Öppet till 23, men inte idag av någon anledning. Vad ska jag då äta?
2009-06-15
Jag stjäl ju aldrig från andra bloggar...
Så det här klippet har jag hittat helt själv:
Klicketiklickahär.
Klicketiklickahär.
Hemma igen
Precis när jag kom hem så såg jag solen, för första gången på några dagar. Härligt, även om det bara varade i någon minut.
Cyklade idag bland annat banan för Långlopps-SM. Nu med alla små ändringar så körde jag ensam runt på 3.29 och 140 i snittpuls. Då regnade det också första halvan av turen och skogen är givetvis rejält blöt. Tror själva SM kommer gå på runt 2.30 för segraren.
Benen var lite styva sedan gårdagen och mot slutet av passet var benen riktigt styva. Men nu behöver jag bara anstränga mig en dag till sedan skall jag ta en vilodag. Eftersom jag måste cykla till banan, hem därifrån och också skarvade en bit så fick jag ihop en klassisk "full hand" idag, det vill säga fem timmar.
Två bäckpassager de första 15 kilometrarna. Som gjort för mig alltså. En av de nya sakerna med banan är tyvärr att första skogspartiet kommer utan någon backe som sprider fältet. Så man lär ha vassa armbågar om man inte vill hamna efter.
Den här bron är ju.. fin. Det skakar rätt bra när man ska över den. Det går förvisso att cykla till höger om bron, ni kanske ser vart man kommer upp? Men idag var det nog en meter djupt och ganska bra tryck på forsen. Men vi har cyklat igenom där förut.
Slutet av den där långa backen är också den brantaste delen. Det tog mig drygt 11 minuter att cykla upp i distansfart.
Cyklade idag bland annat banan för Långlopps-SM. Nu med alla små ändringar så körde jag ensam runt på 3.29 och 140 i snittpuls. Då regnade det också första halvan av turen och skogen är givetvis rejält blöt. Tror själva SM kommer gå på runt 2.30 för segraren.
Benen var lite styva sedan gårdagen och mot slutet av passet var benen riktigt styva. Men nu behöver jag bara anstränga mig en dag till sedan skall jag ta en vilodag. Eftersom jag måste cykla till banan, hem därifrån och också skarvade en bit så fick jag ihop en klassisk "full hand" idag, det vill säga fem timmar.
Två bäckpassager de första 15 kilometrarna. Som gjort för mig alltså. En av de nya sakerna med banan är tyvärr att första skogspartiet kommer utan någon backe som sprider fältet. Så man lär ha vassa armbågar om man inte vill hamna efter.
Den här bron är ju.. fin. Det skakar rätt bra när man ska över den. Det går förvisso att cykla till höger om bron, ni kanske ser vart man kommer upp? Men idag var det nog en meter djupt och ganska bra tryck på forsen. Men vi har cyklat igenom där förut.
Slutet av den där långa backen är också den brantaste delen. Det tog mig drygt 11 minuter att cykla upp i distansfart.
Längsta backen på Långlopps-SM
Har cyklat uppför i sex minuter med en puls på ca:140 och jag har några minuter kvar till toppen. Härligt!
Ett inlägg innan träning
Förra inlägget skrev jag när jag var nyvaken. Hade ju sovmorgon idag.
Efter inlägget så kollade jag internet, det fanns kvar. Drog på mig lite kläder, ryckte med kameran och stack ut en sväng före frukost. Det var kallt och jag kollade mest efter några bra ställen att fota cykel i stadsmiljö på. Enligt Yr.no ska det ju vara halvklart från klockan 17 och några timmar framåt. Kanske blir en fotosession med någon intresserad cyklist då.
Nu har jag ätit frukost, kollat tidningen och gruvar mig inför dagens träning.
Kom på en till möjlig fördel med Speedplay. No more SPD-vurpor? Eftersom pedalen inte har något motstånd när man vrider ur så borde man kanske kunna undvika pinsamma SPD-vurpor? Eller beror SPD-vurpor kanske på att motoriken i kroppen vill lyfta foten från pedalen?
