Emily är på solskenshumör denna dystra höstmorgon.. Sju år gammal är redan frisyren viktigare än mössan. Allt är så klart mitt fel. Ebbah har krånglat i natt också och Emily kom in vid 3. Efter ett tag gick Ronya och hon in till vardagsrummet för att sova där.
Kanske för att ge mig någon timmes oavbruten sömn?
När klockan närmade sig 7 ville Ebbah ha mat. Jag somnade in en snabbis men väcktes av Filip som väl är den enda i familjen som sovit bra..
Precis nu har jag lämnat Emily på skolan. Jag har med mig dom mindre barnen i vagnen och skarvar med en promenad. På så vis kan stackars Ronya få blunda en stund.
Filip får se sig om, och jag blir jävligt deffad som rör på mig innan frukost..
hmmmm...de där med barn får nog vänta i mitt liv.
SvaraRaderaMan har blivigt rätt avskräckt efter dom senaste inläggen.
Men å andra sidan så kan dom små liven vara rätt goa me...hmmm...svårt....men jag måste nog mogna några år till tror jag...(eller va de sova ut jag tänkte på).
Vänta inte för länge bara, snart är du gammal och trött. Då har du inte lika mycket energi för att klara dom tuffare dagarna.
SvaraRaderaDet är bara härligt att vara pappa. Jag tycker att tröttheten och allt det "negativa" är en del av charmen med livet som förälder.
Precis, vänta inte tills du är 35+ som jag... När sovtimmarna försvinner som smör i solsken är det inte lätt att orka träna ordentligt :-/ T
SvaraRadera