Scooter - Where the beats

Kul bil

Såg den här utanför barnakuten, tyckte den var lite kul...

Ännu en dag med låg energinivå går mot sitt slut. Vet inte hur jag ska komma ur det här, mer sömn är kanske svaret. Sluta äta godis är inget alternativ.

Barnakuten

Nyss hemkommen efter en dag på barnakuten. Ebbahs bajsfest vill ju aldrig riktigt sluta, och efter ett telefonsamtal med vårdcentralen i morse tyckte de att vi skulle till barnakuten. Och där var vi idag alltså. Tyvärr har vi inte fått någon diagnos, men läkarna trodde inte att det skulle vara något farligt som skulle kräva behandling. Hur de nu kan tro det utan att veta vad det är. Vi fick rum direkt och hjälp ganska snabbt, ändå tog det tid med olika undersökningar och så.
Efteråt åt vi. Alla var så trötta och hungriga att ingen sa något, inte ens barnen. Då kan ni förstå att det var hungriga barn vi hade. Med sovande barn i cykelvagnen så gick jag hem med ett stopp på mataffären och ett stopp på barnvagnsaffären där följande inhandlades:

50 delar tågbana med tåg och tillbehör för bara 319:-. Alla som kollat tågprylar i leksaksaffären förstår vilket kap detta är. Filip fyller tre på måndag och jag vet att han kommer bli fantastiskt glad över denna tågbana.

Plogbilen

Blev morgonens höjdpunkt. Dagens höjdpunkter blir bussresa till barnakuten med Ebbah och presentinköp till Filip. Båda barnen hemma idag, Ebbah på grund av sjukdom och Filip i sympati. Magsjuka har slagit ut nästan allt levande på dagis, det klarar vi oss utan. Imorgon åker vi till Stockholm för att hälsa på och för att fira Filips treårsdag.

Koma

Och nu menar jag inte koma som i cyklist-termen komaform, utan jag är slut som artist. Har varit det i flera dagar också. Trött, seg, ingen ork, slö, oengagerad, omotiverad och så vidare... Känns faktiskt inget vidare. Skulle behöva ett uppåtsving eller en dyngsmäll så jag vaknar till liv igen.
Så här kan vi inte ha det.

The Bajsfest returns

Makaronerna på bilden har inget med bajsfesten att göra.

Ebbah är igång igen. Fyra blöjbyten på kort tid. Stackarn. Hörde på dagis att magsjuka härjade. Men det här verkar ju vara något annat, för magsjuka går ju oftast över ganska snabb.

Skidåknigen på Lugnet idag

Vaknade med träningsvärk i magen från gårdagens pass. Petter hade lovat igår att ljumskarna skulle kännas, men det har jag inte märkt av. Än. Uppe på Lugnet idag mötte jag Roine Grönlund, Erik "Spiken" Jannesson, Adam Steen, Lars Suther, Magnus Darvell, och dagens skräll; Oscar Ekstam som aldrig tidigare stått på ett par längdskidor. Oscar var förvisso bara med oss några hundra meter men han fick sina första 45-50 minuter längdåkning idag. Vi andra åkte den alternativa milen på 1.02. Jag blev trött, hade dåligt fäste, var klen och svettig. Lars stakade upp för varenda backe. Och dom backarna är inte dåliga. Jag tyckte det var skitjobbigt att bara gå upp där han stakade.

Efter alternativa milen så hade Adam en snittpuls på 113, jag hade tyvärr glömt klockan men hade säkert närmare 160 i snittpuls. Adam jagade timmar men vi andra gav oss. Magnus, Erik och jag körde lite stakintervall-tävlingar mot varandra nere på stadion. Erik var överlägset bäst men jag lyckades klå Magnus i varenda heat. En fjäder i min hatt, helt klart.

Första gången någonsin som Oscar står på ett par längdskidor, eller var det långfärdsskridskor? Magnus smetar på lite Blå extra.

Stilstudie på Oscar, Lars Suther och Adam (som fegade med fristil).

När vi var på kullen där elljusspåret varvar bredvid djurhagarna så var det någon tjej som tagit ut kurvan lite väl mycket.

Uppe på toppen skulle skidåkarna stanna för att plocka fram vätskebältet och dricka lite. Ni vet hur det är med det där.

Foto: Satio