Risken med att läsa på "sponsrade" cyklisters hemsidor och bloggar är väl kanske att läsarna matas med enbart positiv info om hur perfekta alla deras produkter är. Jag har för avsikt att vara ärlig. Har under inledningen av året funnit några nackdelar med vissa saker jag använt:
- Crank Brothers Smarty
Pedalerna som sitter på min träningshoj (Rocky 1). Ser ut som ett jättebra köp, 50 gram lättare än XTR-pedaler och kostar bara 360 kronor hos Cyclecomponents. 360 svenska kronor. Det är faktiskt skitlite pengar för ett par lätta pedaler det. Ett billigt sätt att lätta sin cykel på, helt klart. Men. Kanske bara är jag som fått ett dåligt par, men båda mina pedaler hade börjat glappa efter tredje passet. Ca: 5-6 timmars cykling tog det alltså innan de glappade och de ger ifrån sig ett missljud. De fungerar fortfarande bra dock. Så om man kan leva med lite glapp och kanske något knarrande missljud så är det ett bra köp.
- Tune Geiles Teil
Min styrstam som sitter på tävlingshojen (Rocky 2). Vägde in på 126 gram i 110-utförande. Jag tycker att den är riktigt snygg, men logotypen längs styrstammen hamnar upp och ner när man vänt på den. Som man gärna gör om man är tävlingscyklist. Efter Borlänge Tour hörde jag ett oroväckande knakljud från fronten av cykeln. Eftersom mitt styre är ruskigt lätt och gjort av plast blev jag lite orolig. Men jag kom ganska snabbt fram till att det var styrstammen. Om ni klickar på länken ovan så kan ni se att det är en styrstam som är öppen in mot gaffelröret. Detta gör att det kommer in damm där och detta orsakade missljudet. För efter att jag tog av stammen och gjorde rent så upphörde missljuden.
- Handtagen på min Rocky Mountain Vertex 50
Det är ett par lock-on handtag. Man skruvar fast dem mot styret. Jättesmidigt om man vill ta bort handtagen eftersom man slipper det vanliga slitgörat med att få av och på handtagen. Jag trodde också att jag därmed skulle slippa "gashandtag". Ni vet, när det kommit smuts och vatten under handtagen så man kan vrida dom. Men nu har jag fått just gashandtag.
- SLX växelreglage
Sitter på min Rocky 1. Måste först ändå säga att jag upplever att de har blivit mycket bättre sedan förra året, då jag under någon veckas tid provade en cykel med just SLX-reglage. Då skrattade jag åt dom. I år blev jag positivt överraskad. Men det är med ny vajer och nya höljen som de fungerar bra. När man smutsat ner grejerna så blir de betydligt sämre. Här får man nog lite vad man betalar för. Vill man ha bra funktion och kvalité så köper man det bästa man har råd med. SLX-reglagen fungerar okej, men inte mycket mer än så. Speciellt inte med lite skit i systemet.
Sådär. Då har jag klagat lite.
För två veckor sedan skrev jag att min blogg för första gången var topp 300 i landet, enligt bloggtoppen som listar nästan 32000 bloggar. Skrev då i samma inlägg att nästa mål var 275. Förra veckan hamnade min blogg på plats 267, det tyckte jag var kul. Ni tycker säkert att jag är skitlöjlig som skriver detta. Men jag tycker att sånt här är roligt, så ni får stå ut. Nu har jag tagit sikte på topp 250.
Nej, nu har tiden runnit iväg. Nu lär jag ta tag i motionerandet. Avslutar med ett foto som jag tog på min dotter igår strax innan de åkte:
Efter inlägget så kollade jag internet, det fanns kvar. Drog på mig lite kläder, ryckte med kameran och stack ut en sväng före frukost. Det var kallt och jag kollade mest efter några bra ställen att fota cykel i stadsmiljö på. Enligt Yr.no ska det ju vara halvklart från klockan 17 och några timmar framåt. Kanske blir en fotosession med någon intresserad cyklist då.
Nu har jag ätit frukost, kollat tidningen och gruvar mig inför dagens träning.
Kom på en till möjlig fördel med Speedplay. No more SPD-vurpor? Eftersom pedalen inte har något motstånd när man vrider ur så borde man kanske kunna undvika pinsamma SPD-vurpor? Eller beror SPD-vurpor kanske på att motoriken i kroppen vill lyfta foten från pedalen?
