Idag följde jag med mamma och hennes sambo till min fars grav för att tända ljus.
Det är sällan som jag besöker graven. Behovet finns inte riktigt där inom mig.
Men jag var faktiskt där för tre veckor sedan också, annars brukar det kanske bli en gång per år eller något i den stilen.
Han dog, natten till tisdagen, den nionde februari 1988.
Vad jag har hört, så vann han skidtävlingar både på lördagen och söndagen innan. Så han var väl troligtvis i ganska god "kondition" då han dog.
Det kom plötsligt under natten. Han blev 39 år.
Jag minns att jag vaknade av skrik. Det är inte mycket jag minns från min barndom, han dog innan jag fyllt sex år. Men jag minns den natten.
Jag minns också andra saker.
När jag cyklar förbi timmerhögar eller känner lukten av timmer så tänker jag på honom. Han var skogsarbetare. Några gånger var jag med i skogen.
Skidåkning är också något jag förknippar med honom. Minns hur han var borta i flera timmar när jag var liten. Mamma förklarade vart den stora och den lilla visaren på klockan skulle peka när han skulle komma hem. Timjagare.
Minns också hur hans skägg stack mig när han skulle pussa mig godnatt.
När jag slutar cykla ska jag åka vasaloppet. I fäders spår...
Det kommer nog gå bra, jag har ju vunnit min enda skidtävling.
Siktar på seger igen, jag har ju överkroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar