Film från Vätternrundan

Peter Oom i Conti Test Team hade en kamera på hjälmen och så här såg inledningen av vår Vätternrunda ut:

Hemgång

Filip besviken eftersom jag kom en timme tidigare än vi sagt till dagis och han planerat att stänga verksamheten. Svårt att göra rätt som förälder, men jag kämpar på!
Planerar att cykla ikväll när barnen sover för att bli av med sista Vätternrosten.

Gammalt

Jag har ju varit alldeles för upptagen med mig själv (i min egna blogg...) dom senaste dagarna och inte nämnt att:
- Emil Lindgren inte får åka OS
- Fredrik Kessiakoff tvålade dit Cancellara på hans hemmaplan och vann tempot i Schweiz runt
- Jonas Ahlstrand fått ett stagiarekontrakt (provkontrakt) med Team Argos Shimano
Men det där håller ni väl koll på så bra utan mig ändå. En tråkig nyhet och två jättebra nyheter med andra ord.

Sedan så följer jag Andreas Lindén, som cyklar genom Sverige ensam och försöker göra det på under 100 timmar för att ta ett rejält rekord på den sträckan. Den jävla tokstollen. Det började ju bra med knäproblem redan efter tio timmar, men då hade han ju bara 90 timmar kvar genom landet. Imorgon bitti ska han vara på plats i Treriksröset är det tänkt. Man kan följa honom via utmaningens hemsida eller som jag gör, via hans Twitter. Nu har han slutat med "längre" sammanhängande sömn utan kör tiominuters powernaps för att inte benen ska bli för stela, han har passerat Arvidsjaur, är på väg mot Jokkmokk och har fruktansvärt ont.
Själv sitter jag vid köksbordet, äter frukost, lyssnar på fågelkvittret utanför fönstret och bloggar. Och ni behöver inte oroa er för min fot, smärtan är nu borta helt!

Men ååååh... motvind och regn.

Min dag

Spenderade hela dagen i Mora med att jobba. Sedan hem, byta om och sporta mina helt nya MTB-skor på barn- och ungdomsträningen.
Nu: trött som en häst!

Min dag

Spenderade hela dagen i Mora med att jobba, sedan hem, byta om och sporta mina helt nya MTB-skor på barn- och ungdomsträningen.
Nu: trött som en häst!

Conti Test Team innan start

Foto: Mats Hermansson

Så här såg vi alltså ut i lördags med hela gänget uppradade.
Igår började jag känna en smärta i foten som blivit värre till idag, troligtvis någon inflammerad led i fotstackarn. Ett lite oväntat ställe att få ont i efter Vätternrundan...
Har ätit frukost nu och ska lämna barnen på dagis innan jag drar till Mora för en arbetsdag där.
Ikväll blir det nybörjarträning på Lugnet i finväder, sedan tar vi ett litet sommaruppehåll med den träningen.

Vad jag åt, drack och hade för kläder under Vätternrundan

Foto: Mats Hermansson

Viktiga detaljer för vissa, mindre viktiga för andra. Så jag berättar detta för vissa. Regnet upphörde bara minuter innan vår start, skönt att slippa starta i regn även om det kom snabbt igen. Prognosen tolkade jag som att vi skulle ha regn i början följt av halvklart väder resten av rundan. Lite så blev det också. Efter att regnet slutat så fick vi åka ganska länge i uppehåll och också lite solsken. Mot slutet kom det regn igen men vi besegrade regnet och fick avsluta torrt. Jag visste alltså att det skulle börja kallt och blött och sedan bli varierat. Intensiteten visste jag skulle bli ganska hög hela tiden.

Om vi börjar med "det vanliga" så hade jag en nätaktig underställs T-shirt, vanliga cykelbyxor, vanlig cykeltröja och vanliga cykelstrumpor och kortfingrade cykelhandskar. Händer, huvud och fötter är viktigast att skydda för en varm känsla även i kallt väder. Så jag körde skoöverdrag, ett par varma handskar (för temperaturer mellan 0 och +7 ungefär) över mina kortfingrade och en keps. Annat som inte tillhör standardkittet är armvärmarna, benvärmarna lät jag bli för ska man åka snabbt så har man inte benvärmare. En väst hade kanske varit bra att ha, annars brukar jag bara använda väst när det är kallare än -10 då den tar bort lite fartvind som kan vara jobbigt vid så låga temperaturer.
När vi efter några mil slapp blötan och vägen började torka upp igen så tog jag av mig extrahandskarna. Kepsen tog jag av vid stoppet efter 74 km och armvärmare samt skoöverdrag fick sitta på hela tiden. Kändes som en klockren klädsel då jag aldrig frös eller kände mig för varm någon gång under turen.
Jag är dock en sådan där människa som brukar kunna klara kyla bra, andra hade kanske frusit i mina kläder.

När det gäller näringsintag så hade jag lärt mig lite från förra året då jag bara drack en flaska de 14 första milen... I år hade jag två stora, två små flaskor och två påsar sportdryckspulver med mig. Planen var att dricka en flaska var 70:e minut (6 flaskor på 7 timmar). Det började bra, men när jag blev så där onödigt kissnödig efter 85 km och det var långt till kiss- och vattenstoppet (140 km)så drack jag inte speciellt mycket.  Istället för tre flaskor så hade jag där druckit två, men det var i alla fall två stora flaskor. Vid stoppet så blandade jag också ny sportdryck i dessa stora flaskor och hade därmed 4 flaskor kvar för 16 mil vilket ju borde räcka. En flaska i timmen. Nu kom jag ändå i mål med bara fyra flaskor i kroppen. Tre stora och en liten vilket ger 2.75 liter. Hade druckit mer om jag inte 1. hade blivit så kissnödig och 2. inte känt mig så fräsch på slutet. Sista 90 minuterna drack jag inte mycket.
Jag drack inte bara. Hade med mig tre stora gel, en liten gel och två energikakor också. Schemat för dessa höll jag och det såg ut så här: Stor gel (100g) efter 2, 4 och 6 timmar och energikaka efter 2.5 och 5 timmar. Den lilla gelen (40 g) skulle vara en slags nödraket om energinivån skulle kännas för låg någon gång.

Sammanfattningsvis såg mitt mat- och drickschema inför Vätternrundan ut så här:
1.10 första flaskan slut (750 ml)
2:00 första gelen (100g)
2.20 andra flaskan slut (750 ml)
2.30 första energikakan
3.30 tredje flaskan slut (500 ml)
4.00 andra gelen (100 g)
4.40 fjärde flaskan slut (750 ml)
5.00 andra energikakan
5.50 femte flaskan slut (750 ml)
6.00 tredje energigelen
7.00 sjätte och sista flaskan slut (500 ml)
Och så finns det folk som säger att Vätternrundan är enformig!?
Nu lyckades jag inte riktigt dricka så där mycket men bevisligen behövde jag inte det heller. Om ni tittar på bilden så ser ni mina två stora flaskor i flaskställen och dom två små i specialstället bakom sadeln. På ramen hade jag en liten väska med mina fyra gel och en energikaka. Den andra kakan fick inte plats där utan låg i min ena ryggficka.
Skulle jag åka Vätternrundan igen med ett stopp för att fylla på vatten efter 14 mil så skulle jag bara åka med två stora flaskor och ta med mig två påsar sportdryckspulver. Det ger fyra flaskor och 3 liter det. Flaskstället bakom sadeln blev ju egentligen överflödigt, gjorde att jag släpade extra vikt i onödan och dessutom har dom där rackarna en tendens att gå sönder/tappa flaskor. Mitt flaskställ bakom sadeln gick faktiskt också sönder. Bägge skruvarna till ena flaskstället gav upp och jag tappade en flaska med tillhörande flaskställ med några mil kvar till mål (då hade jag ändå kontrolldragit skruvarna kvällen innan...). Onödigt och farligt då de bakom mig riskerade att cykla på flaska + ställ. Utan stället bakom hade jag inte varit en lika stor säkerhetsrisk och jag hade haft ett drygt kilo mindre att släpa på. Då skulle jag istället kunna ha en sadelväska där med slangar och verktyg, som jag nu hade i ena ryggfickan tillsammans med pumpen som nästa gång kommer vara monterad på ramen.
Skulle jag däremot åka Vätternrundan helt utan stopp så skulle jag ha flaskställ bakom sadeln igen.

Det här blev ju ett himla intressant inlägg! Nåväl, jag har väl åtminstone nytta för det om/när jag ska åka Vätternrundan igen. Utan bloggen skulle jag ju bara glömma allt sådant här, nu kan jag bara gå tillbaka och se hur jag genomförde olika lopp förra gången.
Om någon undrar vad jag hade för märke på mina energiprodukter så kan jag säga att det var fyra olika varumärken inblandade denna gång.