Kliv av nu så vi kan åka hem

En klassisk kommentar på cykeltävling.
Idag blev det kvällsträning. Kvällsträningar är skit. I ungdomen gick det väl bra. Inget att göra på dagarna och energi kvar på kvällarna. Men nu, gammal som gatan och med småbarn som tar krafter.. Nu är kvällar inga bra träningstider. Idag hade jag dock inte tid innan klockan åtta att sticka ut.
Drog ut mot Grycksbo för att möta upp en annan trött gamling, Jens. Tog vägen över Norlingberg. Hade tänkt klämma en intervall där och gjorde också detta. Gick segt som stryk. Hade försökt skrämma upp pulsen innan backen började men lyckades aldrig komma över 144. Det fanns inget mer i benen. I backen steg dock pulsen. Tiden blev givetvis ruskigt dålig med de klubborna till ben som jag bestraffats med denna afton. Det var dock aldrig några problem att gå på stora klingan fram hela vägen upp. Det blir väl så med grisben. Tunga växlar och låg intensitet.


På väg utför stannade jag för ett foto. Det var ganska fint trots allt.

Mötte upp Jens som visade sin nya XC-bana. Den visade sig bestå av endurospår i mossbeklädd urskog. Rätt läckert. Men lite slirigt. Och ett rackarns svängande. Många alternativa stigar fanns det också. Det svängde så mycket att jag blev lite yr. Lyckades punktera också, så det är inte bara på Jungfruberget man punkterar.


Här börjar banans uppförsbacke, som är en klättring. Skillnaden mellan banan på Jungfruberget och denna är att det blir rakt upp och sedan nästan rakt ner. Och hela backen kommer i ett långt svep.


Ett överaxelnfoto lite längre upp i klättringen. Solnedgång och sån skit.


Jens på väg utför. Precis kommit ut på en riktig stig. Här svor jag lite över att stå med mobilkamera istället för systemkamera. Det börjar bli dags att lägga av med elitfasonerna och cykla med ryggsäck istället. Kamera, en liten flaska vin och något gott att äta. Så skall cykelturerna upplevas när jag blir vuxen.

Vi körde nästan två varv. Eller tja. Varvet varierades en aning. Jag har satt Jens på att röja upp och markera banan. För på lördag kör vi tävlingsträning där.
Vi samlas klockan 09.00 på Postenparkeringen för avfärd mot Grycksbo där vi skall vara 09.30. Kom med och kör. Vill ni inte tävla så kan ni väl hålla sällskap ut och mysa lite i skogen när vi andra svettas.

När jag skulle hem slet jag ett tag för att hålla distanspuls hela vägen hem. Men med några kilometer kvar klarade jag det inte längre utan föll ner till en puls runt 110. Helt slut. Inte väggenslut. Utan bara slut.

Ute och härjar

Ebbah älskar mössor. Ronya, Emily och hennes kompisar är på bowlingkalas. Så jag rastar de små. Hade med mig datorn ut och såg slutet av Giro d'Italia. Det blir sen träning idag.. Nu lär jag jaga Filip lite. Vi hörs!

Det här blir lätt

Här har ni alla komponenter till troligtvis sveriges och även ett av världens lättaste mountainbikehjul för skivbroms. Jodå, nipplarna ligger där i också. Jämför gärna med tunga standardhjul. Shimano XTR: 1525(viktuppgift från Shimano) Mavic Crosmax: 1520(viktuppgift från Mavic). Eller de nu så populära och lätta stans-hjulen från Notubes: 1210(viktuppgift från Notubes).

En liten ordbok för er som vill lära er det viktigaste från lite olika språk:
super light mountainbike-wheels (engelska)
super léger VTT roues (franska)
super licht MTB wielen (nederlands)
super Licht MTB laufräder (tyska)
super luce MTB ruote (italienska)
kevyet maastopolkupyörän pyörät (finska)
超軽量マウンテンバイクホイール(japanska)
super-light terrengsykkel hjul (norska)
Супер-легкие колеса горных велосипедов (ryska)
น้ำมันซุปเปอร์-แสงจักรยานภูเขาล้อ (thailänska)
Superlätta MTB-hjul, helt enkelt. Jodå, jag kan mina språk.

Ni som är ute på internet hela dagarna och spanar vikter. Vilka är de lättaste hjul ni känner till? Sabine Spitz världskända lätthjul från OS vägde ju, enligt uppgift, hela 1083.

Barnkalas

Emily fyller åtta år idag. Så vi har pangstartat dagen. Senare idag ska hon ha kalas på bowlingen i stan. Nu är hon i skolan, jag ska ta Filip till dagis med Ebbah som sällskap. Sedan skall jag och Ebbah gå och hämta mina ekrar.
Om ni undrar vad Emily önskar sig, så börjar och slutar det på Littlest pet shop.

