Fjällturen MTB och gravel 2025

Hoj!

Vi drog till fjällen och jag cyklade Fjällturen gravel och Fjällturen MTB i förra veckan. Jag har tänkt länge att jag skulle vilja åka Fjällturen MTB men det har av olika anledningar inte blivit av. Nu däremot så passade det väldigt bra in i kalendern och vädret var på topp dessutom. 

Från början så var planen att åka upp fredag för att köra MTB-loppet på lördagen men när det skulle vara 27-30 grader varmt och sol i fjällvärlden så passade vi på att åka redan på onsdag. På så vis så klämde jag också in Fjällturen gravel på torsdagen. Nästa år kanske jag åker en dag ytterligare tidigare och får med deras landsvägslopp som går på onsdagen också. När man ändå är i krokarna.

Fjällturen gravel

Ett helt nytt lopp som lockade med en passage över Flatruet som också är Sveriges högsta allmänna väg. Det här loppet hade cirka 100 deltagare, starten gick 12 och det var varmt. Medeltemperaturen under loppet var 31 grader enligt min Garmin.

Såhär såg banprofilen ut, en härlig syn om man gillar backar. 

Starten skedde hemma hos någon som varit snäll nog att låna ut sin gård till ett cykellopp. Stekande sol och värme gjorde att de flesta hängde i skuggan och drack av det kalla källvattnet som erbjöds. 

Calle Friberg och Jonas Ahlstrand höll tempot när vi rullade samlat den första milen eller så. Väldigt duktiga cyklister båda två. 

När backarna kom efter 17 kilometer så var det en väldigt stor grupp som kom samlad. Visst, det hade varit någon attack och någon fartökning också på väg dit men sedan samlades det mesta ihop igen. 

Föredetta Cofidis-proffset Jonas Ahlstrand.

I första backen så kände jag att jag ville skala ner fältet något så när jag kom längst fram så höjde jag intensiteten något. Vi blev nog 5 cyklister ett tag men när det flackade ut och intensiteten bedarrade något så kom ett gäng ikapp och vi var nog 10 pers som rullande ner mot Flatruet-backen. I Flatruet-backen så satte jag fart igen. Min förhoppning var att skala ner gänget så att jag kanske hade en mindre grupp om 3-4 personer på toppen men jag hamnade snabbt ensam. Inte enligt plan men skoj att gasa i uppförsbackar så jag körde på större delen av Flatruet-backen på egen hand. 

Det skulle finnas en extrainsatt glassdepå på toppen och den nyttjade jag när jag ändå hade lucka. 

Det var glassbåtar som serverades och i den värmen och med tanke på att jag bara körde med en flaska så var det välkommet. 

Närmast bakom mig över toppen var Daniel Söderlund och han kom ifatt ungefär lagom till jag fått i mig glassen. Sedan så anslöt också Jonas Ahlstrand, Hampus Ek och Martin Nilsson.

Fint på Flatruet och en snabb och vacker väg ner igen. 

Jag råkade få en lucka i backen efter Flatruet-backen också men det var ingen som ville vara med och leka utan övriga fyra höll ihop. Perfekt för den gamle storspurtaren Jonas. 

Jonas attackerade inför den brantare och kurvigare delen utför men det var lite väntat och alla var med på noterna även om det gick undan. 74 km/h på en kurvig grusväg ändå. 

Loppet skulle vara 72 km långt men vi förstod att det skulle bli längre. Jag tror att vi alla fem var mer eller mindre krispiga när vi kom ut på asfaltsvägen mot Bruksvallarna. Vi tog oss igenom Bruksvallarna och kom ut på rullskidbanan mot Ramundberget. Någonstans här tappade Daniel oss. 

Jag hade ingen koll på hur det såg ut på slutet, när målet skulle komma men jag gissade att loppet skulle bli 79 kilometer. Det baserade jag på att loppet skulle vara 72 km men vi hade också 7 km "masterstart" från gården vi startade vid. 

