Det här med distans del 2

Kände att jag glömde lite senast. Glömmer säkert lite nu också. Men det är ju en blogg, jag kan återkomma...
Vissa hävdar ju att distanspassen åtminstone är bra för rörelseekonomin. Alltså att man lär kroppen att röra sig på ett effektivt sätt utan att spilla onödig energi. Andra ställer sig frågande till varför man ska lära sig att cykla effektivt i låg intensitet, när det är då farten är som högst som det är viktigast att vara effektiv i sitt cyklande. De flesta proffs ser väldigt avslappnade ut även vid intensiv cykelåkning, det beror på god rörelseekonomi. Min gissning är att det kommer från stor träningsvolym under många år.

Distans är givetvis olika viktigt och bör se olika ut beroende på vilken typ av cyklist man är. Ska man bli GP-kung eller bäst i CX-cirkusen behövs inga femtimmarspass skulle jag vilja säga. Bättre då att någon gång ibland sticka ut 2-3 timmar och köra så hårt att man klarar just 2-3 timmar. Ska man köra MTB-tävlingar som varar ca: 2 timmar så behöver man lite mer tid på distanspassen. Kanske kombinera några 2-3 timmars tokgas med 4-timmarspass. Ska man bli bäst på dom där linjeloppen över 20 mil så behöver man timmar i sadeln, helt klart. För på långa landsvägstävlingar är tempot ganska lågt långa stunder och varför ska man då inte också träna på detta?
Även om någon lyckas övertala mig om att distans inte är givande rent fysiskt, så kommer ingen kunna övertyga mig om att det inte är bra för den mentala biten. Att lära sig hur kroppen fungerar efter några (hårda?) timmar i sadeln. Ska man köra en tävling som tar fyra timmar och man har som mest tränat två timmar i ett svep innan, så tror jag det blir som en liten chock för kroppen. Man kommer inte vara mentalt förberedd på distansen. Distanspass är för mig som ett mentalt balsam för själen. Det finns tid till tankar och funderingar och man kan "rensa skallen". Mentala biten av tävlingsidrott är något jag är intresserad av. Mental träning och sån skit.

Tänkte också kommentera några av kommentarerna från förra distansinlägget, fortsätt gärna att komma med era kommentarer kring ämnet.
- Det här med att spara krut till intensiva pass. Mitt upplägg brukar innebära intensiva pass någon eller några dagar följt av ett distanspass eller två. Sedan vilodag. Den vilodagen ger mig 48 timmar vila ungefär innan nästa intensiva pass. I mitt tycke räcker det för att orka kruta igen.
- Slut på energin. Vad är bästa sättet att bli bra som cyklist? Att få slut på energi, eller att köra slut på benen?
- Fika. För mig förstör man ett distanspass genom att fika. Stopp bör helst undvikas helt, om man måste stanna så bör det vara så kort tid som möjligt. Stannar man och fikar så kör man egentligen två pass och inte ett. Och två 2½ timmarspass i distansfart under dagen tror jag inte ger lika mycket som ett femtimmars.
Även om jag är lite av en fikamotståndare så tar jag mig gärna en fikatur själv på våren när solen värmer. Men då är det en livsnjutartur, och inte så mycket ett träningspass.
- Distanspass i kyla (-15 nämndes som exempel). "Är behållningen av ett sånt pass verkligen större än risken att bli sjuk?", skrev Oskar. Jag kör nästan alla mina träningspass ute. Brukar undvika dagar som är kallare än -10, även om jag i vinter gjort undantag. Vad i den kalla luften är det som man skulle bli sjuk av? Det borde vara större risk att vistas tex. i en träningslokal/klubblokal med andra människor.
- Roine (svensk mästare landsväg 1973, om jag minns rätt på året), jag älskar att höra historier om hur det var förr. Skulle vara intressant att höra vilken veckovolym ni hade på ett ungefär också. Och hur många pass i veckan som var lugna och hur många som var hårda. För min egen del känner jag min mentala bit väldigt bra och vet hur jag får/behåller min motivation. Att "trappa upp" närmare säsong tror jag också på.
- Att fråga en näringsfysiolog tror jag skulle ge olika svar beroende på vilken man frågar och vad den har för utbildningar/inriktning. Jag såg en kvinna på TV i somras som inte gillade mängden socker i sportdrycker(ändå tävlar sportdryckerna i vem som kan klämma ner flest kolhydrater). Hon hävdade också att under all fysisk aktivitet under 90 minuter behövde kroppen inte tillskott av energi.

Ja, det här får väl vara kvällens struntprat. Hoppas att det roar någon. Eller, det vet jag att det gör...

Wolf FM

88.8
Bra radio att träna till, om man bor i Falun med omnejd givetvis. Det spelas gammal glad rock, rockabilly med muntra basgångar, raggarrock med låtar som Brännvin, blandat med någon modernare hitlåt, balad och lite Christer Sjögren. Inget snack ( för det mesta ), utan bara musik att bli glad av.

Körde klassiska åttatvåor, kanske den intervalltyp som varit med längst. 30 år på toppen? Berättade för en elitcyklist här i Falun vad jag skulle köra. Då citerade har en som kan det mesta om träning och idrottsforskning; 'då kan du lika gärna ligga i soffan' och 'åtta-tvåor är för losers'. Så nu vet ni alla som nöter åttor, det är bortkastad tid.
På sex åttor fick jag ihop 29 och en halv minut över 90 procent (sug på den ni, alla fyragångerfyralosers med 16 min effektiv träningstid) och kände mig betydligt tröttare än om jag legat i soffan.

69.5

Vaknade ett kilo tyngre idag än jag var igår. Vad jag gör åt saken? Jag tröstäter så klart.

Insider

Med en dold kamera har jag fångat kloss-Filip på film. Se gärna hur målmedvetet han går och häller ur klossarna för att sedan strosa runt, på ett högst nonchalant sätt, i högen med klossar.

Faluns ( Dalarnas? ) och cykelsveriges största blogg presenterar stolt:

Frost i buske

Det här med distans

Notera att det jag skriver nu är mina egna tankar och åsikter. Jag har ingen utbildning och att härma mig kan vara dumt...

Det finns ganska många som säger att distans inte ger något, rent träningsmässigt alltså. Att det enda man kan få ut av distans är socialt umgänge och naturupplevelser. Samtidigt så cyklar många antidistansare just distans.

I en väldigt lång intervju (som också var väldigt bra) skriven av Tom Wieselblad, kunde man läsa att Fredrik Ericsson tyckte följande:
"...ska du prestera i fem timmar då måste du cykla sex timmar, flera gånger dessutom, men det är inget man behöver överdriva för jag upplever att folk har så stort fokus på det ändå."
Fredrik Kessiakoff skrev på sin hemsida här om året att han körde mycket distans under vintern, några gånger i veckan körde han minst fem timmar. Var passet under fem timmar så var det inte distans.

Det här med mat och dryck
Vissa säger att man inte ska äta alls på distanspassen, några säger att man får äta efter fyra timmar och andra börjar äta direkt dom satt sig på sadeln. Nästan alla dricker nog under träningarna, vissa antiätare dricker bara vatten samtidigt som andra frossar i sig sockermättade lösningar.
- Att inte äta något och bara dricka vatten, är något som de som tror på ökad fettförbränning gör. Att man på så vis lär kroppen att använda fett som bränsle på ett bättre sätt.
- En cyklist här i Falun testar just nu sockerfri saft. Detta eftersom kroppen släpper lite på sina depåer vid smaken av sötma. Alla som säger att det inte hjälper att äta sista kvarten på en tävling har egentligen fel. Eftersom kroppen får en liten boost bara av att känna något sött i munnen. Genom att dricka den sockerfria saften släpper kroppen på sina depåer utan att han tillför några kolhydrater.
- Ätarna gör det nog oftast för att orka hålla en bra intensitet genom hela distanspasset. Äter man inte sjunker blodsockret och till slut går du i väggen om du inte fegåker. När du går i väggen är inte energin helt slut i kroppen, utan det är mer kroppens nödbroms för att du inte ska köra dig sönder och samman.