Risken med att läsa på "sponsrade" cyklisters hemsidor och bloggar är väl kanske att läsarna matas med enbart positiv info om hur perfekta alla deras produkter är. Jag har för avsikt att vara ärlig. Har under inledningen av året funnit några nackdelar med vissa saker jag använt:
- Crank Brothers Smarty
Pedalerna som sitter på min träningshoj (Rocky 1). Ser ut som ett jättebra köp, 50 gram lättare än XTR-pedaler och kostar bara 360 kronor hos Cyclecomponents. 360 svenska kronor. Det är faktiskt skitlite pengar för ett par lätta pedaler det. Ett billigt sätt att lätta sin cykel på, helt klart. Men. Kanske bara är jag som fått ett dåligt par, men båda mina pedaler hade börjat glappa efter tredje passet. Ca: 5-6 timmars cykling tog det alltså innan de glappade och de ger ifrån sig ett missljud. De fungerar fortfarande bra dock. Så om man kan leva med lite glapp och kanske något knarrande missljud så är det ett bra köp.
- Tune Geiles Teil
Min styrstam som sitter på tävlingshojen (Rocky 2). Vägde in på 126 gram i 110-utförande. Jag tycker att den är riktigt snygg, men logotypen längs styrstammen hamnar upp och ner när man vänt på den. Som man gärna gör om man är tävlingscyklist. Efter Borlänge Tour hörde jag ett oroväckande knakljud från fronten av cykeln. Eftersom mitt styre är ruskigt lätt och gjort av plast blev jag lite orolig. Men jag kom ganska snabbt fram till att det var styrstammen. Om ni klickar på länken ovan så kan ni se att det är en styrstam som är öppen in mot gaffelröret. Detta gör att det kommer in damm där och detta orsakade missljudet. För efter att jag tog av stammen och gjorde rent så upphörde missljuden.
- Handtagen på min Rocky Mountain Vertex 50
Det är ett par lock-on handtag. Man skruvar fast dem mot styret. Jättesmidigt om man vill ta bort handtagen eftersom man slipper det vanliga slitgörat med att få av och på handtagen. Jag trodde också att jag därmed skulle slippa "gashandtag". Ni vet, när det kommit smuts och vatten under handtagen så man kan vrida dom. Men nu har jag fått just gashandtag.
- SLX växelreglage
Sitter på min Rocky 1. Måste först ändå säga att jag upplever att de har blivit mycket bättre sedan förra året, då jag under någon veckas tid provade en cykel med just SLX-reglage. Då skrattade jag åt dom. I år blev jag positivt överraskad. Men det är med ny vajer och nya höljen som de fungerar bra. När man smutsat ner grejerna så blir de betydligt sämre. Här får man nog lite vad man betalar för. Vill man ha bra funktion och kvalité så köper man det bästa man har råd med. SLX-reglagen fungerar okej, men inte mycket mer än så. Speciellt inte med lite skit i systemet.
Sådär. Då har jag klagat lite.
För två veckor sedan skrev jag att min blogg för första gången var topp 300 i landet, enligt bloggtoppen som listar nästan 32000 bloggar. Skrev då i samma inlägg att nästa mål var 275. Förra veckan hamnade min blogg på plats 267, det tyckte jag var kul. Ni tycker säkert att jag är skitlöjlig som skriver detta. Men jag tycker att sånt här är roligt, så ni får stå ut. Nu har jag tagit sikte på topp 250.
Nej, nu har tiden runnit iväg. Nu lär jag ta tag i motionerandet. Avslutar med ett foto som jag tog på min dotter igår strax innan de åkte:
Första intrycket; Speedplay frog
Som jag skrev i mitt förra inlägg om Speedplay Frog-pedalerna så har de vänt på systemet. Detta gäller även klossarna under skon som sitter "åt fel håll".
