Inget ont som inte har något gott med sig

Sedan Festinaskandalen har jag lagt ner energi i införskaffandet av två armbandsur, bägge från Festina. Minns att jag hade en etapp från 14:e juli 1997 inspelad på VHS, som jag såg om ett par gånger. Laurent Brochard vinner en bergsetapp på franska nationaldagen efter att Festinalaget pissat på motståndet hela dagen lång. När jag såg den efter skandalen så blev det i ett annat ljus. Minns att Vacchi (och Adamsson?) sa att det såg ut som ett klubbmästerskap för Festina. Tänk om dom bara vetat vad som fanns i blodet på cyklisterna då. Många sponsorer är rädda för doping, men faktum är att skandalen var ett uppsving för klocktillverkaren Festina. Min förra Festinaklocka var en titanpjäs jag fantiserat om i något år innan jag hade (tog) mig råd att köpa den. Dyr, lätt och fin. Tyvärr försvann den i samband med en flytt för några år sedan. Kanske inte just vid flytt-tillfället, men runt den tidpunkten i alla fall. Idag fick jag så den här klockan, som jag önskat mig, av min mor med sambo:

Gillar man armbandsur så finns givetvis en blogg också för det intresset, här finns Klockbloggen.