Långsam men glad, och mätt

Det nya livet som motionär innebär fortsatt högt kaloriintag men minskad träningsmängd. Här äter jag energi motsvarande ca: 40 minuter distansträning på mitt pass som tog två och en halv timme. Men jag behövde det. Benen började bli så där svaga, ni vet? Känns lite som om de kallsvettas och kraft har förvandlats till skakig svaghet.

Cyklade ju runt Runn idag och det gick ju bra till en början. Kände mig lite som en världsmästare när jag rullade iväg i högt tempo och med bra ben. Att flaggorna stod rakt ut i samma riktning som jag färdades struntade jag i, jag skulle nog vara världsmästare också i motvind. En kvart senare hade jag kantvind och då blev det väldigt tydligt att jag inte är någon världsmästare... Tog mig ändå till Vika och vidare till Torsång med ganska bra fart och var i Torsång med 27 km/h i snitthastighet och på tiden 1.15, men där svängde vägen och vinden blev nu rak motvind. Där gick det inte snabbt. Inte snabbt alls. Känslan att vara stark övergick i en känsla om att turen skulle ta lite längre tid än beräknat. Efter en halvtimme med motvind åt jag marsipanbrödet på bilden. Då var jag i Aspeboda och hade en dryg mil hem. Efter det kändes det lite bättre, det blev också mer skog och kuperat. På gamla Leksandsvägen kände jag mig ganska pigg igen. Sprätte till lite i sista backen på äkta junior/motionärsmanér och noterade dagens högsta puls (176). Snittpulsen på hela passet blev 151. Snittfarten blev 24.6 km/h om man nu kan lita på mätarinställningen.

Nu är jag i alla fall igång!

Effektiva barn

Så här förberedda var mina barn när jag klev upp i morse. Redo för depåbesök och påklädning.

Så här snällt stod mina barn och väntade på bussen.

Och här har de kommit till dagis och går direkt till sina platser och börjar klä av sig. Mycket väluppfostrade barn som när de fått av sig ytterkläderna ger mig en puss och en kram och sedan går in till sina respektive avdelningar.

Pappas barn.

Pappan själv ska nu träna, hör och häpna. Efter åtta Vasaloppsvilodagar är det nu dags att göra något. Det blir en cykeltur på ungefär två timmar, tänkte mig en runda runt sjön Runn. Har annat att göra också, men det får jag helt enkelt göra när jag kommer hem. För jag behöver detta. Annars kommer jag nog vila till midsommar och bli en trasig människa.

Om jag hade en eller två veckor med inaktivitet som elitaktiv brukade jag oftast komma igång med träningen igen på två veckor med distansträning. Första veckan bestod oftast av tre pass på två, tre och tre timmar. Med en vilodag mellan varje pass. Andra veckan tränade jag kanske fyra gånger fördelat på två tretimmars och två fyratimmarspass. Sedan ansåg jag att jag var redo för riktig träning. Detta är bara något som jag tycker passar bra för mig, kanske är det bättre att smacka igång med intervaller direkt. Jag tror att man måste hitta något som fungerar för sin egna skalle och kropp. Det ska dock sägas att jag på mina distanspass väldigt sällan håller mig inom 10 pulsslag och kör i en jämn intensitet. Oftast har jag en lägstanivå som jag vill hålla (ca: 65% av maxpuls), men sedan kan jag köra lite naturliga intervaller i backar och med spurter.

Om denna vila varit väldigt ofrivillig och nära någon viktig tävling så var det bara pang på rödbetan som gällde. Men så ska man givetvis inte göra.

IBF Falun - AIK

Heta känslor efter slutsignalen i en match som IBF Falun till slut vann med 6-5 efter en bra sistaperiod. Falun hade 3-1 efter första perioden, hade en usel andraperiod som de förlorade med 1-3 så det stod 4-4 inför den sista perioden, som också blev den enda riktigt publikvänliga perioden. Christian var i toppform på läktaren och var nog hela matchens behållning. Det är antagligen jättesvårt att döma en innebandymatch, men det känns ibland som om domarna inte riktigt hänger med. Trist också med alla klagomål på domarna från spelarnas håll, tänk om man kunde få spelarna att fokusera mindre på domarna och mer på sitt egna spel. Så mycket de skulle kunna vinna på det. Men domaren är ju en del av spelet så jag förstår att det blir reaktioner. Det är ju lite annat att vara ensam ute i skogen på en cykel eller ett par skidor, ingen som blåser felaktiga utvisningar där inte. Även om vissa skidåkare och cyklister skulle behöva ett matchstraff.

