Vi blev 6:a av 114 lag i AIM Challenge!

Hej och god morgon från Lindvallen!

Ja, igår blev vi alltså sexa i AIM Challenge här i Lindvallen. Ett mycket bra resultat och vi är nöjda oavsett vad resultatet hade blivit. Sedan är det klart att det är lätt att börja tänka en massa "om". Om vi inte hade gjort våra största missar, om vi bara justerat rutten en aning eller om vi bara varit lite snabbare osv. Det var bara 3,2 poäng från en fjärdeplats och 9,4 poäng till en tredjeplats, så det kändes inom räckhåll. Hanna och Stefan blev trea, dom hade vunnit om dom inte kommit 7-8 sekunder försent till målet. Om inte om fanns... Om Hanna och Stefan hade hunnit i mål i tid så hade det varit 18,3 poäng till tredjeplatsen och då är det ju genast lite större avstånd. Vi är som sagt nöjda ändå och var nöjda även innan resultaten blev offentliga.

Vi var ju egentligen här för att ha roligt och i andra hand göra en bra prestation. Eftersom vi höll oss positiva genom loppet och hade ork kvar hela vägen så tyckte jag att det gick bra.

En av dom större missarna vi gjorde var att vi i början cyklade för långt längs en väg och sprang i skogen med ett gäng andra och letade efter kontrollen i fel bäck. Sånt som händer kanske och det är ju alltid lätt att följa andra... En tröst i sammanhanget var att vi var först med att inse att det var fel bäck. Vi hann med någon mer felsväng också, men vi hittade också några riktigt bra vägval som väger upp. Det mesta gick bra och vi hade inga andra nybörjarmissar tycker jag.

Ett kul och proffsigt arrangemang. Vi käkade pizza efteråt och lyckades hålla oss vakna från målgången klockan 16 till prisutdelningen klockan 22.

Idag är det en ny dag med nya möjligheter. Först ska det badas på Experium, sedan cyklade i Rörbäcksnäs innan vi avrundar med att cykla lite längs Cykelvasans bana. Vi kan nog bli trötta även idag.

Ser ni den där läskiga typen nere i hörnet? Det är jag...

Jag tog också några bilder igår, vlogg kommer på min YouTube-kanal alldeles snart. Vi hörs snart igen!

Dags för AIM Challenge Lindvallen!

Hej och god morgon!

Så där såg det ut utanför entrén till Ski Lodge i Lindvallen igår. Cirka 300 lag som ska hämta ut sina nummerlappar och då blir det en lång kö. I mixedklassen där Linda och jag tävlar är det 115 lag anmälda så det är gott om folk här. I kön träffade vi bland annat bloggkollegan Malin Jones tillsammans med Isac Lagerblad och en stund senare så dök Hanna Bergman upp med Stefan Johansson. Två vinster och en andraplats på dom tre senaste åren för Hanna och Stefan, storfavoriter i år igen då dom klantade bort segern i fjol.

Vi taggar multisportmatch på rummet här, ni ser vårt fönster på bilden ovan. Andra våningen alldeles utanför entrén.

Vi har precis ätit frukost och dom som säger att havregrynsgröt ger en bra start på dagen har aldrig kokat över gröten i micron.

Vi är nybörjare här och kommer nog att få lära oss massor idag, men vi har i alla fall försökt läsa på och förbereda oss lite inför detta. Vi träffade Fredrik och Bosse utanför Ski Lodge igår och fick en trevlig pratstund. Dom skulle nog köra detta för sjätte gången, där fanns det erfarenhet.

AIM Challenge går ut på att vi startar 10.00 med att få kartan över området vi ska tävla på. Sedan har vi sex timmar på oss att samla poäng genom att hitta kontroller. Det finns totalt 60 kontroller och alla ger olika mycket poäng beroende på svårighetsgrad och placering. Det blir alltså upp till deltagarna att hitta på en rutt och sedan försöka ta sig runt den. Vi har sett att det brukar vara runt 30 kontroller för ett vinnande lag i mixedklassen. Senast klockan 16 ska vi ha passerat målet annars blir det 30 poängs avdrag, efter 16:10 så blir man diskad. Lite som en skattjakt med en maxtid. Vissa kontroller kräver löpning, klättring, simning och annat skoj.

