Det ska börjas i tid

Om den här grabben vill, så kommer han bli mycket bättre än mig på det här med idrott ( vilket i sig inte är någon större utmaning...). Fan, han tog ju sig fram inomhus med skidorna bara jag ställde honom på dom. Behövde inte säga eller visa honom någonting. Eller jo, hur han skulle ha stavremmarna. Men sen åkte han iväg i hallen bara.

Min käre son. Han har motorik i kroppen, den saken är säker. Som på den där Early Ridern, han riktigt flyger ju fram. Imorgon skall han få prova dom på snö, kanske åka till dagis på morgonen. Jag älskar grabben, han är vacker så väl på insidan som utsidan. Det var farmor och Lasse som kom med skidorna i eftermiddag, en present på treårsdagen. Tack så mycket!

Nu måste jag skaffa mig ett par sunkskidor som jag kan ha när jag ska leka med barnen. Mina Fischer RCS Carbonlite Classic känns lite overkill på de grusade cykelbanorna här i området.

Vildrosen

Igår tog jag denna bild på min dotter Ebbah. Det är min nya favoritbild av henne. Ville bara visa er den. Den är klickbar också för att beskådas i full storlek (9 megapixel).
Bilden är tagen med min mobilkamera.

Skjuten i magen

Jag är nu rätt säker på att jag fått en sträckning i magmuskulaturen och inte träningsvärk. För att bli hel snabbare så har jag en bokat en tid hos Limpen imorgon. 27 dagar kvar till Vasaloppet, jag har inte tid med skador.
I natt så drömde jag något som jag också kunde komma ihåg när jag vaknade. Jag var någon viktig (det var ju faktiskt MIN dröm) person och visste att det fanns ett uttalat hot mot mig. Hur som helst så befann jag mig i en folkmassa när ett skott avlossas. Folk skriker och springer i panik men jag står kvar. Jag känner att jag är träffad, kollar ner mot magen som blöder. Känner med handen och ser blodet på mina fingrar. Tittar upp och där står han med sitt breda, tandkrämsvita, leende och pistolen i högerhanden, Calle Friberg. Jag vänder mig om och börjar springa, blir skjuten igen men springer vidare. Kommer bort från allt och alla och befinner mig plötsligt vid ett område som liknar Falu Koppargruva. Gömmer mig i ett gammalt skjul där. Hittar nål och tråd och syr ihop mina skador, även på organen... Efter att ha legat där inne och återhämtat mig utan vatten och mat i ett par dagar lämnar jag så skjulet. Får tag i mina närmaste anhängare och vi planerar en motattack mot denne onde man (Calle) och hans gäng.
Motattacken innehåller lite fjantig stenkastning och när vi ger oss av åker vi långfärdsbuss. Ni vet, sådan där buss där man sitter uppe. Plötsligt står Calle mitt i vägen med sina vänner och de stoppar bussen. De kliver in, det blir lite hetsig stämning. Men så plötsligt kliver jag in mellan Calle och en av mina grabbar och lugnar ner stämningen. Vi bestämmer där att det är onödigt att bråka och att vi borde vara vänner istället. Så vi åker alla gemensamt in till stan med bussen.
The end.

Filip Öijer 3 år

Så här glad är Filip när han fyller tre år. Grattis Filip!

Knäckt

Åkte lite skidor nu på kvällen och kvällens blogginläg bjuder på både bra och mindre bra nyheter. Jag börjar nog med de mindre bra så ni går och lägger er med de bra nyheterna färskt i minnet.

Mindre bra nyhet 1:

Jag har börjat oroa mig för att det inte är träningsvärk som drabbat min magmuskulatur, utan att det är någon annan form av smärta jag känner av. För ibland gör det så in i vassen ont. I kväll hade jag tänkt ta i rejält i några stakintervaller, men jag kunde inte ta i för fem öre när jag stakade utan att det högg i magen. Varje gång jag sträckte på mig lite för att få kraft i stakningen så högg det i magen.

Mindre bra nyhet 2:
Med fyra minuter kvar av passet så envisas jag med att åka fort i en tvär kurva och faller. Skidspetsen suger fast i ytterkurvan och jag snurrar runt. När jag ligger där med skidor och stavar åt alla håll så blir jag lite orolig för att en skidspets kan ha skadats. Dels fastnade jag ganska hårt och den andra skidan har jag bredvid en stolpe. När jag har trasslat fram skidorna så ser dom ändå okej ut. Så jag försöker resa mig och ser en halv stavjävel under mig. Kalas! Så nu har jag vurpat av en stav också. Blir ju bara mer och mer skidåkare för varje pass som går.

Eftersom jag inte kunde staka speciellt snabbt, utan bara gubbstakade mig fram, så la jag på ett lager fästvalla och beslutade mig för att diagonalrusa några backar istället. Hjärtat måste ju få sitt. Det gick ganska bra ändå och jag fick upp flåset rätt bra i några backar. Tyvärr är ju de flesta (alla...) backarna vid elljusspåret vid Vargården söndersaxade så jag fick diagonalåka lite vid sidan av i de spårrester som fanns. Då och då sjönk staven lite i den djupa snön och då högg det i magfan.

Nu till de lite bättre nyheterna.

Bra nyhet 1:

Pulsen är lägre när jag tränar nu. För bara en månad sedan så rusade ju pulsen bara jag tänkte på träning. Nu är den lite lägre, även om jag åker halvfort (med mina mått mätt...). Och den sjunker snabbare efter backarna. Det känns bra för framtiden. Större blodvolym och bättre teknik hoppas jag är orsaker till den lägre puls som jag upplever.

Bra nyhet 2:

När vi kom hem från Stockholm idag så låg ett litet paket på dörrmattan. Det innehöll en ny tävlingsdräkt för längdskidor från Kalas. Härligt med lite nya skidkläder och kul med en fräschare design.

Dagens outfit. Satiofoto, ni vet.

Träningsfakta:
Tid: 48 min

Distans: 10.5 km

Snitt/maxpuls: 140/179
Höjdmeter: 165
Väderförhållanden: - 12

Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)
30 timmar 52 minuter skidor (383.5 km på 22 träningar och en tävling)
12 timmar 25 minuter cykel
4 timmar 26 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning

Borta bra men hemma jävligt bra

Vi är hemma, barnen är duschade och rena, vi har ätit och jag uppdaterar bloggen. Allt är som det brukar och ska vara. Båda barnen sov under tågresan och Filip sov ganska länge. Från före Borlänge till vår dörr. Så han kan bli knepig att få i säng i kväll. När de har somnat så skall jag ut och åka skidor, måste hitta någon ny muskel att ge träningsvärk. Har faktiskt fortfarande känningar i magen sedan skidträningen med Friskis & Svettis i tisdags. Plus att jag nu har träningsvärk i skinkorna från gårdagens löpning.

We need you!

Sitter på tåget nu. 15 minuter för sent så börjar vi rulla.