Max-torsdag blev Burger King-torsdag

Två dagar i rad med BK och Panpizza på jobbet. Jag räknar med att bli sjukt snabb i helgen av all snabbmat.

Äggskal på pedalerna

Åkte några minuter tidigare till jobbet idag så att jag verkligen kan ta det lugnt. Vispar bara runt benen och undviker att trycka till i backarna. Det är annars lätt att pressa sig när formen är god. Som på Finnmarksturen förra året då jag körde som en idiot de första 25 km och såg till att tätklungan inte blev större än tio man. Då var jag stark. Värre var det efter 30 km då jag var rökt och hade 82 km kvar till mål.
Vägde 67.1 i morse, så lätt har jag nog inte varit sedan september-oktober förra året. Detta trots att både Burger King och Billys Panpizza stod på menyn.

Husfabriken stänger för dagen

Dags att rulla hemöver. Imorgon är sista arbetsdagen denna vecka och den inleds med ett spännande möte. Ska bli kul. Kommer försöka konservera formen fram till och med lördag, så det blir att trampa försiktigt imorgon. Och nu. Är helt slut i benen efter rekordet i morse och en hel dag på benen.

Formbesked

Här firas det stort på Burger King Borlänge må ni tro. Skulle ju göra ett rekordförsök till jobbet idag även om känslan var det viktigaste. Av de 30 kilometerna till jobbet är ju 8 km grusväg som efter regnet var ganska blöta. Trodde därför inte riktigt på rekord när jag startade. Gasade på genom stan och passerade Velodromen där jag krossade min första mellantid. Var då lite rädd att jag gått ut för hårt, men krossade också min andra mellantid. Nu var jag inne på den blöta grusvägen och trodde att tappet skulle börja, istället krossade jag också grusvägsmellantiden. Fortsatte sedan på den inslagna vägen och krossade alla mellantider. Rekordet krossades med 3 minuter och lyder nu 52.39 vilket ger ett snitt på 34.2 km/h. Känslan var väl helt okej.

Finnmarksturen

Bild på mig från förra årets tur, tagen av Leif Wigert.

När jag i våras/vintras tänkte på årets cykelsäsong, där jag för första gången inte skulle elitsatsa, så var det några tävlingar jag ändå ville åka. Det var de flesta deltävlingarna i Långloppscupen samt några andra race. Utav dessa tävlingar som jag tänkt mig (ca: 8 st) så var det ett par tävlingar som jag bara skulle åka. En av dessa är Finnmarksturen, det är en tävling jag ogärna missar.
Det är sveriges äldsta långlopp (firar 20 år i år!) och också det längsta långloppet vi har. Dess backar och hängivna publik och just längden ger loppet en unik karaktär och jag vet att tillsammans med SM så är Finnmarksturen den viktigaste tävlingen för många elitcyklister. Kortare lopp har ju också sin charm, men Finnmarksturen är långlopp på riktigt. Jämför gärna med Vasaloppet som har liknande segrartid på runt 4 timmar. Det får ta lite tid och jag tycker också att det ska ta lite tid. Vasaloppet är skidåkarnas stora utmaning, Finnmarksturen är, eller borde vara, MTB-cyklisternas stora utmaning.
Jag ser mycket fram emot lördagens tävling och har sedan Mörksuggejakten i år satt upp ett mål att vara topp 20, alla klasser inräknade. Jag kände mig inte dålig under Mörksuggejakten även om farten blev för hög inledningsvis. Då hade jag inte cyklat så jättemycket, nu har jag cyklat jättemycket sedan dess i och med min jobbpendling. Hade tyvärr 5 dagar utan cykling förra veckan men det ska nog inte störa allt för mycket.
Det ska bli riktigt härligt som sagt att få stå där vid Hillängens IP och rulla iväg med alla andra MTB-cyklister till tonerna av Trampa På.

Strunt och trams

Tog mig hem på 59.48 i kväll, vilket väl är den bästa tiden ever på väg hem från jobbet längs Gamla Leksandsvägen. Mätte sträckan på Eniro.se för att höja självförtroendet ytterligare men blev istället nedslagen då det tydligen var flera kilometer kortare än den där andra vägen...
Nu sitter jag här, äter ost och kollar några bloggar. Vägde för övrigt 67.7 i morse, vilket kan vara det minsta jag vägt i år. Bara en sådan sak är ju värd att fira lite extra så här i Finnmarksturstider.
Det är inte lika kul att jobba kväll som det är att jobba förmiddag. Nu somnar jag vid två, sover länge på morgonen/förmiddagen och sedan hinner jag inte mycket mer än att äta frukost och packa innan jag ska till jobbet igen. När jag jobbar förmiddag är jag iaf hemma på eftermiddagen och kvällen och får några timmar med min familj och mina barn. Idag har jag bara träffat Ebbah ett par minuter på morgonen innan de gick till dagis och Filip fick jag bara höra rösten hans. Inte så kul faktiskt.
Första lönen på väldigt länge har trillat in på kontot, det var lite som att se en vattendroppe falla ner i havet.

Intervalltisdag

Blöt pendling idag. Inte jättemycket regn, men det behövs inte så mycket för att bli blöt.. Körde fyra stycken Intervaller på tider mellan 4.05 och 5.25 med snittpulser på mellan 173 och 176. Under ett par av Intervallerna inföll sig en skön känsla av flow och formen kändes inte helt dålig. Imorgon blir det Tempo-onsdag med rekordförsök, då visar sig den verkliga formen. I helgen väntar årets viktigaste tävling, Finnmarksturen. Då vill jag helst vara i god form då jag siktar på en topp-20 placering bland alla klasser.