Vi är här för att se, lära, ha roligt och vinna.

Återkommer med racerapport senare, vi hörs!

På en parkeringsplats i Mora

Hej och god eftermiddag!

Ja, det här inlägget med den rubriken lär ju locka många läsare... Nu bloggar jag inte direkt för att maximera antalet läsare heller, utan för att jag gillar det. Att ha många läsare är dock givetvis trevligt, jag skulle ljuga om jag påstod annat. Det jag menar är dock att alla inlägg här inte är så säljiga eller lockande. Ibland blir det bara lite vardag med. Ni får hänga på, ni som vill.

Vi är på väg norrut till Sälen och Lindvallen. Men först ett litet stopp för förnödenheter från Willys i Mora. Jag är kissnödig och imorgon kör Linda och jag AIM Challenge.

Jag har varit dålig med videos men hoppas få ihop något även denna helg. Den som lever får se. Om det inte blir video så blir det åtminstone ett blogginlägg. Vi hörs!

Le Peloton med dimma

Hej och god morgon från Stennäset!

Här har det snurrats Le Peloton så mjöksyran sprutade ur öronen. Jonatan Bejmar var på köttningshumör så det blev åka av mest hela tiden. Inte så många med idag annars, det är väl semester och då låter folk bli att gå upp 05 på morgonen för att cykla. Det är väl när man har semester som man har tid att cykla??

Vi var några som fick gå runt lite mer än andra idag vilket gav lite mosiga ben. Precis så som det ska vara. Tyckte ändå att det gick ganska så bra och jag kände mig dieselstark. Men hårda förningar blir ju jobbigt, så är det. Skönt att få komma hem krokig och äta frukost med Linda innan jobbet.

Magiskt med dimma och 10 grader, friskt och fint!

Tog ett helt gäng bilder idag, hoppas att det smakar och att ni får en fin dag. Vi hörs!

Vi ska köra AIM Challenge

Hej och god morgon!

Här om dagen så satt vi och kikade i Visit Dalarnas kalender för att se vad som fanns att göra till helgen. Där stod AIM Challenge, en sex timmar lång multisporttävling. Så nu ska vi köra den. Vad kan vi om multisport, kanske ni tänker nu och då kan jag förklara att det är inte mycket. Men vi kommer säkert att få lära oss något på lördag. Tävlingen har start och mål i Lindvallen, Sälen och banan är såklart hemlig. Eller det går ut på att orientera sig till så många kontroller som man hinner på dom där sex timmarna. Olika kontroller ger olika många poäng också, den med flest poäng på kortast tid vinner. Vi vinner nog inte, men det kan bli kul ändå.

Bild från igår, hoppas att ni ser hur sliten och trött jag känner mig. Samma känsla idag, hade nog kunnat sova åtminstone tre fyra timmar till. Men, sånt får vänta.

Uppe vid Kapellsgrund på väg hemåt igen. Har för övrigt ett nytt bakdäck på cykeln sedan förra veckan. Har hållit mig till Maxxis Ikon men nu testar jag med ett Maxxis Pace bak. Tänkte att det nog blir fint till Cykelvasan så då fick det också rulla igenom Finnmarksturen då jag helst inte byter däck varje vecka. Än så länge är jag nöjd. Svårt att säga något om rullmotstånd och sådant då det mest bara blir en känsla och inte fakta, men däcket ser lättrullat ut.

Är för övrigt inte anmäld till Cykelvasan ännu, men det där löser vi väl?  Tionde gången för mig, snart är jag veteran...

Gött att cykelpendla!

Hej och god kväll!

Inget blogginlägg i morse, det blev bara inte riktigt så. Hade ambitioner om att komma iväg i tid och hinna skriva ett litet inlägg innan jobbet. Men så drog cyklingen ut på tiden mer än vad jag räknat med så det fanns inte tid helt enkelt. Följer ni mig på Instagram så har jag i alla fall lämnat några digitala avtryck där så att ni vet att jag lever. 

