Och ändrar sin bansträckning. Hur det gick för Långa Lugnet i slutändan vet ni ju alla. Det verkar som om Turen går från 112 km till ca 70 km och banan blir två slingor. Banan skall dessutom bestå av en mindre andel grusväg och mer stig. Detta drastiska drag görs för att få fler återkommande cyklister då Finnmarksturen har väldigt många som bara åker loppet en gång och dessutom dras med minskande antal anmälda. Tävlingen kommer fortsatt gå sista helgen i augusti.
Källa:
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/article799000.ece
Personligen tycker jag att man skjuter sig själv i foten ett par gånger om här. Om man vill ha cyklister som återkommer och tycker turen är lätt och kul så skall man ju inte ha mer stig. Tyvärr är det så att de flesta som kör långlopp är cyklister som inte riktigt uppskattar stigar. Kanske om man grusar/asfalterar stigarna. En annan sak, som jag faktiskt tror är Finnmarksturens största problem, är tävlingshelgen. Om man vill ha fler cyklister bör man leta sig bort från sista helgen i augusti. Detta har jag också påtalat för organisationen. Krockar man med världens största långlopp på MTB, som avgörs i Norge samtidigt, så får man inga norrmän och missar också en hel del svenska cyklister. I höstas hade man också Bockstensturen veckan efter vilket nog gör att de flesta från södra/västra Sverige inte kommer till Ludvika. Två långlopp på en vecka kan vara tufft för många och ekonomiskt kan det också vara tufft för en del. Dessutom har man nu Cykelvasan två veckor innan Finnmarksturen. Detta tror jag gör att man tappar många dalacyklister och spontan-långloppare.
Man vill ha fler återkommande cyklister låter det i tidningsartikeln. Genom att drastiskt ändra banan riskerar man att förlora många av de som faktiskt är återkommande. Tjusningen med Finnmarksturen är inte att det är ett långlopp som startar och har målgång i Ludvika och heter just Finnmarksturen. Nej, tjusningen är ju att det faktiskt är det längsta och tuffaste långloppet vi har. Tjusningen är alla jobbiga backar som man inte kan annat än älska (när man fått lite distans till loppet...). Tjusningen är också att banan varit ungefär densamma i 20 år och att cyklisterna känner igen sig och alla vet vad som väntar.
Jag är rädd detta är ännu en spik i kistan för Finnmarksturen, och ska jag vara ärlig så blir det inte mycket mer än cupstatusen som lockar 2011. Jag kanske är en bakåtsträvare här, men man kan inte gå in och förändra Sveriges äldsta, bästa och tuffaste långlopp på detta viset. Förhoppningsvis inser organisationen sitt misstag och kör den riktiga Finnmarksturen igen 2012, kanske på någon annan helg än sista helgen i augusti.
