Vi tog cykelvagnen och åkte upp till Fyndservice för att hälsa på Ronya och Emily som stod där och sålde kläder som om de aldrig gjort annat i sina liv. En pratstund med John Gabrils hann jag också med. Han var mannen vid Falu CK:s bingolottobord just då. Efter lite bull och korvätande så åkte jag vidare med barnen. Ebbah hann somna innan vi kom fram till Rolf Ericson bil, Filip somnade bara nästan. Som tur var. Hur kön såg ut med en halvtimme kvar till öppnandet har ni ju sett i föregående inlägg.
Så här såg kön ut med fem minuter kvar. Som ni kanske kan se så har kön inget slut, så lång var den. Ulf tar tillfället i akt och delar ut lite Falu CK-info. Jag fick förresten höra att inte mindre än tre ungdomar (eller deras föräldrar) hört av sig till klubben för att träna med oss efter att ha läst på min blogg. Det kändes jättestort och kul. När man får bevis för att min lilla blogg kan göra något och påverka folk så blir man givetvis ännu mer motiverad att fortsätta.
Filip hade det givetvis kalastrevligt. Vi var i en bilhall och det fanns massor av cyklar. Hade dom haft ett tåg så hade han väl varit i paradiset. Vi gick och kollade lite schyssta kärror och Filip provade att cykla ett par barncyklar med stödhjul innan insläppet.
Ungefär så här många cyklar fanns det innan vi öppnade för försäljning. Till höger om bilden stod ett fixie-objekt som
Stefan senare köpte. Han bloggar troligtvis om det lite senare idag.
Troligtvis dagens första kund. En, gissningsvis, väldigt nöjd ung tjej.
Folkmassan kastade sig över alla kap som fanns till försäljning denna dag.
Vår lilla bas, cykelvagnen. Där hade vi muffin, kex, isthe, leksaker, blöjor, nappar och allt annat som man behöver på en utflykt runt staden.
Vi var nog på Cykelbytet runt en timme eller så. Rutinerad organistation, grönvita T-shirts och mängder av cykelköpare. En årligen återkommande vårsuccé helt enkelt.
Hemma hos oss fanns barnens farmor och Lasse när vi kom hem. Lek och stoj ett tag innan de åkte hem och barnen blev lite uttråkade. En hel halv dag med aktiviteter är inget som mättar små barn inte. Så vi gav oss ut i gråvädret på en cykeltur.
Vi åkte ungefär 1.9 km på ca: 25 minuter, med två korta stopp för bäck-inspektion och en vägövergång.
Efter cykelturen lekte vi lite på gården som var härligt blöt och skitig.
Resultatet av det blev givetvis blöta och skitiga barn. Något man får räkna med så här års. I kväll har vi tvättstuga (19-22) och cykeltvätt står på schemat. Kommer somna ovaggad i kväll, igen.
Appropå inget och askmoln... Om man bor i Göteborg, Stockholm eller Malmö och äger en minibuss kan man dra in sjukt mycket pengar dessa askdagar. Förutsatt att man gillar att åka bil givetvis. Det är många som behöver förflytta sig nu som inte längre kan flyga.
Adam Steen är annars en av de lyckliga som troligtvis inte kommer drabbas av molnet. Läs gärna om det på hans blogg. Men vad vet de på Resia om framtida naturkatastrofer egentligen? Är det resebolagen som styr alla naturkatastrofer?
Samling på fängelset denna soliga vårdag. Jag hoppas att skyltar av denna typ satt uppe också under tiden då fängelset var aktivt som just fängelse. Nu för tiden fungerar fängelset istället som vandrarhem.
Vi åkte mest grusvägar idag. Långa sträckor, främst i inledningen av passet var riktigt bra. Totalt var vi sju cyklister i MTB-motionsgruppen.
En kortare bit av passet gick på stig också. En väldigt bred och fin stig, som ni kan se.
Kim och Sten kommer flygande utför.
Början på slutet, Gamla Fruns Väg.
Eftersom några av gubbarna såg oförskämt pigga ut med så lite kvar så beodrade jag full fart i den sista långa backen. Detta för att de inte skulle behöva komma tillbaka pigga. Den här beodrandebiten är en av de största förmånerna med att kallas ledare. Göran Eriksson visade att han verkligen inte fuskat med träningen i vinter och vann en proteinbar ganska så enkelt.
De som ville avrundade upptaktsdagen med god mat i Fängelsets matsal. En helmysig cykeldag helt enkelt.
