Duktig idiot

Eftersom många arrangörer brukar vilja ha (läs: kräver) klubbvis anmälan och att det väl nästan varit tvunget vid SM så tog jag, på eget initiativ, på mig att anmäla Falu CKs cyklister till MTB-SM i Rättvik. Sista anmälningsdag var igår, så jag väntade till igår kväll med att skicka in anmälan ifall några skulle höra av sig sent till mig. Samlade ihop alla cyklister, vilka tävlingar (tempo/XC) de skulle köra och letade reda på licensnumret till de som inte visste eller var osäkra. Tänkte att det kanske var som på Landsvägs-SM, ett formulär där man fyllde i alla cyklisters namn, kryssade i vilka tävlingar de skulle ställa upp i och deras licensnummer. Men nejdå. Det var ett internetformulär för anmälan. Där man bara kunde göra en anmälan i taget. Och inte ens anmälan per cyklist, utan en anmälan per tävlingsstart. Så om en cyklist önskade köra tempo och XC så var jag tvungen att göra två anmälningar. Dessutom behövde födelseåret vara med. Så det blev lite mer sökande efter födelseår och en massa formulärskrivande sent igår. Hann ganska precis på minuten skicka in sista anmälan till de individuella tävlingarna innan tisdag blev onsdag. Anmälan av stafettlagen blev någon minut sen, men det ska nog inte behöva göra något.
Som en bonus ger varje anmälan ett referensnummer som skall anges vid betalning. Alla 34 anmälningar bör alltså betalas var för sig också. Vilket innebär en del merarbete. Jag har dock mejlat IK Jarl och frågat om vi inte kan göra bara en inbetalning för alla Falu CKs starter. Det jag trodde skulle ta "några minuter" tog nu snarare en och en halv timme.
Så kan det gå när man vill göra något bra.

Idag känns min hals lite bättre, men det regnar ute och lär göra det hela dagen. Så jag slipper kanske träna också idag. Funderar på att anmäla mig till Mörksuggejakten, behöver lite träningsmotivation och sista anmälningsdag är idag.

Vi har varit på stan

Där vi har...

...varit på biblioteket och lekt...

...tittat på leksaker...

...ätit glass...

...och varit i Kålgårn och haft skoj.
Nu är mamma på jobbet och vi försöker överleva på egen hand. Än så länge går det bra.

Ingen cykling på några dagar

Först hade jag obligatorisk vila efter SM och i förrgår kväll fick jag ont i halsen. Så det blir inte någon Motions-MTB för mig i kväll heller tyvärr. Har annars tänkt tävla snart igen, så jag behöver komma igång med träningen.

Gustav Larsson - Tempo... Downhillkungen

Han är en rackare på hoj, helt enkelt. Och hur kan man på bästa sätt fira en semesterdag från livet som proffscyklist och två SM-medaljer? Genom att leka lite cykel i Gesundas backar givetvis. Gustav Larsson var ingen dålig MTB-kille direkt, och takterna verkar sitta i.

Topp 5 - anledningar till att kliva av SM-linjet

Foto: Cyclesport.se Här ser ni sju killar som inte klev av linjeloppet i fredags, ser de glada ut? Nej, precis.

Topp fem - anledningar till att kliva av SM-linjet #5
- Om jag kliver av självmant så har jag inte blivit avhängd.
Topp fem - anledningar till att kliva av SM-linjet #4
- Jag kunde ta bilder på täten att ha i bloggen.
Topp fem - anledningar till att kliva av SM-linjet #3
- Jag kunde avvika i tid för att hinna hem och fira midsommar med familjen.
Topp fem - anledningar till att kliva av SM-linjet #2
- Jag slapp bli så där trött och sliten som många andra blev. Se bara bilden ovan för exempel.
Topp fem - anledningar till att kliva av SM-linjet #1
- Jag fick chansen att se Sveriges bästa cyklister göra upp om den blågula tröjan och snacka skit med de andra åskådarna.

