The Öijer Report

Det finns ju saker i mitt liv som ni inte vet om, och så kan vi ju inte ha det!
I förrgår tex. Då lunchade jag ju med Adam  Steen och Kalle Gräfnings.

Jag var så där sexigt orakad som bara jag kan vara och Adam "Kroppen" Steen var precis lika brun som alltid. Vi pratade lite om Hanna Brodins uppmärksammade föreningsbyte faktiskt, då Adam bloggade om det och Kalle sitter i Falun-Borlänges styrelse. Men mest pratade vi strunt givetvis, och mycket cykel.
Eftersom den lunchen var det enda jag hann äta under dagen inför TCT så blev jag lite tom i kroppen där. Försöker ju gå ner lite i vikt och 9 timmar på två dagar tillsammans med för lite mat är inget att rekommendera. Dagen efter skulle jag därför kompensera med pizzabuffé. Åt den tillsammans med den världsberömda nakencyklisten och vi hade ett ganska långt samtal om effektivisering, prioritering och organisationsoptimering. Vi gillar sånt, nakencyklisten och jag. Bland annat pratade vi om effektivisering av e-postande, vilket kanske inte alla behöver bry sig i. Men får man ganska många mejl, eller har många bollar i luften, så kan det vara bra att organisera det hela. Så när jag kom hem igår så började jag min rensning av inkorgen. 550 mejl låg där och skräpade, trots att jag har ca: 20 mappar med olika rubriker för att hålla ordning på det viktigaste. Idag blev jag faktiskt klar:

Känns mycket bra faktiskt. Ingen röra eller oreda, utan bara ett skönt tomrum.

Efter Ingarvet GP så var vi några deltagare som var sugna på en after bike, och så blev det också. Mycket trevligt, även om det blev senare än jag från början tänkt mig. Så jag har varit lite seg idag.

Så här såg Slaggatan i Falun ut idag, för er som undrar det.
Har hämtat hem två digitalboxar som jag lär installera innan familjen kommer hem imorgon. Fick också ett paket med lite sportdryck som skryter om att den saknar koffein och har väldigt lite kolhydrater. Det får mig då att undra vad den är bra för. Den kanske smakar gott i alla fall...

Har ni frågor om träning och sådant som hör till?

Då vill jag tipsa om att välutbildade Mikael Salomonsson ( som leder både XC och Långloppscupen i MTB ) svarar på allt idag. Ställ era frågor i följande inlägg:
http://ormmicke.wordpress.com/2010/06/17/traningsfragor/

Över maxpulsträning

Som en före detta cyklist en gång kallade sin träning då han låg "över maxpuls" och tränade. Något man givetvis inte kan göra eftersom maxpuls är det högsta man kan ha.
Först och främst måste ni inför detta inlägg tänka att jag i tisdags räknade med att min maxpuls låg på 195. Vilket var det högsta uppmätta pulsvärdet som jag haft under de senaste tre åren. Sedan råkade jag ju stressa hjärtat till 196 i onsdags. Efter sex timmars träning i tisdags var jag lite förvånad över att jag kunde nå den pulsen. Med tre timmar i onsdags varav en timme träningstävling så trodde jag på slitna ben inför Ingarvet GP igår. Men jag kände mig faktiskt piggare än på länge. Trots att jag plötsligt tränat jättemycket och dessutom hårt två dagar i rad.
När jag var loss med Adam inför tredje spurtpriset så låg pulsen ganska stadigt över 190, och jag kände att jag inte gav allt utan kunde pressa lite till. Bland annat hade jag 45 sekunder i följd på 195/196 i puls. När jag sedan attackerade ifrån honom, för att försöka undvika en spurt, så har jag nu sett att jag i 45 sekunder hade ÖVER 196 i puls. Alltså det jag sedan i onsdags trodde var min maxpuls. Totalt igår hade jag tre minuter och 20 sekunder på och över vad jag i tisdags trodde var min maxpuls. Och vad nådde jag för maxpuls igår då undrar givetvis ni. Jo, jag toppade 199. Jag förstår det inte riktigt själv, om jag ska vara ärlig. När jag var loss med Adam och kollade på klockan så trodde jag något var fel.

