proffsigt arrangemang. Det är också kul att så många kan åka så snabbt tack vare dom stora grupperna och den snabbåkta banan. Det var faktiskt hela 99 man inom 10 minuter. Kör man om placeringar i detta lopp så har man inte råd med några stora misstag inte.
Två bilder på MTB-proffset Tony Longo och mig efter målgång (han blev 9:a), foto: Mats Hermansson
Lite Garmindata:
Och Strava där jag först hade 9 KOM men nu bara har kvar KOM på utförsåkningen efter Evertsberg och på sträckan Gopshus-Hökberg efter att 7:e placerade Ola Kjören lagt upp sin Cykelvasa på Strava. Kul ändå att vi tog in 30 sekunder på täten mellan just Gopshus och Hökberg samt att jag var hela 20 sekunder snabbare i utförsåkningen efter Evertsberg.
http://app.strava.com/runs/18065677/embed/6a78244f6e32bd03f466913bd3ae605d52a25088
Adam Steen och Jessica Öijer agerade servicepersonal åt mig och Johan Lindgren under Cykelvasan och det fungerade perfekt. Med inte allt för många minuter kvar till start insåg jag att jag lämnat handskarna i ryggsäcken som låg i vår bil, bad Adam att springa och hämta dom åt mig. När han hämtade dom och jag kissade så kom jag på att chipet låg i kuvertet som låg i bilen... Fick i alla fall uppvärmning då när jag, Adam och Jessica gemensamt joggade till bilen och sedan tillbaka till starten. Med några minuter kvar till start så blev jag intervjuad av Roberto Vacchi som var speaker både vid starten och målet. Kul!
Nåväl, för att göra en jättelång historia lite kortare så kom jag iväg bra i starten och hela startbacken var en enda lång positiv överraskning när det kommer till känsla och ansträngning. Förra året slet jag som ett djur och kom upp som runt 100:e man i svansen av tätgruppen. I år var jag aldrig över tröskelpuls, hade full kontroll på det hela och var en av de kanske 30 snabbaste upp till grusvägarna. En stund senare råkade jag "attackera" när en stor klunga var på väg att ansluta till vår grupp och jag fick lite vind på näsan innan jag slog av och väntade in klungan igen. Täten växte sig allt större men i år så satt jag längre fram än förra året och det kändes så mycket mer kontrollerat och lätt.
Tänk vad lite träning kan göra!
Jag visste att tävlingen avgörs redan i Mångsbodarna (återigen, mer om det i ett annat blogginlägg) och att det gällde att vara med långt framme där. Tyvärr gör jag en dålig asfaltssträcka och är väl kanske 50:e man av asfalten. Den 150 (!!!) man stora tätgruppen i Mångsbodarna dras ut i ett långt led och folk framför klarar inte ens av att hålla rullen utför. Jag tar någon placering här och någon placering där. Men farten är ju brutalhög och det gäller att vara smart i sitt avancemang. Hamnade i vad som kan liknas vid en tredjegrupp och vi lyckas köra ikapp andragruppen. I Risberg möter vi täten som har gjort sin U-sväng i kontrollen och är påväg bort. När vi passerat kontrollen så möter vi en tredjegrupp som senare lyckas ansluta till oss. Jag förstår när vi lämnar Risberg att enda chansen att komma ikapp täten är om dom slår av så pass mycket på farten att vi kommer ikapp på grund av deras avvaktande åkning. Farten är inte tillräckligt hög i vår grupp och jag har ingen lust att bränna all energi på att försöka jaga ikapp. Så här i efterhand borde jag givetvis ha jagat på lite och hetsat övriga i gruppen om att vi kunde komma ikapp. Vi var trots allt inte så jättelångt efter..
Dom nybyggda cykelvägarna innan Evertsberg var en riktig fröjd och andra halvan av loppet kunde jag ju bra efter provåkningen i torsdags så jag kände mig ganska lugn. Vår grupp bestod väl av 20-25 man men jag höll mig hela tiden kring topp-10 i gruppen och när vi gick in i smala partier eller korsningar så såg jag till att vara topp-5. När vi passerar Oxbergssjön och är på väg mot backen upp till Oxberg får jag en svacka, sjunker ner i gruppen och förväntar mig ett litet helvete i backen. In i backen är jag väl 15:e eller så i gruppen men känner när det börjar luta att alla andra också måste vara slitna eller dåliga för jag hänger ju med och det ganska enkelt också. Eller enkelt och enkelt, jag kan då avancera i gruppen och följa med bra över krönet i alla fall. Hade lite krampkänningar innan backen och också ett litet tag efter backen men lite benskak och mer dricka hjälper mot den känslan.
Kilometerna rullar på i rask takt och klassiska Vasaloppskontroller passeras i snabbt tempo. En starking från Kolmården får en lucka som väl ingen tar riktigt på allvar, min egna känsla var att vi snart är ikapp honom igen. Men han håller undan för vår grupp, riktigt snyggt kört av Stefan Sunnerberg!
Själv tvingas jag se en Cykloteketcyklist som är placeringen framför mig gå på hjul (att "gå på hjul" innebär att man har sitt framhjul omlott mot bakhjulet som tillhör cyklisten framför sig och däcken tar i varandra) på killen framför med 7 kilometer kvar. Han dyker i backen precis framför mig, jag kör på han eller hans cykel och flyger över styret i hög fart. Får ur mig ett par väl valda ord och ser gruppen fly iväg, kastar mig upp på cykeln för jag vet att om nästa grupp kommer ikapp mig kan det vara ytterligare 20 placeringar som går förlorade. Ger allt och får Cykloteketkillen med mig på rulle. Efter en jobbig jakt så kommer vi i alla fall ikapp och jag är något lättad. Mitt mål var ju topp 30 men topp 50 skulle ju också vara något som jag skulle vara nöjd med. Sitter jag bara med gruppen in till mål så fixar jag ju minst topp-50. Den där känslan av att "det här kan gå riktigt bra i spurten" är nu utbytt mot att jag åtminstone ska försöka klå så många som möjligt i spurten och dom är nog också riktigt trötta nu. Upploppet är ganska långt för en trött cyklist och jag blir inte sist i gruppen trots den hårda jakten för att återansluta.
Några minuter efter målgång går jag in på Vasaloppets sida för att se resultaten och ser att jag blev 37:a och att gruppen spurtade om en 22:a plats! Riktigt nöjd över prestationen och framför allt känslan i kroppen. Jag klarade mitt placeringsmål och var inte långt ifrån mitt högsta mål, trots dålig position i Mångsbodarna och vurpan på slutet som givetvis kostade mycket kraft och tog udden av spurtbenen. Sist i gruppen blev 44:a, så klungorna var riktigt stora.
Så, jag är jättenöjd med min Cykelvasa 2012 och tycker det är ett väldigt proffsigt arrangemang. Det är också kul att så många kan åka så snabbt tack vare dom stora grupperna och den snabbåkta banan. Det var faktiskt hela 99 man inom 10 minuter. Kör man om placeringar i detta lopp så har man inte råd med några stora misstag inte.
Lite Garmindata:
Och Strava där jag först hade 9 KOM men nu bara har kvar KOM på utförsåkningen efter Evertsberg och på sträckan Gopshus-Hökberg efter att 7:e placerade Ola Kjören lagt upp sin Cykelvasa på Strava. Kul ändå att vi tog in 30 sekunder på täten mellan just Gopshus och Hökberg samt att jag var hela 20 sekunder snabbare i utförsåkningen efter Evertsberg.
http://app.strava.com/runs/18065677/embed/6a78244f6e32bd03f466913bd3ae605d52a25088
2012-08-11
Bilder Cykelvasan 2012
Adam Steen är en flitig bloggare och har skickat över dessa bilder på mig, fler hittar ni i hans blogg:
Kommer väl slänga in några fler länkar i detta inlägg när jag hittar på fler bilder. Har du sett några så kan du väl skriva en kommentar och lämna en länk?
HappyMTB har här publicerat nästan 5400 bilder från Cykelvasan!
Resultat Cykelvasan 2012
Känslan var bra och det var kul att cykla idag.
Vasahetsen
Blir nog bra det här. Pepp!
2012-08-10
Nyvaxad
Cykeln är redo och jag hoppas och tror att jag också är det. Jag skulle ljuga om jag sa att jag gjort allt jag kunnat för att vara i så bra form som möjligt inför morgondagen. Men vi som inte är elitare på riktig får ju jobba efter våra egna förutsättningar och prioriteringar.
Har faktiskt hunnit med ett 35-minuters rull idag också. Kändes väl inte toppen direkt, främst uppför. Tror dock att det kan ha med tyngdlagen att göra... Utför och på platten var det dock roligt att cykla. Tur att det är mest utför från Sälen till Mora och att värsta backen kommer först.
Min målsättning har jag funderat lite på faktiskt. Först och främst vill jag ju förbättra mig från förra året då jag var typ 84:a efter att ha börjat krokna på väg mot Evertsberg och sedan tog slut i Oxberg... I år har jag tränat mer än förra året, men har å andra sidan kört mindre MTB i år. Förra året var jag i en grupp som låg kring 30-35:e plats innan jag blev för trött. Har under sommaren tänkt att om jag skulle jag hamna topp 30 i år så skulle jag vara sjukt nöjd, topp 50 är också okej. Å andra sidan har formen inte varit tipptopp senaste veckorna så jag vet inte. Men hur formen har varit är ju skitsamma, det är imorgon som räknas.
Vi ses väl imorgon och lycka till alla som kör Cykelvasan!
Två saker till er som cyklar Cykelvasan imorgon
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)