Plötsligt så trissades farten upp av Martin och jag hakade på, sedan blåste Hampus och Jonas förbi och då var vi framme i Ramundberget. Loppet blev 76.4 km långt och tog oss två timmar och 18+ minuter. En snitthastighet på 33 km/h. 

Det var verkligen superkul att få köra lite gravel med andra snabba cyklister och banan var väldigt fin. Har man inte sett Flatruet innan så är det absolut värt ett besök. 

Fjällturen MTB

På lördagen så var det dags för huvudnumret på Fjällturen-veckan; Fjällturen MTB. Ett 54 km långt MTB-lopp över två fjäll. Även här bjuds det på backar och vackra utsikter. Drygt 400 anmälda till de olika distanserna varav 267 startade i 54:an. Två längre klättringar och totalt 957 höjdmeter totalt. 

Tävlingsklar i skuggan. Denna gång med solkräm på armar, ben och nacke också. 

Starten gick i Funäsdalen och målet var beläget i Ramundberget. Det var masterstart genom samhället i Funäsdalen och när man lämnade samhället så släpptes farten fri i en lång backe där vi skulle avverka ungefär 280 höjdmeter. 

Jag ville att tempot skulle vara högt uppför så att fältet skulle spridas ut ordentligt. Min arm/hand har ju inte fungerat så bra för MTB-cykling i stökig terräng så planen var att köra så hårt jag kunde på lätta partier där benen fick göra jobbet och sedan tappa så lite som möjligt i tekniska partier. 

Precis som på gravelloppet så tog jag ansvar uppför och skalade ner fältet bit för bit. När vi hade svängt av asfalten och kommit in på skogsvägarna så tog Michael Tjulander över taktpinnen och vi var nere på 5 pers i tät. Jag hade det jobbigt och undrade när den där toppen skulle komma... Jag fick ge mig och slog av lite på tempot för att hitta en ny rytm. 

När vi kom över trädgränsen och det hade planat ut så såg jag Michael i tät med Jonatan Steen på rullen. Bakom så hade övriga två släppt lite lucka mellan tätduon och varandra. Jag blev ikappkörd av skidåkaren Emil Persson (1-5-2 på senaste Vasaloppen) och en annan åkare. Jag tänkte att jag kunde hänga på dessa två och köra ikapp cyklister som tappar Michael i täten. 

Tyvärr så hade jag inte fart nog på stigarna och hamnade några sekunder efter. Lång uppförsbacke betyder också lång utförskörning. Jag tyckte att jag klarade den ganska bra och tänkte att det bara var att börja gasa igen när jag var nere på platta grusvägen. Jag passerar en som har punkterat men det känns snabbt som att det går tungt. Ni vet som om det vore motvind och tjällossning ungefär. Tittar ner och ser att bakdäcket har pyspunka. Så jag stannar och fyller på med lite luft. Tyvärr så hjälper det inte utan jag behöver stanna och lägga i en slang. 

Det gick inte snabbt. Det tog snarare väldigt lång tid. Extremt lång tid. Nåväl, efter mycket om och men så har jag fått i slangen och fyllt den med luft och är på väg igen. 

Motiverande ändå att jaga och passera cyklister och formen är ändå bra så jag har kul. 

Jag hittar mitt tempo i den långa klättringen efter Bruksvallarna och passerar där snabbaste damerna. Utförsåkningen på vandringsleder och skidspår hade jag varit lite orolig för men jag tog mig ner bra. Säkert inte snabbast men inte heller långsammast. Ingen kommer i fatt mig och jag får syn på fler cyklister framför. 

Här går jag ut på den sista loopen som är en flack vandringsled längs vattendraget Ljusnan. Cirka 12 kilometer och vi gick den dagen innan så jag hade koll på avslutningen av loppet denna gång. 

Jag passerar den före detta elitcyklisten Fredrik Edin och ser en grupp cyklister framför mig. Med ungefär 5 kilometer kvar så kör jag på en vass sten och får bakhjulspunktering. Igen. Börjar jogga mot målet, Fredrik kommer och ger mig sin slang så jag byter igen och rullar i mål. 

