Hjälp Jens!

Om det är någon som skall åka Birkebeinerrittet och skall åka igenom Falun/Grycksbo på väg till Norge så skulle Jens Westergren behöva ett par cykeldelar som kommit till honom idag. Och han är nog redan på plats i Norge. Så om någon inte hunnit passera Grycksbo på väg till Rena/Lillehammer så ring Jens på nummer: 0701700875
Om ni inte ska till Norge, inte vill hjälpa Jens eller bara vill vara social så tar han nog också glatt emot trevliga SMS-hälsningar.

Dagen före Finnmarksturen

Vaknade upp med knäont, utsida höger knä. Troligtvis kort utsida lår och har därmed fått löparknä light. Strechade lite och hoppas på det bästa. Sånt här brukar inte vara så allvarligt och med lite tur är det helt bra imorgon.
Har kollat igenom startlistan inför Finnmarksturen, 475 föranmälda cyklister. Intressanta namn förutom de gamla vanliga svennarna är ju Jaan Kirsipuu och Allan Oras. Kirsipuu har ju, för er som inte kan så mycket om cykel, vunnit fyra etapper i Tour de France och en etapp i Vuelta a España och har hållit igång sedan han officiellt trappade ner. Bland annat tog han fem topp-3 förra året på det där Irländska etapploppet som Wetterhall vann totalt i år. Han har också blivit Estnisk mästare i både linje och tempo ett flertal gånger, så sent som 2008 vann han linjemästerskapet. Tro inte att han bara kört landsväg och inte kan hantera en MTB, för det kan han också.
Allan Oras är ingen duvunge heller. Många framskjutna placeringar i landsvägstävlingar och han är också lite av en sverigebekanting. Dels var han 10:a på stentuffa Scandinavian Open förra året, men han har också tävlat MTB i Sverige tidigare. 2002 var han tvåa på just Finnmarksturen.
Favorit håller jag nog ändå Mikael S Flockhart, men han bör nog undvika en spurt mot Jaan.
Det ska bli riktigt kul att tävla igen, cykeln har dock en del jobb kvar till toppform. Bland annat så ser jag ut att sälja mina tävlingshjul imorgon, före loppet! Så i halvpanik ska jag idag försöka hitta nya snabbhjul som jag ska stansa på ett par fräscha sulor på. Bromsbelägg behöver bytas och jag tror jag fegar med en andraklinga, bara 42 kan bli lite tufft för en motionär som jag. Då måste också framväxelreglaget på igen med tillhörande vajerdragning. Men sen så.

Max-torsdag blev Burger King-torsdag

Två dagar i rad med BK och Panpizza på jobbet. Jag räknar med att bli sjukt snabb i helgen av all snabbmat.

Äggskal på pedalerna

Åkte några minuter tidigare till jobbet idag så att jag verkligen kan ta det lugnt. Vispar bara runt benen och undviker att trycka till i backarna. Det är annars lätt att pressa sig när formen är god. Som på Finnmarksturen förra året då jag körde som en idiot de första 25 km och såg till att tätklungan inte blev större än tio man. Då var jag stark. Värre var det efter 30 km då jag var rökt och hade 82 km kvar till mål.
Vägde 67.1 i morse, så lätt har jag nog inte varit sedan september-oktober förra året. Detta trots att både Burger King och Billys Panpizza stod på menyn.

Husfabriken stänger för dagen

Dags att rulla hemöver. Imorgon är sista arbetsdagen denna vecka och den inleds med ett spännande möte. Ska bli kul. Kommer försöka konservera formen fram till och med lördag, så det blir att trampa försiktigt imorgon. Och nu. Är helt slut i benen efter rekordet i morse och en hel dag på benen.

Formbesked

Här firas det stort på Burger King Borlänge må ni tro. Skulle ju göra ett rekordförsök till jobbet idag även om känslan var det viktigaste. Av de 30 kilometerna till jobbet är ju 8 km grusväg som efter regnet var ganska blöta. Trodde därför inte riktigt på rekord när jag startade. Gasade på genom stan och passerade Velodromen där jag krossade min första mellantid. Var då lite rädd att jag gått ut för hårt, men krossade också min andra mellantid. Nu var jag inne på den blöta grusvägen och trodde att tappet skulle börja, istället krossade jag också grusvägsmellantiden. Fortsatte sedan på den inslagna vägen och krossade alla mellantider. Rekordet krossades med 3 minuter och lyder nu 52.39 vilket ger ett snitt på 34.2 km/h. Känslan var väl helt okej.

Finnmarksturen

Bild på mig från förra årets tur, tagen av Leif Wigert.

När jag i våras/vintras tänkte på årets cykelsäsong, där jag för första gången inte skulle elitsatsa, så var det några tävlingar jag ändå ville åka. Det var de flesta deltävlingarna i Långloppscupen samt några andra race. Utav dessa tävlingar som jag tänkt mig (ca: 8 st) så var det ett par tävlingar som jag bara skulle åka. En av dessa är Finnmarksturen, det är en tävling jag ogärna missar.
Det är sveriges äldsta långlopp (firar 20 år i år!) och också det längsta långloppet vi har. Dess backar och hängivna publik och just längden ger loppet en unik karaktär och jag vet att tillsammans med SM så är Finnmarksturen den viktigaste tävlingen för många elitcyklister. Kortare lopp har ju också sin charm, men Finnmarksturen är långlopp på riktigt. Jämför gärna med Vasaloppet som har liknande segrartid på runt 4 timmar. Det får ta lite tid och jag tycker också att det ska ta lite tid. Vasaloppet är skidåkarnas stora utmaning, Finnmarksturen är, eller borde vara, MTB-cyklisternas stora utmaning.
Jag ser mycket fram emot lördagens tävling och har sedan Mörksuggejakten i år satt upp ett mål att vara topp 20, alla klasser inräknade. Jag kände mig inte dålig under Mörksuggejakten även om farten blev för hög inledningsvis. Då hade jag inte cyklat så jättemycket, nu har jag cyklat jättemycket sedan dess i och med min jobbpendling. Hade tyvärr 5 dagar utan cykling förra veckan men det ska nog inte störa allt för mycket.
Det ska bli riktigt härligt som sagt att få stå där vid Hillängens IP och rulla iväg med alla andra MTB-cyklister till tonerna av Trampa På.