Jag finner inte ord

Hur tänkte man på dagens Giro-etapp? Vad gick igenom Evans och Vinokourovs huvuden egentligen när man släpper iväg 56 man, där många är halvfarliga för sammandraget, med en KVART innan man börjar fatta vad som händer. Pallade de inte pressen av att kämpa om segern? Visst att släppa iväg några ofarliga cyklister en regnig mellanetapp. Men inte brukar man väl vilja byta ut i princip hela topp 10 i totalen?
Kan någon vänlig läsare förklara dagens etapp för mig?

Det finns hopp i familjen

Tittar du på tennis?

Titta här till tennisen är slut.

TT Jungfruberget idag, Ingarvet GP imorgon

18.00 bägge dagarna.
Idag kan jag tyvärr inte vara med då jag "är barnvakt" till sena kvällen.
Imorgon vet jag inte om jag kan vara med, men jag har hört flera andra som kommer så det blir nog en pangstart på denna mysiga cykelaktivitet oavsett om jag närvarar eller ej.

Motionsturer MTB

För er som ännu inte hittat rätt i livet: Tisdagar 18.00 vid Falu CKs klubblokal på Daljunkaregatan 7. MTB-motion när den är som bäst. Jag är med som ledare nästan varje gång. Vi försöker cykla på lite olika ställen varje gång och lär oss att bli duktigare på att cykla i skogen. Stannar då och då för att prata lite, dricka och hämta andan. Om någon nu skulle tappa den. Ca: 90 minuter håller vi på och alla är välkomna.

Så här såg det ut idag, vi var nio tappra velocipedryttare som smutsade ner oss i skogen. Bilderna ljuger lite dock. Det var nämligen både roligare och vackrare i verkligheten!

I fokus.

Varför cykla ensam, när man kan cykla i grupp?

Vi körde mest lätta stigar idag... Det här är faktiskt mina riktiga hemmastigar. I den här skogen började jag mitt cyklande.

Robban var med och spred lite färg.

Någonstans mellan Kårarvet-Stångtjärn och Gamla Berget avnjöt vi en power-backe med rötter och stenar. Bra för att få upp pulsen det!

Dagen så här långt

Jag känner att jag är lite i ett vägskäl av mitt liv just nu. Många tankar och många viktiga beslut att ta. Fru och barn är inte problemet, utan lite mer hur mitt liv i övrigt ser ut. Distansstudier och en massa småprojekt som inte ger mig någon inkomst är inte direkt drömlivet, för mig. Jag behöver prioritera om lite och har lite andra mål just nu i livet än att bli topp tio på någon cykeltävling i något litet samhälle. Den här omställningen tar lite kraft och energi. Planer på att flytta till annan stad finns också. Så det snurrar en del tankar.

Var i behov av en promenad idag för att rensa tankarna och få frisk luft. Promenader är ju annars rena döden. Lite som att springa, fast man kommer inte speciellt långt. Men nu behövde jag det kände jag, och gick till Jungfruberget där jag träffade på Johan Eriksson. Visade honom delar av vår XC-bana och fick ett skönt tanke-avbrott.
Mitt på dagen har jag träffat Stefan Määttä, vi snackade lite business och mycket cykel. Åter igen, skönt att träffa folk och prata och inte bara sitta och ruttna inne vid sina studier.
Jag känner ett mycket större behov av livsmål och ett socialt liv nu, än tidigare i livet. Förr kretsade ju allt i mitt liv kring cykel, sedan fick jag fru och barn och nu är cyklingen inte alls något som jag verkligen prioriterar. Det är en omställning givetvis att gå från något så enkelt som elitidrott till att lägga ett livspussel.

Stigätargeometri

Om det finns något som är härligare än att cykla på fantastiskt fina stigar så är det att cykla på fantastiskt fina stigar vid vattendrag. Denna syn kommer möta de som blir med på MTB-motionsturen med Falu CK imorgon.

Jag gillar att vara förberedd och så där. Så inför morgondagens tur tänkte jag reka lite fina stigar som jag tänkte lura ut cyklisterna på. Så jag var ute en och en halv timme nu på kvällskvisten. Tur att jag rekade, för mycket av det jag tänkt mig var slaktat av skogsbruksmaskiner (läs: skogsförstörelsemaskiner). Jag undrar lite hur de tänker när de åker på ett hygge där det finns en stig. Och då väljer att köra mitt på stigen. En underbar stig har nu gått i graven. Trist, verkligen. Förutom att jag fick gå i maskinspår så har jag också knäckt skon och höghastighetsvurpat i kväll. I övrigt var allt kanoners faktiskt. Eller tja, vurpan var ju rätt skön den med. Det är något visst med känslan av att tappa kotrollen och flyga lite. Så egentligen blir den knäckta kolfibersulan det enda varaktiga minuset från passet.

Vet inte om det är cykeln eller jag. Men det kändes jäkligt bra idag. Tror det mesta sitter i cykeln faktiskt. Ramen har ju en stigätargeometri, kombinerat med en skön gaffel och kalaslätta hjul med tubdäck på. Ni förstår ju själva vilken skogsraket det blir. Den är riktigt skoj alltså. Testade mig själv på ett lite svårt parti idag som jag nog misslyckats med 90-95% av mina försök genom åren. Trots lite fuktiga stenar satt den som en smekning, sånt är också kul. Förutom att jag var en tekniskt fulländad cyklist i kväll så hade jag bra tryck i benen. Det kändes då så. Fast å andra sidan är det inte svårt att vara världsmästare när man är ensam.