Det första jag lade märke till var att det gick lätt att komma i pedalen. Det var också lätt att hitta rätt när man skall klicka i. Som klossen är formad så sugs ju pedalen in i klossen. Men att det var lätt att klicka i var ingen större sak. Många pedalsystem är lätta att komma i. Det var när jag skulle ur pedalen som jag märkte något nytt. Eftersom pedalen inte bygger på något fjädersystem så finns inte heller något motstånd när man skall ur pedalen. Man bara vrider på foten och så är man ur. Helt ljudlöst och helt utan motstånd. Blev då lite fundersam på om man inte råkar glida ur av misstag då terrängen är bökig. Men under turen igår skedde inget sådant.
Jens gillar ju prylar av alla de slag och trodde inte riktigt på pedalen i lera. Igår fanns det lera. Efter att ha klivit ner i lera som gick över hela foten så fick pedalen ett första lertest. Det gick att klicka i direkt. På första försöket utan något extra motstånd. Det knastrade bara lite av leran.
Pedalen har 20 graders "float", det vill säga man kan vrida foten 20 grader när man sitter fast. Det finns de som gillar fasta pedaler där man sitter fast i det läge man klickar i, men pedaler med float är snällare mot knän.
En annan sak med pedalen är att den är omöjlig att vrida ur innåt. Man kan vrida foten fritt i 20 grader och vrider man mer än så utåt så åker man ur pedalen. Men vrider man innåt tar det stopp. Jag ställde in klossarna genom att först skruva fast dom halvhårt och i ett sådant läge att hälarna pekade utåt. Sedan vred jag in hälen till ett läge där jag inte vill kunna få in hälen mer. I mitt fall blir detta precis när man börjar skrapa emot vevarmen. När jag, med denna metod hade vridit klossen rätt så drog jag åt den. Enkelt och exakt.
Jag premiärkörde ju detta, för mig, helt nya pedalsystem i fem och en halv timme igår och känner ingenting i mina knän idag. Annars brukar det ju vara vanligt att minsta ändring i kloss och pedalsystem ger lite sura knän innan allt sätter sig.
Det första jag lade märke till var att det gick lätt att komma i pedalen. Det var också lätt att hitta rätt när man skall klicka i. Som klossen är formad så sugs ju pedalen in i klossen. Men att det var lätt att klicka i var ingen större sak. Många pedalsystem är lätta att komma i. Det var när jag skulle ur pedalen som jag märkte något nytt. Eftersom pedalen inte bygger på något fjädersystem så finns inte heller något motstånd när man skall ur pedalen. Man bara vrider på foten och så är man ur. Helt ljudlöst och helt utan motstånd. Blev då lite fundersam på om man inte råkar glida ur av misstag då terrängen är bökig. Men under turen igår skedde inget sådant.
Jens gillar ju prylar av alla de slag och trodde inte riktigt på pedalen i lera. Igår fanns det lera. Efter att ha klivit ner i lera som gick över hela foten så fick pedalen ett första lertest. Det gick att klicka i direkt. På första försöket utan något extra motstånd. Det knastrade bara lite av leran.
Pedalen har 20 graders "float", det vill säga man kan vrida foten 20 grader när man sitter fast. Det finns de som gillar fasta pedaler där man sitter fast i det läge man klickar i, men pedaler med float är snällare mot knän.
En annan sak med pedalen är att den är omöjlig att vrida ur innåt. Man kan vrida foten fritt i 20 grader och vrider man mer än så utåt så åker man ur pedalen. Men vrider man innåt tar det stopp. Jag ställde in klossarna genom att först skruva fast dom halvhårt och i ett sådant läge att hälarna pekade utåt. Sedan vred jag in hälen till ett läge där jag inte vill kunna få in hälen mer. I mitt fall blir detta precis när man börjar skrapa emot vevarmen. När jag, med denna metod hade vridit klossen rätt så drog jag åt den. Enkelt och exakt.
Jag premiärkörde ju detta, för mig, helt nya pedalsystem i fem och en halv timme igår och känner ingenting i mina knän idag. Annars brukar det ju vara vanligt att minsta ändring i kloss och pedalsystem ger lite sura knän innan allt sätter sig.
Ett sista inlägg för dagen
Somnade i badkaret, en timme går fort när man har roligt. Nu har jag läst ikapp allt jag missat på internet under träningen. Långa träningspass med efterföljande koma gör att man hamnar lite efter.