Tjejruset bilder

Stefan från Ledningskompaniet ville gärna att jag skulle vara på plats vid deras vätskekontroll idag, där de levererade High5 sportdryck till törstiga flickor/tjejer/kvinnor/damer. Jag gjorde väl inte så mycket nytta där. Men förevigade stunden med kameran. Bara en sådan sak.
Jag vill ju gärna bli bättre på att fotografera, hänger väl ihop med tävlingsmänniskan i mig. Gör jag något så vill jag göra det bra. Väldigt bra. Så tjejruset var ett bra tillfälle att öva på sportfoto. Nåja, här är en del foton från Tjejruset, har en del till så skrik till om ni vill ha. Dessa finns också högupplösta för intresserade. Som Stefan, Stefan och Niklas kanske?

Första vettiga kortet jag tog. Hann precis hoppa av cykeln och få fram kameran när täten kom förbi. Så på de främsta fick jag bara halvdåliga bilder. Hanna Bergman, cyklist i Falu CK var med långt framme. Dock inte på bilden här. Vet inte vilka det är, men hon var klok nog att titta in i kameran.


En till som såg fotografen.


Kvinnor och deras simultanförmåga. Inte nog med att hon tittar in i kameran och ler, hon fångar en sådan där fånig lite plastmugg i farten utan att titta också.


Många törstiga var det.


Stefan, mitt i bild, levererar. Som alltid.


Mycket dricka fanns det. Ganska snart började dock en del efterfråga vatten. Jag ville läxa upp dem men lät bli.


En av alla törstiga.


"Här var det sportdryck!"


Plasthandske, plastmugg. Inga konstigheter.


Även de yngre deltagarna var törstiga.


Blev lite förvånad när jag såg dessa. Hade ingen aning om att Blondinbella var med och sprang. Kul att hon tog med en kompis också.


Växtnäring. Ser ni Ledningskompaniets logga? Tänkte att om jag får med den så köper nog dom några foton av mig för en ruskig massa stålars.


En kör med män. Falu miner chords. Sysslar med barbershop.


Falu CK hade haft träning uppe på Lugnet. Niklas Bjerring på bild.


Friskis & Svettis starke man, Stefan Carlsson in action.


Är man på Lugnet och fotar så måste hopptornen vara med på bild. Så är det bara.


Som ni ser var det en ganska intensiv spurt.

Lysande svenska insatser också idag

Lövkvist tappar förvisso ledartröjan, trots sin tredjeplats på dagens bergsetapp. Och Kessiakoff visar god klass och blev tia idag. Helt plötsligt har vi svenskhopp i bergsetapper i de största tourerna. Helt otroligt faktiskt.

Mina ekrar finns nu i Falun. Så alltså har jag alla komponenter till svinlätta hjul. 511 gram fälgar, 296 gram nav och 17 gram nipplar. Totalt 824 gram alltså. och då ska ekrar läggas till denna summa. Jag hoppades på totalt 1080g och tror nog att jag klarar den vikten. Tyvärr finns det ju nu svenska MTB-fälgar som är lättast i världen. Tänka sig. Appropå svenska framgångar. 250 +-4 gram skall dom väga. Mina väger ju 255.5 g/st alltså kanske jag inte kommer ha sveriges lättaste hjul ändå. Men kanske de som är dyrast i inköp. Haha.

Jag överlevde

Och då talar jag inte om att jag klarade av att cykla nästan fem timmar. Inte heller att jag skickade på rätt mycket sista timmen. Utan jag kom hem innan tre. Trodde ärligt talat att jag skulle komma hem runt kvart över tre ett tag. Och då hade jag inte överlevt för att skriva här. Ronya hade nämligen dödat mig om jag kommit hem efter tre. Att köra fort på slutet av distanspass kan vara bra, tror jag. Nu fick jag en timme ungefär med 160 i snittpuls. Tyngsta växlarna och mycket tempoställning blev det.
Idag var det dock inte planerat, utan mitt liv hängde som sagt på det.
Backen var helt okej på grusvägen, men när den övergick till "stig" blev den sämre. Det var en gammal avverkningsväg nu. Riktigt blöt på sina ställen. Väl uppe fanns en läcker gammal fäbod. Tyvärr hade avverkningsmaskinerna slaktat skogen och marken där.

Jag cyklade avslutningen på Långlopps-SM till Bjursås, därifrån åkte jag inledningen på Långlopps-SM innan jag vek av mot backen. Jag ska nöta den där Långloppsbanan tills jag vet vart varenda sten ligger.


På väg till backen.


I ett sådant här litet hus skulle jag kunna bo. Kanske inte året om, men väl under sommaren.


Oj, den nyckeln var inte svårhittad.


Kikade in och skrev några rader i gästboken. Sen när jag skulle åka hem kom jag fel och kom tillbaka på ett ställe där jag varit för länge sedan. Därav stressen på slutet. Kunde dock gasa på riktigt bra bitvis. Så mot slutet kunde jag ta ett par djupa andetag och kom hem med fem minuters marginal.