Jag fick förresten SMS från Fredrik Ericsson igår angående slungan som jag skrev om igår. Det var nämligen hans slunga som jag hittat, och så här skrev han i sitt SMS till mig:
"Din analys var klockren... Stor-Steve hade precis attackerat så jag hann bara slita åt mig en flaska, en coca cola, en gel och en kanelgiffel ;-)"

Mitt Landsvägs SM 2010

Inkorgen hade i morse fyllts med bilder från SM, tack så mycket! Så nu har jag en anledning att skriva om mitt SM-lopp och kunna illustrera det med ett par bilder. Om det finns fler med foton på mig (killen med dom vitaste benen) så skicka dom gärna till info@henrikoijer.com

Foto: Antonia Wahlström
Här har jag precis skickat på en av mina fruktade attacker. Har ringat in några personer och skall delge deras tankar vid fotoögonblicket, börjar från vänster:
Håkan Nilsson:
- Jaha, och vem av oss skall kunna ta detta då, vart är den där Gustav Larsson när man behöver honom?
Johan Landström:
- Den där Öijer är för jävla stark, det blir ingen mästartröja för mig detta år heller.
Fredrik Svärm:
- Det där är det sista vi ser av den bleke bloggaren idag, nu drar han iväg mot guldet.

Foto: Björn Fredriksson 

Ett otränat öga kanske tror att jag är avhängd här, jag är givetvis i själva verket på väg att varva fältet i sololedning.. Precis som för stjärnorna på Le Tour De France så kliver fans med kamera ut i vägen framför mig för att få ett minne för livet. Tack vare internet, kan ni nu se bilden som han tog just vid detta tillfälle.

Äsch trams. Jag visste ju att jag var väldigt otränad på det här med tävlingscykling inför denna start. Anledningarna till att jag ens startade var att jag ändå tänkt köra något race i år, jag gillar tävlingarna som brukar hållas på Sollerön, kul att se hur det går på SM, bästa sättet att följa loppet är ju att vara med i det och som ordförande i Falu CK och cyklist kan det ju vara trevlig att synas och mingla lite på svenska mästerskapen.

Eftersom jag inte tävlat tidigare i år och veckan innan SM blev avhängd av 20-30 gubbar på en träningstävling så var inte direkt självförtroendet på topp inför starten. Faktiskt så var jag ganska säker på att bli avhängd redan första gången i Gesunda, alternativt andra gången om jag kunde komma ikapp klungan igen tillsammans med andra avhängda. Men det gick ju mycket bättre än så.

Det jobbiga med Gesunda är inte branten, utan det som följer efter. Eftersom backen är ganska smal och brant så blir det en väldig gummisnoddseffekt när de bästa håller sin höga fart över krönet och vi övriga står och köar i branten. Positionering in i backen är otroligt viktigt här, liksom att ge allt utför och nere på platten till det återsamlas igen.

Första varvet

Kommer snabbt i pedalen och kommer iväg ganska bra, ser till att försöka hålla mig långt framme in mot backen som kommer efter bara någon kilometer. Hamnar någonstans mitt i fältet och upptäcker till min stora förvåning att jag inte ens är sämst uppför. När vi blåst utför i 80-100 km/h så kan jag glatt konstatera att jag hamnar i vad som kan kallas huvudklungan. Framför sitter en grupp om ca: 20 man med nästan alla favoriter men de ville nog inte köra full fart i 200 km och den stora klungan kunde lite senare ansluta. Tre man går dock loss från den frontgruppen. När vi kommer tillbaka till Sollerön svänger vi in på en smal väg som går lite uppför och svänger ett par gånger om. Dessutom ligger langningssträckan här så det är ett av två partier på banan där man kan sträcka ut fältet.