Så här ser en pulskurva ut från ett Över maxpulsträningspass. Det var i den tredje spurten som Adam och jag var loss. 199 i puls hade jag dels under den tredje spurten, men också i den sjätte var jag uppe i 199. Totalt 15+20 sekunder på 199 igår. Bra träning, helt klart.

Seger på Ingarvet GP

Okej, jag vann kanske inte totalt. Men jag vann i alla fall ett av de tio spurtpriserna. Och det är inte så illa pinkat med tanke på den formsvacka jag är född i. Inte nog med det, jag tog en andraplats också och två fjärdeplatser. Totalt 11 poäng skrapades ihop, vinner man allt får man 55 poäng. Vet faktiskt inte vem som vann idag dock. Sådant är inte så viktigt, det viktiga är att ha kul givetvis. På mina två tidigare försök har jag väl fått en eller två poäng. Och då var det ändå många fler med idag. Lite drygt 20 startande tror jag att det var faktiskt.

Ett förväntansfullt gäng på Ingarvet. Några behöver gå en häng-skola i hur man poserar vid sin cykel, men vi skippar väl elaka kommentarer om det? För er som undrar så ska man inte stå över ramen med båda fötterna i marken. Patrik Stenberg i röda Cykelcitykläderna och de längst till höger i bild är ganska bra exempel på stilfullt häng. Nåväl, det var ju inte hängandet vi tävlade i idag...

Efteråt var vi några som rullade ur runt sjön Varpan. Det var David Mayer (Borlänge CK) Adam Steen, Lisa Ström (Falu CK), Stefan Snell (Falu CK) och Peter Vingstedt (Östersund CK).

Trodde att jag tappat bort cykelnyckeln...

Men den satt i låset. Kanske är cykellåset det bästa stället att förvara en cykelnyckel på. Den är där man behöver den, och man slipper fundera.

Klena knän

Igår kom jag ju hem runt tio över fyra med en ny lånehoj. Skulle egentligen vara på stan halv fem ombytt och klar men det hann jag tyvärr inte riktigt. Var väl kanske 10 minuter sen. Hur som helst, det gav mig inte mycket tid till att justera sittställningen. Höftade till sadelhöjden här hemma, satt för lågt hela vägen till Borlänge där jag höjde sadeln lite till. Fick lite känningar i mina knän ungefär 20 minuter in i racet och på kvällen gjorde det ganska ont. Så också idag. Lite fjolligt det där. Hur lätt och snabbt man kan få ont i sina knän.
Vägde 67.3 kilo i morse, så dagens stora mål blir att äta pizza.

Lite kort om TCT

Direkt efter jag tagit den här bilden funderade jag på vad jag egentligen höll på med. Matthias Wengelin satt längst fram i klungan, vi var på väg mot en backe och jag satt längst bak i klungan och såsade med mobiltelefonen i högsta hugg. Kom över backen, med klungan, men det gick inte lätt idag.

En liten bit av Dalarna. Jag har faktiskt en till bild. Men eftersom många, inklusive han själv, tror att Roberto Vacchi aldrig attackerar utan bara sitter med och väntar på spurten så tänker jag inte förstöra den myten genom en bild som visar något annat.

- Det finns många snabba cykelgubbar i Dalarna.
- Jag är ingen snabb motionär.
- Jag hade tänkt släppa gruppen på slutet för att undvika möjligt spurtkaos, men slapp släppa frivilligt.
- Samtliga cyklister, utom en, på ovanstående bilder körde ifrån mig.
- Noterade den högsta pulsen på fyra år. I tre år har jag trott att min maxpuls är 195, nu tror jag att den är 196.
- När jag cyklade hem tog jag två gel med ungefär milen kvar, bara för att ta mig hem. Helslut.
- Jag var den enda med benvärmare och långärmad tröja.
- Nio träningstimmar på två dagar, det brukar annars ta mig ungefär två veckor att nå den mängden.