Är säsongen slut nu?!

Fler bilder från Lida 24h. Foton: Linda

Hej och god morgon från Gamla Grycksbovägen!

Här är nu samtliga i hushållet uppe och har fått i sig frukost. Frida och Linda var först uppe och bakade scones, lyx i all sin enkelhet. Dagen spenderas på hemmaplan, troligtvis fortsätter vi där vi slutade igår. Med viss rensning och försäljning av saker som inte vi har användning för. Det finns en del sådant.

När jag i förrgår insåg att det var ett klokt val att inte köra Västgötaloppet så insåg jag också att säsongen kanske därmed också var över. Eventuellt skulle det kunna bli något mer event, vi får se vad som dyker upp. Annars har jag tänkt försöka köra Late night Orup i Skåne i november. Men det är nog snarare en del av vinterträningen inför nästa säsong än det är en del av denna säsong. Fyra timmar mörkertävling i lera verkar dock hur kul som helst!

Nästa event för oss är dock Lidingöloppet. Men då endast med Linda som deltagare, jag nöjer mig med att agera support.

Nu kör vi helg!

Bilder från Lida 24h och inget Västgötalopp för min del!

Bilder från Cykelkanalen

Hej och god morgon!

Linda sitter här bredvid mig och dricker kaffe med högerhanden, vilket då betyder att hon är bättre i armen igen. Det går ändå åt rätt håll! Igår cyklade jag till jobbet, första gången på cykel sedan Lida 24h och visst kändes det av fortfarande. Tidigare i veckan så bestämde Linda och jag att vi hoppar över Västgötaloppet i år och siktar på att återhämta oss lite i istället. Jag var lite orolig då för att känna inför loppet att formen är på uppåtgående och att jag skulle sitta hemma och ångra mig. Men efter gårdagens cykling till jobbet så känns det helt rätt. Jag har fortfarande ont i höger knäveck och jag kunde inte hålla i styret ordentligt med vänster hand. Dessutom är jag öm under fötterna. Känseln i fingrarna är dock bättre och svullnaderna har börjat lägga sig. Bättre, men ändå inte riktigt bra än.

Oavsett känsla så var det ändå härligt att komma ut och cykla igen. Nu börjar återtåget!

Tur och retur Södertälje

Hej och god kväll!

Sitter nu på ett tåg mellan Stockholm och Falun. Tidigare i kväll så satt jag på tåget mellan Södertälje och Stockholm. Anledningen till detta var att jag ju var ner med lånebilen till Södertälje idag. Det blev ett stopp på en minut ungefär innan jag knallade vidare till tågstationen. Totalt fick jag 45 minuter av Södertälje idag. Mycket resande för en bil eller två. Imorgon vaknar jag upp och är inte bilägare, det där lär jag lösa snart.

Har ändå hunnit jobba en del på tåget nu i kväll så det har varit en produktiv tågresa.

Imorgon så tänkte jag cykla igen. Kanske blir det till och med cykling till jobbet, nu när inte bil är ett alternativ. Imorgon så tänkte jag också posta några fler bilder från Lida 24h, så där har ni något att se fram emot!

Är fortfarande inte helt hundra i kroppen efter det där Lida 24h, men jag tänker att lite cykling och cirkulation nog bara gör gott för återhämtningen.

Tåget är nu framme i Borlänge, så jag rundar av här och packar ihop. Vi hörs igen imorgon!

Piggsliten

En oerhört vacker bild på mig, tagen av Roger från Lida 24h.

I morse vaknade jag, nästan lika trött som föregående dagar denna vecka. Fortfarande inte full känsel i fingrar och öm i händerna. Fötterna är inte heller riktigt som dom ska än. Kände mig ändå pigg i musklerna så jag tog några spänstsprång i trappan. Märklig känsla det där, jag kände mig pigg men det tog ändå emot. Piggsliten, skulle man kunna kalla det.

Egentligen hade jag funderingar på att trampa lite lätt på min wattbike redan i måndags, men då blev jag för trött. Idag är jag liksom redo igen, men idag hinner jag inte. Min kära bjursbil bestämde sig för att bryta när vi skulle hem från Lida 24h. Jag fick låna en bil från verkstaden för att ta mig hem och idag ska jag lämna tillbaka den.. Dessutom så sålde jag min bil till verkstaden så det blir tåg hem. Tur och retur Södertälje idag efter jobbet alltså. Något ska man ju göra med all fritid...

Det blev en sen morgon det här. Trött pappa och trötta barn. Men nu ska det hetsjobbas. Vi hörs!

Tävlingsrapport och bilder från Lida 24 h!

Hej och god morgon!

Idag får ni ett par tävlingsrapporter. Vi börjar med Lindas, som hon skrev igår och så kommer min lite längre ner:

Linda:
Så här dagen efter kommer en lite längre racerapport! Jag var väl förberedd när det gällde både tekniken och energin och visste ungefär vad jag skulle behöva. Jag har många mil i benen i år, så även om toppformen inte riktigt funnits så finns uthålligheten där. Det som däremot hamnat i skymundan har varit tekniken på MTB. Vanan att köra mycket teknisk stig.
Varken jag eller Henrik hade hunnit köra igenom banan innan start och därför blev första varvet lite av en upptäckarrunda. Kan väl konstatera att det var betydligt mer teknisk stig än vad jag trodde. Jag hade bestämt mig för att försöka hålla 40min på varvet. Det funkade utmärkt i början. Höll igen, tog det lugnt och stoppade i mig energi vid varje varvning. Satte flera gånger hela ”Diagonalen” utan fotisättningar, vilket var ett av målen. De tekniska partierna tar rejält på händer, armar och rygg. Inte blir det bättre av att min teknik inte är den bästa. Efter bara fyra timmar känns det nästan som om det brinner i fingrarna. Efter 9 cyklade varv började jag tappa känseln i händerna. Högern är värst och blir och mer som en klump som jag inte riktigt kan styra. Efter 11h på cykeln tvingas jag till en längre paus. Då klarar jag varken att växla eller bromsa. Tar en Ipren och sätter på Voltarensalva. Efter ett par timmar känns det bättre och jag äter och sätter på cykelkläderna igen. Det var inte lätt att få igång kroppen mitt i natten, men det flyter ändå på ganska bra. Skrapar ihop fyra timmar till på cykeln. Högerhanden vill dock inte riktigt samarbeta och 18 timmar in i tävlingen, ungefär samtidigt som det ljusnar, rullar jag in till varvningen för sista gången. 18 varv, 164 km, 4700 höjdmeter. Förra året hade det räckt till seger och varvrekord. I år räcker det till en andra plats. Sammantaget är jag nöjd, trots att jag inte kom upp i 24h. Banan var mycket mer teknisk än vad jag räknat med och jag hade underskattat hur mycket stryk armarna skulle ta. Så här 24h senare är mina armar i princip helt obrukbara.

Efter dusch, mat och en Ipren hejar jag in Henrik som kör ett fantastiskt lopp. 38 varv är helt sinnessjukt. Den Henrik som rullade i mål som klar segrare var också helt kaputt. Har aldrig sett honom i sånt skick och det gav ett rejält dåligt samvete att jag dragit med honom på det här.

Även om kroppen känns trasig så här dagen efter så är det ju ändå värt det. Grymt arrangemang. Bra depå. Lätt att se varvtider och smidigt att kunna ha husvagnen precis vid varvningen. Vill du köra det tuffaste loppet Sverige har att erbjuda så är det det här. Kan inte tänka mig något som ens kommer i närheten. Har ni tips kan ni ju hojta!

___________
Henrik:

Ja, nu har det nästan gått två dygn sedan målgång men det känns fortfarande i kroppen att jag tävlat länge. Det blev inte riktigt 24 timmar för min del, utan jag stannade efter 22 timmar och 10 minuter.

Jag gick ut alldeles för hårt mot vad jag hade tänkt mig från början. Trots att jag skulle hålla igen, men sånt där är ju svårt när andra cyklar snabbt. Tog ledningen direkt och gick in för att utöka den. Varven tog inledningsvis knappa 30 minuter och efter ungefär två två och en halv timme så började jag märka ett försämrat fokus i skogen. Slog då av något. Varvtiderna blev allt sämre och efter fyra timmar så hade jag ont i händerna.

Vid varje varvning så hade dom en kort sträcka där man skulle kliva av cykeln och gå. Där fanns också en depå med Powerbar-produkter och lite annat smått och gott. Linda och jag hade också där några plastlådor med egen energi, lampor och lite extra kläder. Husvagnen stod inte många meter bort också med resten av våra saker om det skulle behövas.

Kvällen närmade sig och jag tänkte att jag snart borde kunna varva tvåan i loppet. Så jag gick från varvtider på drygt 32 minuter ner till under 30 igen. Varvade tvåan och monterade mina låne-lampor från Gemini Ligths. Allt kändes ändå lugnt så här långt. Ont i händer och armar förstås, men annars så rullade det på. Klarar man bara natten så är det ju lugnt sedan, tänkte jag. Problemet är väl bara att mörkret pågick i nästan tolv timmar.

Under natten så lyckades jag varva tvåan ytterligare två varv och nu kändes segern ganska så säker. Även om jag var trött, stannade ibland i varvningen och åt och körde på Varvtiderna låg mellan 35 och 45 minuter beroende på hur mycket jag stannade vid depån och vilket flyt jag hade i åkningen. Svackorna kom liksom i vågor. Det gick att köra på ett par varv kanske och sedan gick det tyngre igen så jag stannade för mer energi och sedan kunde jag rulla på lite igen innan nästa svacka.

Mot slutet av mörkercyklingen så hade jag fått sjukt ont i höger fotled. Det gjorde att jag cyklade med anspänning och försökte parera smärtan i fotleden genom att ha annan teknik än annars. Vilket gjorde att det gjorde ont på andra ställen istället. Dessutom var hela överkroppen helt sönderskakad. Tänk själv hur alla småmuskler i hela överkroppen tvingas hantera en cykel på stötig stig så länge. All balans, cykelhantering och parerandet av smällar. Det tar ut sin rätt det. Tänkte ändå att alla måste vara trötta efter så många timmar och jag ville få ihop flest varv i soloklassen.

När solen kom upp, lamporna plockades av cykeln och energin från ljuset kom så kunde jag "sprätta till" och sätta ett varv under 35 minuter. Men sen tänkte jag bara "ett varv till, ett varv till ett varv till". Inte ens ljuset hjälpte längre och det gjorde bara ont ont ont. Hade det inte varit för möjligheten att bli snabbast i soloklassen så hade jag klivit av för det gjorde så ont. Korkat kanske, vad vet jag.

Tyvärr, för min del, så var det tätt mellan tvåan och trean. Så dom gav sig liksom inte utan krigade på hela tiden. På slutet så visste jag inte om dom skulle hämta in ett varv på mig eller om jag skulle kunna plocka ännu ett varv på tvåan istället. Två varvs skillnad gör jättemycket. Jag försökte hålla matstoppen på ett minimum och bara nötte på för att förhoppningsvis kunna ta ett varv till på honom.

Blev därför så himla glad att plötsligt se honom framför mig igen. Ett varv till före och allt jag behövde göra var att avsluta mitt 38:e varv på den där banan. Det fanns liksom ingen chans att han skulle hinna köra lika många varv, tänkte jag. Visst, skulle han plocka fram 25-minutersvarv så skulle det kunna gå. Men det var ju bara i teorin.

Helt trasig efteråt, gick med en haltande och krokig gångstil. Kämpade mig igenom duschen. Låg i fosterställning, gnällde och skakade i husvagnen. Fick en ipren och Linda matade mig med energi. Kan inte minnas att jag någonsin ens varit i närheten av att ha så totalont i hela kroppen av cykling.

Fötterna gjorde ont, höger fotled och knäveck gjorde ont, hela överkroppen var öm, handlederna var kanske det som smärtade mest akut, händer och nacke var också källor till smärta.

Men, det gick vägen och jag blev snabbaste solocyklist på sveriges enda 24-timmarslopp!

Idag är jag sliten i benen, öm i händerna som också är lite svullna och har lite känselbortfall i några fingerspetsar. Fötterna är också något ömma och jag känner mig fortsatt uttorkad och trött. Det där var brutalt.

Foton: Bang Engström!

Jag har sparat mina bilder från min Instagram-story i min profil.

Det finns också en massa bilder från loppet hos Cykelkanalen.se

Jag är Sveriges bästa 24-timmarscyklist!

Foto: Bang Engström

Hej och god morgon!

Just nu känner jag mig inte bäst på någonting, är rätt så sliten bara. Men igår, då var jag Sveriges snabbaste på 24 timmar MTB. Det blev till slut lite knappt 34 mil. En längre race-rapport kommer, även från Linda, men nu ska jag jobba.

Ville bara berätta att jag lever. Vi hörs igen lite senare!

Dags för Lida 24h!

Hej och god morgon från Lida Friluftsgård!

Det här inlägget blir i två delar, en från mig och en från Linda.

Om ungefär två timmar så ska Linda och jag köra Lida 24h. Tjugofyra timmar MTB. Vi har visserligen förberett oss, men jag vet ärligt talat inte om jag vet vad jag ger mig in på. Det är så sjukt länge som vi ska cykla. Jag har dock sovit bra i husvagnen och nu ska vi väl bara göra oss i ordning inför starten klockan 12.
Jag kommer försöka uppdatera min Instagram story under loppets gång, så följ mig gärna där.

Oavsett hur det går så blir det ett minne för livet. Det regnar lite lätt nu, men det ska bli uppehåll och vara så under hela loppet. Jag brukar ju gilla regn på tävling, men det är inte riktigt samma typ av konkurrenter här och att vara blöt och skitig i 24 timmar lockar inte riktigt. Vi har massor av energi, laddare, batterier och annat. Natten blir nog tuff och vi ska köra Diagonalen varje varv. Det är en väldigt teknisk stig här. Vi kör ett varv på 9.1 km och jag tror han som vann soloklassen i fjol hann med 39 varv.

När jag går i mål sedan så har jag ett problem. Hämtade nämligen ut min bil från service i torsdags. Igår när jag nästan var framme så blev den kass igen. Risken är stor att den inte tar sig tillbaka till Falun utan service. Jag har också en husvagn som ska hem på något vis. Min bil fixar nog inte det.
Jag vet inte hur jag ska göra, men om någon kan dra min husvagn från Lida till Dalarna så vore ju det drömmen. Alternativt om någon har en plats/gård jag kan ställa den på för att hämta sen med en hel bil... Har ni tips så tar jag tacksamt emot dom.

Nu ska jag först och främst fokusera på att cykla. Men på något vis så ska bilen, husvagnen och jag hem sen också...


______
Linda:


Lida 24h alltså!
Det är ju mitt fel att vi sitter här, så det är väl bara att bita ihop och vässa hornen. På resan hit så gav Henriks bil mer eller mindre upp. I morse tyckte Henrik att havregrynsgröten var för grynig, jag tyckte mitt kaffe var för svagt och det regnar ute. Dags att tagga till nu alltså.

Jag gillar ju att cykla länge. Mala på i timmar. Det jag inte gillar är däremot stenhällar och lera. Har en bild av mig själv att jag helt saknar de tekniska skills som behövs när det är halt ute. Gillar inte när fästet släpper. Något som gör mig osäker och för försiktig. Det bästa sättet att övervinna den mentala inställningen är väl att utmana sig själv? Där har ni min målbild för det här loppet.
Banan går, precis som på Lida loop över den beryktade ”Diagonalen”. Stenhäll, rötter och lera. På Lida loop kör man aldrig hela diagonalen utan den är uppdelad i två delar, vilket innebär att man får vila emellan. Här kör vi hela, i ett sträck. Det är ju okej en gång, men på varv 20 kan det ju bli bitigt. Vi gick den i mörker igår och det gör det ju också betydligt svårare. Det är svårt att se olika vägval. Bestämde mig där och då för att köra med glasögon inatt. Full syn lär behövas.

Banan är annars 9,1 km och innebär hela 260 höjdmeter. Man hinner några varv på 24h så några höjdmeter lär man skrapa ihop med. Taktiken är att minimera stopptiden. Korta stopp för att fylla fickorna och äta cyklandes. Målet är så klart att köra alla 24h. Ser andra som har med sig portabel cykeltvätt, något vi borde tänkt på. Det kan nog sätta sig en del lera idag. Nä, nu kör vi! Lita på benen. Lita på att pannbenet håller. Lita på att energin räcker. Kan bli tufft på jobbet på måndag.