Uppe före tuppen och hans moster idag. Riktigt tidigt. Tänkte cykla till jobbet för första gången på hundra år och då gäller det ju att vara uppe tidigt om jag ska hinna fram till jobbet innan det är dags att gå hem igen. Så långsam som jag är.
Hade en riktig rövdag på cykeln igår och gjorde en riktigt blek insats. Ber om ursäkt till alla som tittade och hoppades på ett bra resultat. Tur att det var gratis i alla fall, annars hade jag varit skyldig er någon form av ersättning. Nåväl, det kan ju finnas ett underhållningsvärde i att se någon kämpa och ha en dålig dag också. Skönt att ha den där dåliga dagen överstökad i alla fall, nu kan det ju bara gå bättre!
Jag tänker inte älta ursäkter och annat här, men jag har mina teorier kring varför det gick dåligt igår. Det är ju ingenting att göra något åt nu, gårdagens pass var gårdagens pass. Nu gäller det bara att göra det bättre nästa gång istället. Upp med blicken! Nästa vecka, då jävlar!
Redan tidigt i loppet så tyckte jag det kändes som om det gick fort, fast det egentligen väl gick ganska långsamt. Kom så småningom till backen som skulle besegras två gånger och hade siktet inställt på 400 watt i sex minuter. Upp på rätt effekt men tappade ändå en del mot övriga cykliste, tänkte att det väl rättar till sig ganska snart i backen när folk tröttnar, men istället var det jag som inte ens pallade med mitt egna tempo. Benen bara skrek på en belastning som jag tidigare fixat galant. Så det blev till att lätta på intensiteten och ta mig fram med skammen som enda sällskap.
Hade det inte varit på grund av/tack vare den där livesändningen på YouTube igår så hade jag kanske till och med klivit av loppet så himla kasst som det kändes. Lyckades ändå få lite sällskap ut på andra varvet, vi blev inhämtade av någon snabb portugis och fick lite fart i gruppen. Plötsligt så ska det attackeras också, jag reagerar väl lite för lite och försent och plötsligt är jag avhängd på platten. Vilket totalfiasko. Både dåliga ben och dålig racing. Väntar in en duo där det var en till svensk med. Kommer till backen en andra gång och ett helt gäng kör ikapp oss i foten av backen. Jag blir lite avhängd men reparerar delar av skadan mot slutet av backen då pannbenet får jobba hårt.
Ställer av en fransos i sista branten och tempokör sedan ensam in i mål som 25:a i min klass. Inte riktigt vad jag hoppats på. Knappt ens det jag fruktat.
Snittwatten under gårdagens lopp blev 289, första gången jag snittar under 300 sedan det där sömniga svenska mästerskapet då jag ändå drog 295 watt trots att det också var halvtimmen längre. Det här var faktiskt det sämsta lopp jag någonsin gjort på Zwift, om man ser till snittwatten. Nu är ju inte den hela sanningen i hur en tävling går, men ändå.
I cupen ligger jag nu lite preliminärt sjua. Ska väl kanske kunna gå att bli topp 10 i totalen efter sista racet nästa vecka om jag kör bra.
Stort tack till alla er som på ett eller annat vis peppade mig, hejade på mig och ändå stöttar mig även i motgång. Fick en dryg handfull nya prenumeranter också. Sådant värmer.
Igår kväll var det misär, men idag är det alla hjärtans dag. Det är ändå lite fint, tycker jag. Hoppas att ni, precis som jag, har en anledning att på något vis fira denna dag lite extra.
Om ni vill se någon med betongben försöka tävla på internet, så finns gårdagens sändning här:
