På't igen!

Brännblåsa. Om man, som jag, har noll pigment och ska köra Vätternrundan i soligt väder så är solskyddsfaktor att rekommendera. Jag var rätt säker på att vi skulle köra i nästan bara moln, men dom första timmarna var det ju i princip bara solsken. Min värsta krämpa efter Vätternrundan har varit mina totalt sönderbrända armar och ben. Svider satan fortfarande.

Faktiskt så var jag inte så sliten igår. I alla fall inte i benen. Sov bara fem timmar på natten och det kan ju göra vem som helst sliten, speciellt efter drygt 28 mils cykling. Jag tror att eftersom jag körde slut på benen genom att köra mig stum istället för att slita ut mig totalt så återhämtade jag mig snabbare än efter tidigare rundor. Hade gärna cyklat igår men frugan jobbade och så var det ju det där med att det ösregnade också...

Men, idag var jag på't igen. Körde en småkuperad runda med lite grusvägsinslag i måttligt tempo. Hade väl inga drömben att pangpanga med heller så det där måttliga tempot gav väl sig självt. Fick ihop 1:43 på klockan och det var väl helt enligt min plan för att bli en landsvägscyklist. Lär ju försöka få tillbaka lite form igen efter förkylningen nu när Solleröloppet, landsvägs-SM och Mörksuggejakten väntar.

Marsipancykling. Hade tre sådana här i fickan under Vätternrundan, skönt brejk från den mer effektiva cykelmaten som man brukar stoppa i sig under lopp.