Sonen var ute och cyklade med en av hans kompisar här på gården och jag var på andra sidan av gården med dottern när jag hörde en smäll och två skrikande pojkar. Hastade dit och fann inte helt oväntat de två gossebarnen med sina cyklar på marken. Bägge hade väl gjort illa sig en del men för att försöka få reda på om någon gjort sig riktigt illa så försökte jag lugna ner dem. Sonens kompis blev dock aldrig riktigt lugn så jag ringde hem Ronya och kompisens mamma som umgicks hemma hos dem. Det blev en tur till akuten för dem och det visade sig att armbågen var bruten.
Sonen och dottern skjutsades till deras farmor och farfar och när Ronya kom hem var hon något stressad eftersom det var spa-kalas på g för den stora tjejen. Jag "hjälpte till" en stund innan jag fick klartecken att sticka ut och cykla. Var väl portad från kalaset!
Kom iväg senare än jag hoppats men bestämde mig för att försöka åka den planerade rutten ändå, i värsta fall skulle jag ju kunna svänga hem lite tidigare bara. Frun tog min kamera för att fota kalaset, min mobilkamera vill ju som bekant inte längre så jag stod plötsligt utan. "Du behöver väl inte fota varje cykeltur", klämde Ronya ur sig. Jag blev stum och visste inte vad jag skulle ta mig till innan jag kom på att jag hade en GoPro liggandes i någon låda...
Banvallen mellan Aspeboda och Smedsbo
"Flytta på dig, du sabbar ju snittet!"
Dagens cykel: Bianchi Zurigo
Solsken!
Sliten cyklist i motvind
Alltså det här med att cykla cross är ju fantastiskt kul. Men med stel ram och tre och ett halvt kilo i de gamla kanttrådsdäcken får man verkligen känna underlaget. Det sliter på kroppstackarn. Sista fyra milen fick jag uppleva medvind, en fantastisk solnedgång samt se sex rådjur och en räv. Fick ihop ca: 11½ mil och lite drygt 4½ timme och kom hem precis innan mörkret föll också. Kunde väl inte bli mycket bättre än så här?
Backarna efter ungefär sju mil satte mig verkligen på plats, men sedan gick det ju mest utför och i medvind dessutom.