Jag tog mig runt! På 2:24. Michael var som väntat snabbast och hade tiden 2:02. Under loppet så spenderade jag (enligt Garmin) 11 minuter stillastående. Om inte om fanns så hade jag haft en bättre tid men så är det ibland. Jag var ändå nöjd med dagen då benen var bra, vädret fantastiskt och banan underbart fin. 

Det lottades ut massor av fina priser efteråt, bland annat fyra cyklar så det var ett rejält prisbord där alla hade chansen att komma hem med något fint. 

Tid i fjällen

Maria och jag tältade ute i det fria natten mellan onsdag och torsdag. Natten mellan torsdag och fredag så tältade vi vid Ramundbergets ställplatser och natten mellan fredag och lördag så bodde vi på hotellet. Utöver att cykla lopp så fick vi också fina dagar i fjällmiljö, träffade nya vänner vid ställplatserna som vi också vandrade 4 timmar med under fredagen. Vi åt gott, lyssnade på föreläsning om bike touring och tog en selfie med en björn. 

En riktig toppenresa!

Återhämtningsbehovet var stort och nu några dagar efteråt så känner jag mig helt återhämtad igen. Stort tack för att du läste dagens blogginlägg, vi hörs snart igen!

Genom mina samarbeten kan jag erbjuda dig följande rabatter: 
Genom denna länk får du 5% på Cycplus som bland annat gör elektriska minipumpar: https://www.cycplus.com/?ref=henrikoijer
Den här länken ger 10% på Sirokos produkter: https://srko.co/henrikoijer 
Koden Henrik10 ger 10% på https://hypericenordic.com

Vi drog till Rhodos!

Hoj!

Maria och jag med våra respektive barn åkte iväg en vecka till grekiska ön Rhodos på en Sista minuten-resa. Det blev verkligen hur lyckat som helst. Sol (såklart), värme, god mat och mycket tid att få umgås med varandra. 

Vi flög från Karlstad flygplats, den ligger ju nära där Maria bor, det var billigare resor därifrån och även om det var lite längre än att åka till Arlanda för oss så var det väldigt smidigt där på plats som lätt väger upp den extra tiden i bil.

Havet, poolhäng och promenader blev det mycket av. Så himla härligt. 30-33 grader om dagarna så det var varmt men inte 40 grader ändå som det har varit på andra håll kring medelhavet. 

Det har ätits- och druckits gott också. I massor. Jag vet inte om det är för att det är varmt, för att man är utomlands eller varför allt blir så mycket godare. Eller så är det bara jag som är för dålig på att laga mat så allt annat blir en positiv smakupplevelse. 

En och en annan solnedgång fick vi uppleva också. Det var aldrig ett moln på himlen under hela vistelsen.

Mycket tid för sol, bad och umgänge blev det. Välbehövligt för oss alla. På bilden från hopptornet så är det min minsting Frida som hoppar. Hon är så modig och har alltid varit. Jag är glad över att ha lyckats få mina barn så trygga, självständiga och modiga. 

När jag är någonstans så tycker jag om att lämna strandpromenader och huvudgator för att se mig om i kvarteren. Bland annat så gick jag förbi ett litet bageri som ni kanske såg på en av bilderna ovan. Bröd i fönstret, en skylt på grekiska över dörren och äldre personer som både verkade jobba där och samlas där. 

Men även om det blev väldigt mycket sol, bad och god mat med dryck så blev det träning också. Maria tränar ju varje dag så det gjorde hon givetvis under denna vecka också. Jag tog med löparkläder och sprang några gånger. Jag hade också en tanke om att hyra en cykel så jag tog med ett kit "utifall att". 

Vi flög ner onsdag kväll. Här är det fredag och första löpningen gjord. 7 kilometer nära havet. Lite sand, lite grus, lite vända i gränder och en lagom tur att börja med. 

Min andra löpning blev lördag efter att mörkret lagt sig. Jag skulle springa en rutt som Garmin hade föreslagit som tog sig lite upp på höjderna utanför byn. Det var tur att det nästan var fullmåne för det blev små mysiga skogsvägar i totalmörker. Jag sprang med mobilens lampa som extra ljuskälla. Fick vända en gång och planera om rutten då jag kom till en grind vid ett instängslat område men ramlade inte någon gång och blev en upplevelse rikare. Man skulle ju ha kunnat springa längs en belyst väg istället men så verkar inte jag fungera. 

På berget närmast där vi bodde så hade vi sett ett stort kors på toppen. Jag hade kollat google maps och det skulle finnas ett kloster där också så jag föreslog för Maria att vi skulle ta en löptur dit. Typ en mil tur och retur. Vis av erfarenhet av stängsel-vägen dagen innan så gjorde jag lite handpåläggning i rutten från Garmin och sedan sprang vi iväg uppåt. Jag hade sett på Strava att ett av segmenten i backen var 17.5% brant och backen var brant. Man hade ju kunnat ta vägen upp också men stigarna var ett spännande alternativ. 

Även om vägen upp var väldigt brant och teknisk så avslutade vi fint på vägen. Toppen av berget var som en platå där det gamla klostret fanns och givetvis korset också. På väg upp så hörde vi något som lät som skrik, min första tanke var barn men vi båda blev överens om att det nog var någon av alla dessa gatukatter. Det visade sig dock att det var frigående påfåglar uppe på toppen och nu har jag lärt mig att dessa låter lite som skrikande katter i sitt läte. 

Korset var stort, det var en fin plats och väl värd ett besök. Sånt där som man får uppleva bortom huvudgator och en av dom platser som träningen och nyfikenheten tar mig till. Vi ville gärna dricka vatten när vi kommit upp och fann en liten souvenir-shop som höll på att öppna. Han var dock inte riktigt klar ännu så han frågade om vi inte ville kika på korset också. Så vi tog oss till korset, kollade runt lite och tog några bilder innan vi kom tillbaka. När vi skulle betala så var inte kortterminalen och det igång utan han ville ha kontanter. Men han var så snäll och gav oss en flaska och sa något i stil med 'ni kan alltid betala den imorgon'. 

När vi skulle springa ner sedan så var det ett parti som jag, när jag ritade rutten, var mest skeptiskt till men det fanns inte så många alternativ. Det visade sig att på andra sidan berget där vi skulle börja springa utför så var det mer eller mindre ett stup ner och där kunde vi inte ta oss ner. Det såg ut att finnas något som kanske var en stig inne på klosterområdet men för att få gå in där behövde man köpa biljett. Det hade också gått en del tid åt att springa upp dit så vi tog den stora vägen ner.

Så himla fin väg det var. Min gubbrygg gjorde sig påmind så det gick inte jättesnabbt utför men ner kom vi och det blev 12.7 kilometer löpning den dagen.

Det blev hyra av cykel också!

Efter att ha kollat lite på nätet och varit i kontakt med någon krånglig uthyrare så fick jag tag på ett riktigt guldkorn. Jag skickade ett mail på fredagskvällen efter klockan 22 och klockan 9 på lördagsmorgonen fick jag ett meddelande på WhatsApp om att cykel fanns att hyra och jag kunde få den levererad till mitt hotell. Jag frågade lite försynt om det var möjligt att få den på söndag kväll och annars så ville jag ha den under måndagen. Snacka om service när cykeln kom till hotellet klockan 19 på en söndag. Cykeln var också i nyskick.

Den som normalt levererar hyrcyklarna kunde av någon anledning inte så det blev Katerina som jag haft kontakt med och en man som jag tror kan vara "managern". Jag frågade om det var ett grekiskt cykelmärke det där Fidusa och det visade sig var deras cykelmärke som dessutom tillverkades på ön sedan 40 år tillbaka. Så de tillverkar, säljer och hyr ut cyklar. Det blev såklart lite snack om det. Sen så berättade jag att jag skulle cykla upp på det närliggande berget till det där klostret dit Maria och jag hade sprungit. Jag sa också att jag hade sett på Strava att det var många proffs som hade cyklat upp där och att det väl fanns ett internationellt lopp där på ön. Då berättade han glatt om att han varit tävlingsledare för Tour of Rhodes och att det förr var storheter som Cancellara som var med och tävlade där. 

