Det är sådant här ni vill ha

Att det är svenskt gör bara ert ha-begär ännu större. Erkänn nu.

Positiv träning

Kortet taget i sista korsningen innan hopptornen. Provade telefonens panoramafunktion och jag tycker det blev rätt bra. Lite missfärgning vid sammanfogningarna bara, men inga tydliga skarvar i övrigt. Med panoramafunktionen tar kameran tre kort som den sedan "limmar ihop" till ett foto.

Dagens pass var mitt andra cykelpass sedan 12:e december och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Fick med mig Oscar på lite backintervaller i Högbo, bilvägen upp till hopptornen i Falun för er som inte känner till Högbo. Egentligen är Högbo ett bostadsområde på berget, men äsch. Överkurs. Senast jag cyklade var jag ju en katastrof i backarna, så jag hade inte speciellt höga förväntningar idag.
Redan från starten av första intervallen så gled Oscar sakta men säkert iväg och jag tänkte att det var nog lika bra att vänja sig vid detta, motionär som jag är. Men när vi åkt ett par minuter så stabiliserade sig luckan och strax efter det började jag ta in på honom igen. Kom väl in på rulle efter ungefär fyra av de sex minuter som backen tog. Höll sedan hjulet hela vägen upp. Tiden blev 6.06 enligt min klocka, men tyvärr hade jag ingen pulsmätning i den intervallen.
I den andra intervallen tänkte jag försöka att inte ge Oscar någon lucka direkt och lyckades, men plötsligt så slog han av rejält på tempot efter ungefär en minut. Resten av intervallen och de efterföljande tre fick jag åka ensam. Han kände sig inte bra och åkte hem istället. Lite tråkigt då jag tar i mer och får bättre träning med sällskap.
Eftersom ni gillar siffror så ska ni få några. Först har jag lite tider från Högbobacken 2008, min bästa säsong som cyklist:
24/2 2008
6.36
6.31
6.18
6.23
6.15
6.39
5/3 2008 i sällskap med Robert Österling och så gott som barmark
6.06
6.00
?
6.13
5.57
6.38

Idag hade jag:
6.06
6.43 ( snitt/maxpuls: 175/184 )
6.44 ( snitt/maxpuls: 173/180 )
6.37 ( snitt/maxpuls: 175/181 )
6.35 ( snitt/maxpuls: 175/181 )
Skulle faktiskt tro att vi hade ett långsammare underlag idag, och med frånvaron av cykelsatsning så känns tiderna verkligen som något jag kan leva med. Så det var en positiv dag. Lägg till slakten hos Anders Lind sedan och dagen var fullbordad.

Träningsfakta:
Tid: 1.12.14 min
Distans: 19.5 km
Snitt/maxhastighet: 19.3/49.6 km/h
Snitt/maxpuls: 148/184
Höjdmeter: 515
Väderförhållanden: - 1 och snöfall

Totalt sedan 100 dagar kvar (27:e november)
30 timmar 52 minuter skidor (383.5 km på 22 träningar och en tävling)
13 timmar 37 minuter cykel
4 timmar 26 min löpning
2 timmar 05 min styrketräning

Vibes for life

Är hos demontränare Anders Lind. Han gör illa mig riktigt ordentligt faktiskt. Fy katten vad ont det gör. Träningen gick över förväntan. Mer om det senare, nu plockar Anders fram lasern.

Premiär på snö

Filip har idag gjort skidpremiär på snö, det var betydligt svårare än på hallgolvet men det gick framåt. Tänkte låta honom åka till dagis i morse, men det gick lite för sakta för att jag skulle ha tålamod med det. Då hade vi behövt lämna hemmet mycket tidigare än vi gjorde för att hinna i tid. Så han och hans lillasyster fick sätta sig i cykelvagnen. Men han fick åka lite, vurpa lite och fundera på hur man ska använda dom där pinnarna man håller i. I eftermiddag blir det nog en tur med storasyster som också har (för små..) skidor.
Valpartij.

Planer för dagen är följande:

Träning på cykel (!). Magen känns lite bättre idag än igår, men jag kommer träna cykel för det anstränger bara benen och jag slipper få ont i magen igen. Måste se till att bli hel där innan jag gasar med skidor igen. Och jag hade ju inför vintern en ambition om att träna cykel minst en gång i veckan. Dessutom skrev jag ju efter distanspasset för några veckor sedan att jag skulle ta tag i cykelträningen, sedan dess har jag inte rört cykeln. Så ett pass på hojen blir det kort efter att detta inlägg publicerats. Funderar på backintervaller i Högbo. Vill någon hänga med så hör av er å det snaraste.

14.00 ska jag till Vibes for Life för att bli helad av den levande legenden, Anders Lind.

15.00 hämtas barnen från dagis och skola.

18.00 styrelsemöte med Falu CK.

Det ska börjas i tid

Om den här grabben vill, så kommer han bli mycket bättre än mig på det här med idrott ( vilket i sig inte är någon större utmaning...). Fan, han tog ju sig fram inomhus med skidorna bara jag ställde honom på dom. Behövde inte säga eller visa honom någonting. Eller jo, hur han skulle ha stavremmarna. Men sen åkte han iväg i hallen bara.

Min käre son. Han har motorik i kroppen, den saken är säker. Som på den där Early Ridern, han riktigt flyger ju fram. Imorgon skall han få prova dom på snö, kanske åka till dagis på morgonen. Jag älskar grabben, han är vacker så väl på insidan som utsidan. Det var farmor och Lasse som kom med skidorna i eftermiddag, en present på treårsdagen. Tack så mycket!

Nu måste jag skaffa mig ett par sunkskidor som jag kan ha när jag ska leka med barnen. Mina Fischer RCS Carbonlite Classic känns lite overkill på de grusade cykelbanorna här i området.

Vildrosen

Igår tog jag denna bild på min dotter Ebbah. Det är min nya favoritbild av henne. Ville bara visa er den. Den är klickbar också för att beskådas i full storlek (9 megapixel).
Bilden är tagen med min mobilkamera.

Skjuten i magen

Jag är nu rätt säker på att jag fått en sträckning i magmuskulaturen och inte träningsvärk. För att bli hel snabbare så har jag en bokat en tid hos Limpen imorgon. 27 dagar kvar till Vasaloppet, jag har inte tid med skador.
I natt så drömde jag något som jag också kunde komma ihåg när jag vaknade. Jag var någon viktig (det var ju faktiskt MIN dröm) person och visste att det fanns ett uttalat hot mot mig. Hur som helst så befann jag mig i en folkmassa när ett skott avlossas. Folk skriker och springer i panik men jag står kvar. Jag känner att jag är träffad, kollar ner mot magen som blöder. Känner med handen och ser blodet på mina fingrar. Tittar upp och där står han med sitt breda, tandkrämsvita, leende och pistolen i högerhanden, Calle Friberg. Jag vänder mig om och börjar springa, blir skjuten igen men springer vidare. Kommer bort från allt och alla och befinner mig plötsligt vid ett område som liknar Falu Koppargruva. Gömmer mig i ett gammalt skjul där. Hittar nål och tråd och syr ihop mina skador, även på organen... Efter att ha legat där inne och återhämtat mig utan vatten och mat i ett par dagar lämnar jag så skjulet. Får tag i mina närmaste anhängare och vi planerar en motattack mot denne onde man (Calle) och hans gäng.
Motattacken innehåller lite fjantig stenkastning och när vi ger oss av åker vi långfärdsbuss. Ni vet, sådan där buss där man sitter uppe. Plötsligt står Calle mitt i vägen med sina vänner och de stoppar bussen. De kliver in, det blir lite hetsig stämning. Men så plötsligt kliver jag in mellan Calle och en av mina grabbar och lugnar ner stämningen. Vi bestämmer där att det är onödigt att bråka och att vi borde vara vänner istället. Så vi åker alla gemensamt in till stan med bussen.
The end.