Några SM-karameller

Baksidan av mina lår är jättekorta nu. Hade inga krampkänningar under SM-loppet, men natten efter så var vänster baksida lår på väg att dra ihop sig. Nu är bägge baksidorna av låren riktigt korta och härliga. Behöver cykla bort det där idag innan det blir problem med ryggen...

Så här såg första varvet ut på Sollerön om man kollar puls, kupering och hastighet. 44,2 km/h, ca: 240 höjdmeter och en snittpuls på 166 (86,5% av max). Från strax innan km 20 och fram till nästan 25 km så var jag med på attacker och vi fick en liten lucka ett tag också. Det var också där som tävlingens högsta puls (189) noterades. Mot slutet av varvet så gick jag med några andra som attackerade/bryggade upp till folk som attackerat (det var här som den stora utbrytningen med bland annat vinnaren Alexander Gingsjö stack iväg). 189 är en tangering av årets högsta uppmätta pulsvärde.
Resterande varv gick betydligt lugnare för mig, även om givetvis Gesunda var en riktig plåga på dom fem inledande rundorna.

När vi skulle ut på varv fyra så gick Gustav Larsson upp och höjde intensiteten. Rejält. Han gasade genom Sollerön och sedan uppför Gesunda. När jag kommit ifatt igen efter Gesunda så pratade jag med Marcus Fåglum Karlsson som sa att när intensiteten hade slagit av en kort stund under Gustavs offensiv så tittade han ner på mätaren och då låg han ändå på 400 watt. När det gick lite lugnare alltså.

Några kilometer efter Gesunda så svängde vi ut på en betydligt större väg, riksväg 26. Här fanns det en del mötande trafik men de allra flesta ville inte frontalkrocka med en landsvägsklunga så de lydde funktionärer och polis som vinkade dem åt sidan. Men det finns ju några som har lite mer bråttom än andra... Jag såg en bil som inte saktade ner mycket och åkte läskigt nära klungan. Så hörde jag en rejäl smäll och tänkte bara "Å, nej". Trodde att en cyklist träffats av bilen och såg en flaska flyga upp i luften. Då fattade jag vad som hade hänt. En kvicktänkt cyklist hade givetvis offrat en av sina vattenflaskor och kastat den på bilens front/vindruta.
Det är ju inte så snällt och gulligt som man kanske ska uppföra sig i trafiken. Men det kändes ändå väldigt bra att det var en missnöjesmarkering och inte en cyklist som träffade bilen.

När den stora gruppen fått en lucka så var visserligen några av dom större lagen nöjda. Men det fanns många cyklister som fortfarande ville ansluta. Jag satt ganska långt upp i klungan när Jonas Ahlstrand kom med sin bryggningsattack. Han hade någon på rullen också, såg dock inte vem. Hur som helst, det där var en riktig attack. Oftast så är det cyklisterna som sitter topp-20 ungefär som attackerar. Det är där de hetaste cyklisterna sitter och därför också som det mest attackeras därifrån. Men Jonas attack var ett skolboksexempel på hur en attack på en landsvägstävling ska se ut. Den kom bakifrån och med hög fart. Han hade typ dubbla farten mot oss som satt topp-20 i klungan när han blåste förbi.

Ja, det var väl lite om SM det. Har ni några frågor om SM-tävlingarna? Skriv då en kommentar så lovar jag att svara.