Mycket cykelsnack på kort tid om cyklar, en rik cykelkultur på ön och det visade sig att det finns en velodrom på Rhodos också (i Rhodos stad för dig som vill besöka: https://maps.app.goo.gl/8dMnbs9nyFcPshP56 ). Jag och familjen blev även inbjuden att besöka fabriken någon dag om vi ville det. Logistiken och övertalningen för att få med alla åtta till en cykelfabrik under våra sista dagar på ön gjorde dock att jag inte tog det erbjudandet den gången. Men nästa gång jag är på ön så absolut! 

De var supersnabba på att svara, service utöver det vanliga och så himla trevliga också. Inget sponsrat samarbete på något vis utan jag betalade fullt pris för cykel och leverans men hittar man ett guldkorn så bör man ju tipsa om det också. Så är du på Rhodos någon gång och vill hyra en cykel så kolla in: https://www.rhodosbicyclerental.gr/ 

Jag bytte om snabbt som attans och begav mig bort mot bergets fot och körde sedan hårt två gånger uppför berget i solnedgången. Så himla vackert. Så himla skönt. Så himla härligt! Jag verkligen älskar att cykla i berg och trots den sena tiden på dagen och vår långa löpning på morgonen så var det så skönt att få cykla i berg igen. 

Tyvärr så hade souvenir-shopen på toppen av berget stängt så jag kunde inte betala för vattenflaskan vi fick under löpningen tidigare på morgonen. 

En annan kul sak hände där uppe på berget. Folk besöker självklart fina platser även när souvenir-butiker har stängt och det inte längre går att köpa biljetter till klostret. Man är där och njuter av platsen, matar påfåglarna med bröd och bara har det gött. Första gången upp så såg jag ett par kvinnor på en bänk vid parkeringen. Andra gången upp så satt samma kvinnor på samma bänk. Jag tog något kort på påfåglarna när jag cyklade förbi och hörde en av dem säga något i stil med "vi kanske kan åka med ner bak på hans cykel". På svenska! Så jag svarade med ett glatt "hej hej" varpå hon då förvånat sa "jaha, oj, hej!". Nu är det väl inte helt ovanligt med svenskar på Rhodos men lite kul tyckte jag allt att det var ändå. 

På måndagen så tog jag en längre tur. Jag hade skissat upp en egen rutt i Garmin Connect som mätte 75 kilometer och passerade något berg. Jag stack ut tidigt på morgonen. Dels för att barnen sov länge och dels för att undvika den allra varmaste tiden. Så snart jag lämnat huvudgatan och närmade mig bergen så gick det från mycket trafik till nästan inga bilar alls. Det var så fridfullt och fint i bergen så jag hade kunnat cykla där hela dagen. 

Jag började vid havsnivå (ungefär) och tog mig upp på dagens högsta punkt som var drygt 430 meter över havet. Ett lagom berg ändå och jag cyklade lite i bergsområdet mitt på ön och ner mot kusten på andra sidan. Därefter lite kuperad terräng igen innan jag avslutade med ännu en vända upp till klostret nära där vi bodde. Där köpte jag en Pepsi, betalade för vattnet dagen innan och gav dricks som tack för förtroendet och vattnet dagen innan. Jag tror inte att han räknade med att få några pengar för den vattenflaskan så det kändes lite extra bra att göra rätt för sig. Att jag dessutom fick cykla nästan 250 höjdmeter backe igen var en ren bonus för mig. 

Det blev ungefär 4 timmars cykling och 2 timmar och 45 minuter löpning på ön. Samt såklart en helt underbar semestervecka. 

Tack för att du läste dagens inlägg, vi hörs snart igen. Ha det bra och ta hand om dig, hoj!