Det hade regnat under natten samt tidigt på morgonen och det var bara elva grader varmt. Varför fick vi inte detta väderomslag till Finnmarksturen? Uppehåll under själva cyklingen dock så jag hoppades komma fram till jobbet utan att bli alldeles för blöt. Men då jag testade att cykla vägen/stigen över där man grävt ner vattenledningar mellan Falun och Borlänge så lyckades jag bli riktigt blöt på slutet då det var rätt mycket gräs där. Så jag kunde vrida ur strumporna när jag var framme på jobbet. Jag körde delen mellan Sörbo och Borlänge sjukhus efter tips från Linda, funkade riktigt bra faktiskt. På väg hem så fick jag ungefär fem sekunders regn på mig, så jag klarade mig ganska hyfsat även hem. Regn är ju skoj, men bara på tävling. 

Cyklade via Kapellsgrund på både vägen till- och från jobbet. Lite olika vägval i Falun dock och jag provade en annan stig på Aspeboda-sidan om Kapellsgrund när jag skulle hem. Att jag tog en annan väg i Falun på väg hem från jobbet berodde till 95% på att jag var trött, sliten och bara orkade ta mig hem utan krångel.

Cyklade faktiskt så sakta på väg hem att jag hann se kantareller! Plockade givetvis också så det kan bli en kantarellmacka till frukost imorgon. Sliten från helgen och på eftermiddagen så var jag också sliten/energilåg från morgonens cykling. Snigelfart.

Det var skönt att cykla och min jakt på träningstid behövde detta. Nu grejar jag nog 2000 minuter under juli. Ska köra minst 56 minuter imorgon bara. 

Såg på Långloppscupens sida att jag nu efter Finnmarksturen ligger 14:e i totalen, med risk för att halka ner ytterligare två placeringar om jag inte kör bra på den där sista tävlingen, Bockstensturen. Inte riktigt vad jag hoppats på men man når inte alltid hela vägen fram heller. Vinner jag Bockstensturen så borde jag ha hyfsad chans på en topp tio ändå. Så helt uteslutet är det ju inte. 

Nedan finner ni några bilder från dagens pendling. Gillar man att cykla mountainbike så är det verkligen härligt att bo i Falun.

Finnmarksturen 2019 å så

Foto: Cykelkanalen.se (fler bilder från Finnmarksturen finns här: https://cykelkanalen.se/bilder-finnmarksturen-sm-maraton-xcm-2019/)

Hej och god morgon!

Ansiktsuttrycket på bilderna ovan säger väl det mesta, igår var det en kamp från start till mål. En kamp mot värmen och en kamp mot en bana som är riktigt bra. I år har jag väl tvingats inse att jag inte riktigt hanterar värmen så bra längre, förr gillade jag att tävla både i regn och kyla samt sol och värme. Igår fick jag spendera första tre milen med att bara ta det så lugnt som möjligt men ändå inte tappa för mycket. En svår kombination. Därefter hamnade jag i en stor grupp mot ABB och "varvningen" ut på andra halvan. Där höll jag ett eget, lite högre, tempo och körde det jag kunde till målet. Det hela räckte till en 29:e plats i loppet (23:a i herrar elit men vi tävlar väl mot alla?).

Jag är inte alls nöjd, det är inte roligt att åka runt och känna att jag borde kunna bättre. Vet inte om jag är så mycket bättre, men jag har haft en bra känsla in i denna säsong. Sedan hade jag lite oflyt och pollen-känningar i inledningen av säsongen och nu på slutet så har min nivå sjunkit ett par hack.

Finnmarksturen brukar vara en bra tävling för mig men det här var årets näst sämsta resultat. Bara slaget av Mörksuggejakten. Ändå så gjorde jag liksom det jag kunde, kändes det som. Igår efter målgång så tänkte jag tankar som; "nu skiter jag i det här" och att det inte var någon idé att tävla mer denna säsong. Cykelvasan står näst på tur men jag är inte sugen på den. Åka dit, stångas med något hundratal andra galningar som är beredda att offra livet för en bra position i klungan, bli avhängd i Risberg och sedan rulla i mål som 74:a i en uppgiven megaklunga.
Att träffa allt folk och kanske smita iväg i en tidig utbrytning är dock något jag skulle kunna se fram emot. Samt att genomföra min tionde Cykelvasa.

Nu bryter jag ihop och kommer igen. Vi hörs och ses!

Garmin-data från Finnmarksturen 2019: