Cykelcrossartikel i Magasin Åre

Läs Björn Fredrikssons fantastiska cykelcrossartikel i Magasin Åre!

Målet är Motala

SVT bjuder på cykeldokumentär:
"Magnus, Malin och Maria ska cykla Vätternrundan. För Malin och Maria är det första gången som de antar utmaningen, 30 mil runt Vättern."
Målet är Motala

Ni som har allt / vet allt

Har du en sommarstuga som du vill låna/hyra ut? Eller känner du någon som har? Eller vet du något annat värt ställe där man kan hyra en stuga? Helst vid någon sjö eller något hav och inom 30 mil från Falun. Kommentera eller mejla info@henrikoijer.com

Bilder från Cykel & Fjäll GP

Eftersom jag är dödssjuk sedan igår (lite snorig och ont i halsen) så bestämde jag mig för att ta med barnen ut på en biltur för att kika på cykeltävling. Tänkte vara ute så länge som de orkade, men de var hur glada som helst nästan hela tiden, gillade verkligen att kolla på cykeltävling och jaga cyklister med bil. Jag hade min GoPro, min systemkamera och min mobilkamera. På så vis kunde jag ju kanske få något till bloggen. Precis när jag satt barnen i bilen för att åka så ramlade Filips plåster av så jag sprang in för att hämta nytt, rev då med mig ett framhjul, en pump och en slang i samma veva. Skulle kanske kunna göra någon glad... Vi kom iväg lite senare än jag hoppats på men hann ikapp cyklisterna ganska snart ändå.

I Aspeboda såg vi cyklisterna första gången, en tätduo hade bildats under loppets inledning och bestod av Magnus Darvell och Fredrik Ericsson.

Klungan såg inte ut att ha allt för bråttom och tätduons lagkamrater satt längst fram för att hålla ner farten

Efter att Smedsbos grusparti hade passerats så var vi nu efter klungan och vi kom ikapp en stackare som punkterat sitt FRAMHJUL. Jag erbjöd mitt framhjul som låg i bagageutrymmet samt lite pace. Första gången jag pace:ade någon med bil!!!11 Fattade först inte varför han släppte i dom små backarna som fanns, men då kollade jag på hastighetsmätaren och tänkte att det var kanske jobbigt att hålla 50 km/h uppför? Nåväl, han kom ikapp igen i alla fall...

Hade lite ambitioner att ta mig förbi följebilar och klunga för att barnen skulle få kliva ur och röra på sig i den fruktade grusbacken upp till Solarvet så jag kunde fota trötta cyklister på dammiga grusvägar. Men kommissarien och sjukvården gjorde ett jättebra jobb med att blocka mig!!!

Le peloton på väg mot Rexbo och den där backen

Backen var precis så jobbig som jag hoppats och redan i inledningen av den så sållades agnarna från vetet och klungan slogs i molekyler

Snart uppe nu, kämpa! Hela vägen upp åkte jag med rutan nere så jag kunde skrika åt cyklisterna och höra det episka ljudet av skramlet från landsvägscyklar på grusväg. Ett mycket speciellt ljud som var härligt att få uppleva, det kändes nästan som om jag körde följebil på Paris-Roubaix när jag sicksackade mellan cyklister och ropade lite väl valda ord.

Ner kommer man ju alltid... I den där gruppen framför oss sitter Tommy "Cross-Tompa" Johansson som 1994 tog både EM- och VM-silver i downhill. Idag 17 år senare blev han 50:e man i en stenhård landsvägstävling.

Nere på platten så hade klungan blivit två huvudgrupper bakom täten. Dessa två grupper gick sedan ihop och bildade en lite större klunga igen.

Framme i täten hade duon blivit en trio då Johan Lindgren anslutit

Dags för bergspris! Fredrik Ericsson tog de första fyra bergsprisen, vem som tog det femte vet jag inte, men vi kan väl gissa att Fredrik tog hem bergspristävlingen.

Bakom tättrion hade nu jakten satt fart på allvar och dessa fyra jagade närmast, ca: två minuter efter täten. Förlåt för att jag är så kass på namn, men Marcus Johansson från CK Hymer var med, en lagkamrat till honom, en från CK Ringen och så Cykelcitys Jonas Ahlstrand på hjul då han hade två lagkamrater i förstagruppen.

Efter bergspriset vid Hisvåla så skulle vi ner till byarna norr om Leksand. Ni vet, Romma, Hälla, Ullvi och Tibble.

Nere i dalaidyllen där man firat midsommar i varenda korsning ett par dagar tidigare. Därefter skulle gruspartiet vid Leksands golfbana passeras och sedan väntade väldigt kuperad terräng på en av de populära distansvägarna genom Norr Lindberg. Jag hittade gaspedalen så vi fick en stund vid det fjärde bergspriset för att äta mackor och sträcka på benen.

Ingen jätteskräll när Fredrik Ericsson passerade linjen först vid det fjärde bergspriset

Utbrytarkompisarna var dock inte långt efter

Den jagande kvartetten var nu ca: 1.40 efter täten och befann sig plötsligt i ett läge där dom själva blev jagade

Cykelcity var väl rätt missnöjda med att bara ha tre man bland de sju första så de hade satt fart i backarna, Matthias Wengelin, en CK-Ringencyklist och en före detta elitlöpare (!!!) tävlandes för Norberg CK hade hängt med

Alltså, köerna på riksvägen var inte jättekul. Men vi kom ju fram och förbi till slut och här plåtar jag den grupp som nu jagade tättrion när de ger sig in på grusavsnittet efter Grycksbo. Vid detta tillfälle var dom bara några sekunder efter täten och den enda som hängt med Cykelcitytåget var den där före detta elitlöparen. Man kunde ju ha trott att kanske någon av sveriges elitcyklister skulle klarat av biffen, men löparen (Henrik Nyström för er som kan löpning) hade väl dragit nytta av högt syreupptag och slapp antagligen göra något som helst dragjobb under loppet. Riktigt imponerande kört av honom!

De som inte vann

Falu CKs Joel Håland spättar på ut på grusvägen

Huvudklungan på detta längsta grusvägsparti som tog cyklisterna från Grycksbo till Österå

Joel Håland, någon Östersundcyklist, Marcus Johansson och med den röda spaden och de mäktiga pollisongerna; Magnus Darvells yngre bror, Markus Darvell!

Klungan var akterseglad från tätstriden och var lite oväntat stor, nu var dom på väg mot Rostberg för att ta grusvägen över till Skuggarvet

I hans hemby, Skuggarvet, hittade vi en ensam Magnus Darvell. Och han låg inte före Cykelcity-gänget... Snacka om respektlöst av CC att kränka hemmasonen innan hembyn där han annars hade firats som en hjälte.

Norbergs löparhopp hade också fått ge sig och in i målbacken kom sex stycken Cykelcity-åkare i samlad grupp. Johan Landström skickade iväg en attack direkt och jagades närmast av Johan Lindgren och Fredrik Ericsson (alla tre är ju mer eller mindre Falubor!).

Vann gjorde Johan Landström som visserligen är från Barkhyttan och tävlar för Cykelcity men som påpassligt nog bor i Falun och jobbar på Cykel & Fjäll. Blir inte mycket mer hemmaseger än så. Skulle ha varit om arrangörsklubben vunnit genom falusonen Mattias Nilsson då som också han jobbar på Cykel & Fjäll.

Marcus Ljungqvist gjorde comeback och blev 29:e man idag, 6:40 efter segrande Johan. Lite träning på det där så...

Resultat från Cykel & Fjäll GP hittar ni här

Följ Cykel och Fjäll GP via Twitter

Kolla till höger och följ spänningen.

SM - Garmin

Om ni klickar på "Visa detaljer" så ser ni ju att jag dödade mina ben under loppets första 31 minuter. Inte riktigt så det skall gå till om man vill köra bra på SM. Skulle man vända på pulskurvan så skulle det kunna se ut som om jag gjort ett bra lopp.
Tvingades sätta ner foten och stanna TVÅ gånger uppför Gesunda första gången. Efter det idiotjagade jag med folk som var tröttare än jag, fick sällskap av en kille som ville ikapp lika gärna som jag och vi anslöt till slut. Inte tack till karavanen för hjälpen! Försökte sedan hålla mig kall och undvika fler stopp i Gesundabacken.
När vi var ungefär halvvägs ut på fjärde varvet blev jag rastlös och höjde farten för första gången. Skulle ju inte göra NÅGONTING under hela loppet enligt min geniala plan för att ta mig runt, men mina planer på linjelopp brukar jag ju alltid skita i... Vände mig om för att se om jag fick med mig någon, där satt Thomas Gotland Löfkvist på rullen. Fel kille helt klart. Han gick förbi för att plikttroget ta sin förning, jag kastade mig in på rullen men pallade inte att hålla den utan släppte förbi andra som var desto hungrigare på att hålla hans rulle. På slutet av varv fyra tänkte jag att;
1. folk har börjat bli trötta
2. jag har börjat bli trött
3. de som tänkt sig att vinna skulle snart börja röra på sig
Så jag kokade ihop en genialisk plan som gick ut på att vara före klungan när dom andra satte fart. Helst skulle jag passera Gesundabacken före dom där snabba... Kom iväg lite på låtsas med en annan kille. Var på vippen att ge upp när fyra andra kommer ikapp och säger att vi får lucka. Så jag försöker slita ett tag till men någon kilometer senare är vi på väg upp mot varvning och inhämtade. När vi så rullat ut på varv fem så tänkte jag att;
1. jag var trött
2. jag hade nog bränt allt som fanns att bränna i mina ben
3. jag aldrig skulle ta mig över Gesunda med klungan
Så jag kokade ihop en genialisk plan som gick ut på att vara före klungan in i Gesundabacken för att ha lite försprång. Med tanke på den respekt alla har för mig (eller brist på? eller kunskap (i och med denna öppna och allt för ärliga blogg) om att jag är rätt otränad?) så får jag en lucka när jag attackerar utför strax efter varvningen. Skitsmart Henrik! Gasa utför, komma in i backen helt utbränd och bli avhängd som någon liten juniorjävel. Får dock sällskap vid campingen av en annan cyklist som också vill ha försprång in i backen. När vi kört över broarna är jag dock redan rostad eftersom jag var;
1. trött redan när jag "attackerade"
2. inte var tränad för sådant här elittävlande
3. den andra cyklisten var ungefär 20 gånger starkare än jag
Så vi går in i Gesunda by, jag klarar korsningarna och första lilla motlutet. Sedan kommer han igen, Gotland. Nu vill han åka fort (som jag ju redan räknat ut ett halvt varv tidigare men inte lyckats komma iväg tillräckligt långt för att ta sällskap med honom EFTER Gesunda) och gasar förbi mig med rester av en sönderslagen klunga i släptåg. Som genom ett mirakel blir jag dock inte lämnad ensam utan får sällskap av några cyklister över krönet. Vi blir några fler och är väl kanske 10-15 man som jobbar (nåja, en del skulle åka snålskjuts) för att;
1. kanske komma ikapp igen
2. komma fort till varvningen för att kunna bryta
3. samarbeta för att snabbare komma till mållinjen och få en placering
Vi var nära ett tag, tappade lite igen och närmade oss ytterligare några gånger innan vi ansluter (skräll!) till en klunga vid langningen precis innan varvning. Jag har dock bränt mina ben helt vid det här laget genom att hjälpa till med dragjobbet i gruppen trots att jag i ett varvs tid har försökt hänga av mig själv. Så när VI ansluter så SLÄPPER jag. Kanontajming på den. Passerar linjen för att gå ut på sjätte och sista varvet HELT ENSAM. Vid sådana här tillfällen så bryter landsvägscyklister. Man tävlar så länge man är med i tävlingen, är man avhängd, rostad och förnedrad så kliver man av. Men mitt mål var ju att fullfölja, så jag fortsätter. In i Gesunda ser jag fortfarande karavanen en liten bit framför mig (inte tack IGEN karavanen!), i backen ser jag en eller ett par riktigt trötta stackare. Dom är långt framför men om jag skulle få sällskap så skulle jag inte behöva skämmas lika mycket av att idiotcykla ett sistavarv på SM. Benen är vid det här laget så slut att jag knappt kommer upp för Gesundabacken på lättaste växeln. På platten efter Gesunda kommer jag ikapp en stackare som varit med i den långa utbrytningen och sedan väggat, jag erbjuder min rulle och trampar på. När vi varit nära Mora och vänt ner mot Ön igen så kommer vi ikapp en till kille. Jag saktar ner för att han ska komma in på rulle och kollar efter honom ett par gånger så att jag är säker på att han är med. Å så trampar jag.
När vi närmar oss målet så ser jag att den där andra killen inte är kvar längre, den väggade stackarn tackar för dragjobbet och jag är bara glad över att nå mitt mål och alla andras mållinje.

Recept på en lyckad lördag

Detta plus en lekpark = succé