Nåväl. Träningen. Hade Hackmora med omgivning som mål. När jag kom till Grycksbo väsnades telefonen i ryggfickan och det var Jens. Han var inne på sin tredje dag med rodelträning och bullätande och ville gärna tvingas ut i regnet för att cykla.
Vi åkte till Hackmora och testade lite fräscha stigar. Vi åkte en riktigt fin rackare. Bra MTB-dag trots ihållande pissregn.
Jensa hade dock bara två timmars dispens hemifrån så vi hade inte sällskap hela turen. Mot slutet hade han 15 minuter på sig att cykla en 30-minuter lång sträcka. Tror inte han hann, trots medvind.
Efter att jag blivit av med Jens skulle jag kolla upp lite alternativa stigar som vi sett, men inte haft tid att åka på. Det mesta var skit. Det blev lite pushbike också faktiskt. Eller ganska mycket. En backe som nästan var obanad tog fan aldrig slut. En väg jag åkte på hade fått en fors som korsade den. Vattnet gick upp till vevhuset på cykeln. Det är som sagt blött ute. Det har nog regnat två dygn i sträck nu. Är det läge för översvämning i Faluån? Har nog faktiskt aldrig varit med om en så vattensjuk skog som det är nu. Eller så har jag bara dåligt minne.
Jag åkte inte vilse idag, det gör jag aldrig, men jag testade en ny stig. Trodde att jag färdades i rätt riktning (hem-riktningen) men kom efter 45 minuter ut på samma grusväg som stigen började på. Bara några hundra meter från där jag åkt in i skogen. Blev rätt paff måste jag erkänna då jag trodde att jag färdades längre och längre bort och trodde att jag strax skulle komma ut på den där vägen som jag trodde jag skulle komma ut på.
Så här såg det ut idag. Men det är barnsligt kul att åka i allt vatten. Jag gillar ju bäckpassager också, så det var utan tvekan en toppendag. Även om de sista två timmarna blev lite kyliga.
Nu är det bara smulor kvar i chipspåsen och dipen är slut. Alltså dags att lägga sig. Vi hörs imorgon!
Nåväl. Träningen. Hade Hackmora med omgivning som mål. När jag kom till Grycksbo väsnades telefonen i ryggfickan och det var Jens. Han var inne på sin tredje dag med rodelträning och bullätande och ville gärna tvingas ut i regnet för att cykla.
Vi åkte till Hackmora och testade lite fräscha stigar. Vi åkte en riktigt fin rackare. Bra MTB-dag trots ihållande pissregn.
Jensa hade dock bara två timmars dispens hemifrån så vi hade inte sällskap hela turen. Mot slutet hade han 15 minuter på sig att cykla en 30-minuter lång sträcka. Tror inte han hann, trots medvind.
Efter att jag blivit av med Jens skulle jag kolla upp lite alternativa stigar som vi sett, men inte haft tid att åka på. Det mesta var skit. Det blev lite pushbike också faktiskt. Eller ganska mycket. En backe som nästan var obanad tog fan aldrig slut. En väg jag åkte på hade fått en fors som korsade den. Vattnet gick upp till vevhuset på cykeln. Det är som sagt blött ute. Det har nog regnat två dygn i sträck nu. Är det läge för översvämning i Faluån? Har nog faktiskt aldrig varit med om en så vattensjuk skog som det är nu. Eller så har jag bara dåligt minne.
Jag åkte inte vilse idag, det gör jag aldrig, men jag testade en ny stig. Trodde att jag färdades i rätt riktning (hem-riktningen) men kom efter 45 minuter ut på samma grusväg som stigen började på. Bara några hundra meter från där jag åkt in i skogen. Blev rätt paff måste jag erkänna då jag trodde att jag färdades längre och längre bort och trodde att jag strax skulle komma ut på den där vägen som jag trodde jag skulle komma ut på.
Så här såg det ut idag. Men det är barnsligt kul att åka i allt vatten. Jag gillar ju bäckpassager också, så det var utan tvekan en toppendag. Även om de sista två timmarna blev lite kyliga.
Nu är det bara smulor kvar i chipspåsen och dipen är slut. Alltså dags att lägga sig. Vi hörs imorgon!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)