Tjipp.

Dagen var helt okej.
Bra väder, tydligen skitbra banor som alla älskade.

Adamsson var precis som jag väntat mig. Hård men rättvis.
En veteran(tror jag) hade varit så stolt över att han hade korta och vita strumpor på sig. Adamsson replikerade då att; du är ändå ingen riktig cyklist, för du leder cykeln i styrstammen.
Bakläxa på den.

Jag snackade lite, men inte så mycket. Mest som lite hjälp och utfyllnad. Det hade nog varit bättre med varsin mikrofon varav en trådlös så vi hade kunnast stå på olika ställen och sett mer av banan.

Min lätta förkylning som jag vaknade med i natt har utvecklats.
Jag kände just inget under resorna eller på plats. Hes och lite snorig bara.Filip betedde sig mycket bra. Hade väntat mig värre bilresor då 2½ timme i bil, utan paus, kan vara långa för vem som helst.
Men, när jag kom hem.
Då gick proppen ur i kroppen och jag har förvandlats.
Huvudet och ryggen skriker, ögonen och kinderna kokar, ryggen och benen ryser och händerna fryser. Jepp. Feber.
Jag mätte nyss temperaturen, 38.4. Det är på gränsen till dödssjuk det.
Min kropp har, med bred marginal, passerat trettiåttan. Nästan halvvägs till trettinie. Och trettinie är jävligt nära förti. Och har man förti så har man väldigt hög feber.

Nåja, jag ska snart skriva en rapport och skriva in resultat på cxcupen.se och skicka info till cykelsidor.
Om jag stavar fel och jävlas mer er, så skyller jag på febern. Jag känner mig väldigt motiverad för att skriva siffror och tabeller nu måste jag säga.
Hur sjuk jag än blir så kommer jag inte skriva att Sandell kom trea, som Cyclesport.se gjorde. Hen blev sexa, det var förvisso bra. Men inte lika bra som trea.

Loppen då?
Ja, jag vet inte jag..
Jag startade cupen av högst egoistiska själ. Jag gillade cyclocross och jag var ganska bra på det. Kul att vinna en cup liksom.
Första året var jag dum nog att tjata dit massa elitcyklister som körde ifrån mig. Året därpå växte skiten och jag ramlade ner ytterligare några pinnhål.
I år är det en bättre mix av åkare än någonsin. Jag är snabbare än någonsin. Trodde jag äntligen skulle få leka med dom största pojkarna. Tji har jag fått.
Men jag ska resa mig.
Nåväl, loppen idag skulle jag skriva om.

Veteranerna var första cupklass ut. Pär som pajade hojen igår hade till att börja med lite fräschare ben, men framförallt högre fart. Han satte iväg, Justus jagade och Peter Almlöf jagade Justus. Bara några sekunder bakom.
Dom höll placeringarna in i mål.

Damerna pep iväg. Inför helgen såg damklasserna lite tunna ut men det bättrade sig under helgen och dom var väl 13-15 stycken, mot fjolårets snitt på 11.
Kajsa Snihs utvecklingsurva pekar väldigt mycket uppåt. Kul att se.
Engen hängde på i inledningen och bakom jagade Hannah med Mustonen på rulle.
Engen klev av med knäproblem och där var den spänningen över. Kampen om andraplatsen var dock tätare. Men Mustonen tackade för draghjälpen och körde ifrån Hannah på sista varvet.

Herrarna startade med plattan i mattan, som vanligt verkar det som.
Fredrik E och Darvell fick en lucka tidigt. Darvell krängde framdäcket och slog en volt. Fredrik gasade på, Jens som låg i grupp med Tomas Löfgren och Mattias Nilsson insåg faran och sprätte iväg på jakt. Nilsson blev av med Löfgren och Löfgren var aldrig riktigt hotad. Så där låg dom och körde. Hela loppet.
Vissa små grupperingar om två eller tre åkare fanns givetvis.
Darvell höll, i flera varv, jämna steg med Fredrik Ericsson men dom 1.12 han hade tappat var givetvis för mycket.
Det jag gillar mest med loppet var att landsvägscyklisterna verkar ha hittat sporten i lite större utsträckning och att dom också börjar lära sig tekniken.
Fyra man bland dom 10 främsta var idag Cykelcity. Vallentunas Linus Dahlberg klämde sig in som nia också. Och i Vallentuna finns också Johan Eriksson som gillar cross.
Kanske kommer taktik in i spelet om det fortsätter att utveckla sig så här.

Det jag kan göra för att få sporten mer intressant är nog bara att betala dom bästa att hålla igen första halvan av loppet. Förra året såg vi lite mer taktik. Nu är det bara full slakt från start.

Filip gillade målkuren, mycket. Här tycks han be till stilgurun Adamsson och snabbcyklisten Ericsson.