Intensitet på distanspass
- Vissa hävdar bestämt att distanspass skall köras i en låg intensitet (50-65% av maxpuls ungefär) och helt utan tempoökningar. Detta för att kroppen ska tuktas till fett-ätning. Var en ganska populär variant hos många för några år sedan.
- Andra kör gärna i ett och samma tempo, större delen av träningen. Men kör på antingen i början eller slutet av passet. Att öka tempot på slutet av passet är ganska populärt i landsvägskretsar då deras tävlingar ofta är långa och farten är som högst just mot slutet.
- Snabbdistans är något som för mig betyder ett lite kortare (3 timmar ungefär) distanspass, men på en högre intesitet. För mig är det 80% av maxpuls och högre, i snittpuls.
- Distans med tempoökningar (backar, skyltspurter) är populärt hos många. Främst kanske alla nöjesåkare. Men många elitcyklister tvekar inte heller dem på att öppna spjällen lite i backarna. Det blir då en form av intervallkörning under distanspasset.
- Fikapass är något som motionärer och livsnjutare sysslar med. Proffs som behöver ta det lugnt, och döda lite av den där hemska fritiden, tar också gärna en fikatur mellan alla tävlingar.

Själv gör jag så som följer. I år, är kanske bäst att tillägga då jag varierat mina vintrar lite genom åren. Har jag inte kört distans på länge brukar jag äta något under passet bara för att orka ta mig igenom timmarna. Dryck med kolhydrater har jag också med då. När jag kommit igång lite bättre låter jag ibland bli att äta, men har något med mig ifall jag skulle komma att behöva det. Ibland har jag vatten, ibland något sött och rätt ofta har jag ingen dryck alls. Detta beror ibland på lathet, ibland på glömska och ibland känner jag inte att det kommer behövas.
När det gäller intensiteten så försöker jag köra så att snittpulsen hamnar någonstans över 75% av max. Jag har inget emot att ta i när det lutar uppför eller vid andra tempoökningar orsakade av flocken. Har jag kräm kvar så vrider jag gärna ur surbenen lite mot slutet av passet också. För mig går träning ut på att bli trött, kommer jag hem pigg har passet varit skit.
Att köra distanspass i större grupp kan ibland vara svårt då alla inte är lika bra på samma saker och cyklisternas träningsfilosofi kan också variera kraftigt. Att köra med andra är dock något bra anser jag då man inte riskerar att ta det för lugnt.
Cyklister med gas här uppe i Falun är Fredrik Ericsson och Magnus Darvell. Dom kan göra en grupp till ett pärlband i några timmar om dom så önskar. Fredrik är en ätare som gillar att gasa på träningarna. Kommer ofta hem helt slut, trots allt frossande under träningen. Att han äter och tar i beror nog på att han vill få trötta ben, helt enkelt. Darvell är en som kan åka tom eller med en halv flaska vatten. Men efter fyra timmar så kan en banan åka fram ur ryggfickan. Tyvärr tränar jag inte så ofta med Marcus Ljunqvist, men när han vill åka fort så förstår ni nog att det går undan.

Det finns en hel del motionärer (och även mer tränade individer) som undrar hur dom ska träna för att orka länge. Att orka länge är inte så svårt, ta det lugnt och ät mycket bara. Men frågar ni mig så ger det inte så mycket att bara åka länge. Se till att göra något med timmarna också. Att åka fort länge är en konstform.

Hur tänker och gör ni när det gäller distans?

13 grader och full fart på fläkten

Ungefär så här kul är det med testcykel, men det var inte samma låt hela tiden. Under första intervallen slutade radion att fungera så jag fick 10 minuter härlig tystnad. Eller tyst blir det ju aldrig... Titta på filmen 120 gånger ungefär så får du mitt träningspass idag. Ökade intervalltiden till 60 minuter fördelat på tre tjugor. Igår hade jag över 28½ minut över 90%, idag hade jag betydligt mindre tid över 90.

Det ska inte vara varmt när man kör testcykel. 13 grader och fläkt räcker ganska långt, men fick jag önska något så vore det en större fläkt.