2078 var den officiella publiksiffran och matchen bjöd på ovanligt många filmningar. Kanske för att domarna hade svårt att se igenom dessa. Inte för att skryta, men just att filma var en av mina bättre egenskaper som innebandyspelare.

Kö?

Många vill se på innebandy idag. Hela korridoren full med folk när det var tre minuter till matchstart. Christian och jag behövde givetvis bara gå runt folkmassan och in i hallen. Kö är inget vi sysselsätter oss med. 1-0 efter 2.33.

Pottan

Filip ville ha likadana fina blåa skoskydd som pappa hade på dagis när vi skulle hämta Ebbah i eftermiddag.

Ni ser det kanske inte, men det är ruskigt ljust, ruskigt vårigt, ruskigt mycket snö och ruskigt härligt.

Ebbah myser hem med "Maow" och "Nusen".

Väl hemma hade vi mackfest. Jag fick en besökare som lånat ut en IR-port till mig och som nu ska få låna dubbade crossdäck av mig. Tjänster och gentjänster. Ebbah berättade att hon ville gå på pottan, gick på pottan och levererade. Resultatet; två mycket stolta föräldrar på Jungfruvägen.

Dagen har smackat på i fint tempo, förmiddagen spenderades med att öva på Personligt brev, sedan ett besök hos doktorn med Filip och en blixtvisit på Vägledningscentrum innan vi alla hämtade flickorna från dagis och fritids.  

Träning? Nej, slutspel i innebandy. IBF Falun - AIK i sällskap Christian.

Lokalkändis

Filip är lite av en lokalkändis idag då han är med i Falukuriren från Barnens Skidspel igår. Artikeln kan ni läsa här.

Min powernap på ungefär en timme i går kväll var inte bra för nattsömnen och Filip var vaken strax efter klockan sex i morse. Det blir en dag med grusiga ögon helt enkelt, tur att solen skiner och himlen är blå. Idag spelas andra kvartsfinalen i innebandyns Superliga. IBF Falun möter AIK hemma. Förlust i bortamatchen, dags att vinna idag. Jag hoppas kunna kolla matchen, men har mycket på Att Göra-listan som växt under helgen. Vill det sig riktigt illa kan också detta bli en träningslös dag. Nu ska jag kasta mig över mina inspirerande uppgifter, hoppas ni har möjlighet att vara ute och njuta av dagen. 

Hej på ett tag!

Slitage

Trevlig helg med två skidpass för barnen på Lugnet. Idag deltog, enligt säkra källor, 1800 barn upp till 10 år i Barnens Skidspel. Ni läser rätt, 1800 små barn i en och samma "tävling". Förstår ni hur fantastiskt det är? De allra flesta tävlingsarrangörer i Sverige, oavsett idrott, skulle vara otroligt nöjda med 1800 startande. Och då menar jag alla åldrar. Ett tusen åtta hundra små barn. Åkte skidor på Lugnet idag.
Succé är bara förnamnet.

Helgen har mentalt varit ett lyft, men tröttheten kommer jag inte undan. I kväll blev det en powernap i samband med läggningen av Filip. Sov minst 55 minuter där. Hade annars tänkt jogga lite i kväll. Men när jag väcktes av Ronya så förstod jag att också kvällens träning inte var att tänka på. Siktar dock på storstilad comeback i träningskläderna imorgon.
Cykelsuget blev inte mindre av att vi åkte till Säter idag för att hämta Emily, klassiska cykeltursnamn på skyltarna längs vägen. Jag blev nästan sugen på en fikatur, så inspirerande var det. Vädret är fantastiskt, de flesta vägarna har torkat upp, solen värmer, formen är givetvis på topp och att cykla är ju bra fantastiskt.

Så här härligt var det att komma tillbaka till Falun idag, min underbara hemstad.