Återhämtningen på Ibiza har gett bra ben

Bild från igår, tagen av Jonas Axforsen.

Jag måste säga att benen fungerar bra mycket bättre än väntat. Normalt sett så brukar jag tappa en hel del på att vila en vecka från cyklingen men det verkar som om återhämtningen på Ibiza gjort underverk med benen. På Ibiza kom jag ju bort från alla stressmoment annat än att inte bomma någon av dagens tre bufféer med efterföljande efterrättsbuffé. Så en stressfri vecka med mycket mat och fantastiskt mycket sömn var verkligen välbehövligt och visar vilken skjuts det kan ge. Tänk om det kunde vara så jämt och i kombination med träning, så snabb jag skulle kunna bli.
Första natten på Ibiza så sov jag 12 timmar, men då hade dagen börjat klockan 02 också så det var kanske inte så konstigt. Men sedan fortsatte jag faktiskt sova 10 timmar per natt efterföljande fem nätter. Trodde väl själv att jag skulle återgå till 7-8 timmar per natt, men det höll sig kring 10 ända till sista natten då vi skulle upp tidigare dagen efter.

Inga konstigheter egentligen. Mycket mat, mycket sömn och väldigt lite stress = snabba ben.

Trail running Ibiza

Egentligen är det väl fel att använda mig av ordet "running", men jag var ute och ansträngde mig lite i terrängen på Ibiza. Tog ju inte med mig några cykelprylar på semestern men tänkte att det ändå kunde vara bra att röra på mig några gånger under semestern. Två tre löpturer hade ju inte suttit fel. Nu var jag ut på en kortare runda i måndags och sedan hade jag ont i benen i fyra dagar efteråt, är verkligen ingen löpare! Det blev därför en gång och inget mer... Att det var riktigt kuperad terräng hjälpte nog benslakten då det utför var så brant att fokus var på att ta mig ner utan att ramla och bromsandet slaktade framsidan av mina lår. På andra sidan viken sett från vårt hotell fanns ett par småberg där jag hade sett en grusväg leda upp i början, så jag tog sikte på den. Mötte ett koppel enduroåkare och grusvägen blev till mindre skogsväg och slutligen till endurostigar uppe på bergen som slingrade sig fram och innehöll en hel del tvärbranta partier. Avslutade sedan rundan på asfalt nere i byn.

Det började med en grusväg upp på berget, ca: 2 km lång och 200 höjdmeter. Till en början var det en bred grusväg, som sedan blev mindre och sista biten upp till toppen var på småstigar och snudd på obanad terräng.

Väl uppe på toppen var jag väl nöjd som en speleman.

Efter den första toppen så blev det lite löpning svagt utför på fina stigar längs en bergskam bort till en lite lägre topp.

Från den andra toppen så bar det av rakt utför, tycker inte att bilden gör verkligheten rättvisa för det var verkligen tvärbrant, underlaget var löst och stenarna rullade bra... Bilden är tagen på ett parti som jag precis hasat mig nedför. Det var mer en kamp för att hålla mig på fötter än att ta mig framåt snabbt.

När jag äntligen kommit ut ur skogen så hittade jag en bildskön klippa som jag var tvungen att föreviga.

Avslutade rundan med en liten knäppa på 57 höjdmeter där en trappa på ca: 100 steg fick upp hjärtfrekvensen en bra bit över 180.

Riktigt bra känsla direkt efteråt och det var skönt att röra på sig efter tre dagars vila, men jag förstod redan då vad som komma skulle. Framsidan av låren tog mycket stryk och även om rundan var kort så var det kanske ingen optimal nybörjarrunda. Nu lär det väl dröja något år innan jag provar på det där med löpning igen...

Totalt blev det  5.32 km på 35 minuter och 29 sekunder. Stopptid för fotografering exkluderat...