Andra varvet
Målet är ju redan avklarat, så det blir lite av en bonus att kunna följa med även detta varv. Provar gruset och gräset bredvid vägen ett par gånger om för att underhålla mig lite CX-style. Landsvägscyklister är överlag väldigt rädda för att prova gruset bredvid vägen eller gräset på någon fin trädgård för att avancera lite i fältet. Försöker också hålla lite koll på Falu CKs Johan Carls. Som föredetting blir ju det lite av mitt ansvar, att hålla koll på och hjälpa de yngre förmågorna med peppande ord, goda råd, en flaska sportdryck eller kanske i värsta fall ett hjul vid punktering. Tror att det är på detta varv som Landström eldar på förbi varvningen så det bränner lite i benen...
Tredje varvet
Nu börjar benen bli lite stela, det känns att jag är ovan vid att tävla och att det börjar bli lite långt för en motionär på min nivå. Tror att jag ska åka av i Gesunda detta varv, men råkar positionera mig kring 15:e man när vi går in i backen så jag har ju runt 100 placeringar jag kan falla bak och klarar mig även detta varv. Snackar med några andra längst bak i klungan som också börjar känna av tävlingen och funderar på att kliva av snart.
Fjärde varvet
Har i princip bestämt mig för att kliva av, frågade runt lite om intresse fanns för några att mysa över Gesunda med mig och sedan hålla ihop för att undvika isolering ute längs banan. Skiter helt fullständigt i att positionera mig inför backen och kommer in som sista man vid korsningarna innan backen. Växlar direkt ner på lilla klingan och tänker bara ta mig upp i ett behagligt tempo. När jag närmar mig branten i slutet på backen ser jag dock ett antal cyklister framför (se bilden ovan med fotografen). Växlar snabbt upp på stora skivan på toppen och skickar på en dödsattack för att ansluta till några utför och gör det också på väg ner. Nu hamnar jag dock med några avhängda cyklister och klungan är en bit fram. Jag hjälper till att styra upp ett samarbete och känner mig ganska stark ändå. Hade inte tänkt avsluta tävlingen i någon förlorargrupp så jag tvingas nu ta i lite för att rädda situationen. Vi åker ikapp några fler avhängda stackare och är kanske åtta man efter ett tag som går runt ganska bra. Vi närmar oss klungan igen och folk i gruppen börjar stå över och strula i samarbetet (trötta cyklister). I ett motlut delas gruppen och jag är med de 4-5 som en stund senare ansluter till klungan igen. Konstaterar att fler hade haft en liten resa tillbaka till klungan och nu är det en del trötta ben i den fortfarande stora klungan.
Nu när jag ändå räddat situationen lite och återanslutit till klungan så kände jag att det var dags att kliva av. Frågan var bara om jag skulle kliva av vid langningen eller fortsätta till Gesunda. Eftersom jag inte är typen som vanligtvis brukade sitta med klungan så länge som möjligt och köra defensivt till döden så skickade jag på ett sista dödsryck (se bild ovan...). Transporterade sedan upp ett par kompisar i klungan så de satt bra inför de smala vägarna på Sollerön. Tar en flaska vid langningen och tänker fortsätta till Gesunda, men ångrar mig 20 meter senare och vänder igen. Här var mitt SM över.

Jag vet att jag hade kunnat fortsätta och antagligen kunnat ta mig runt SM i någon eftersläntargrupp. Men jag var ju där för att ha roligt. Och att åka två varv i någon förlorargrupp är faktiskt inte alltid så roligt. Behövde ju inte direkt milen för träning eller tävlingstid för rutin heller. Så jag var väldigt nöjd med både mitt lopp och att kliva av. Mer inlägg om SM kommer nog senare, men den här textmassan får räcka för nu.

Rustat för Le Tour de France

Lite större, lite bättre. Vi värmer upp nya familjemedlemen med lite Fotbolls-VM nu. England har under tiden jag gör detta inlägg gjort två mål, men bara ett som domaren har sett. Stackars engelsmän. Vilka tror/hoppas ni vinner VM?