Vårpyssel

Håller på att bygga ihop fjolårets tävlingshoj. Det börjar väl bli dags att köra skogsraket snart. Har bland annat Stansat tubdäck (kan det bli mer punkteringssäkert?) och fixat med bromsarna. Ni som följt bloggen sedan i höstas minns kanske att jag upptäckte en pyspunktering på mitt bakdäck under morgonen inför långlopps-SM. Med lite extra luft klarade jag mig ändå igenom långlopps-SM, nu hoppas jag att lite Stans ska göra däcket helt tätt. Har tyvärr lite förkylningssymptom idag. Hade mycket hellre fått det i onsdags då jag denna vecka hade två stora cykelmål; dagens motionstur och vinna Långa Billingeracet i helgen.

Blodsmak och prologhosta

Jag hade tänkt blogga lite om blodsmak idag, blodsmak och prologhosta. Det är ju vida känt att många som tävlat i en prolog drabbas av en slags rethosta som vi gärna kallar för just Prologhosta. I MTB-tävlingen Borlänge Tour är det gärna varmt och dammigt också, vilket i många fall kan förstärka Prologhostan. Många (främst orutinerade som kanske inte upplevt så kraftig prologhosta tidigare) tolkar detta som ett sjukdomssymptom och fullföljer därför inte etapploppet.
Igår så funderade jag lite på hur blodsmak uppkommer och vad som ger oss denna prologhosta. Jag förstår ju att det beror på att vi tar i mer än vi kanske har kapacitet till och dessutom gärna gör det utan tillräcklig uppvärmning. Men vad är det för funktioner i kroppen som tvingar fram blodsmaken och vad fyller den för funktion? Jag vill alltså veta exakt vad som händer och varför. Finns det någon läsare som vet? Eller har man forskat för lite i blodsmak och prologhosta?
Anledningen till att jag funderade lite extra på det igår var att jag efter torsdagens TT på Jungfruberget (då jag ju drabbades av blosmak så kraftig så att jag kunde svära på att strupen blödde) fick just prologhosta efteråt. Det retade i halsen och jävlades. Funderade på om det var en bieffekt av blodsmaken. Om man liksom skadar andningsvägarna när man drar på sig blodsmak och prologhosta. För det har retats i halsen sedan dess. Inte halsont, utan mer en känsla av att något sitter i halsen och jävlas med mig. Som om blodsmaken gett sårskorpa i halsen. Förstår ni?
I morse vaknade jag och kände mig döende i förkylningssymptom. Halsont, slem och snorig. Men nu efter frukost känns det lite bättre. Men det ska jag kanske inte berätta för er. Ni kan glömma det jag nyss skrev och fortsätta tycka synd om mig.
Poängen med hela det här inlägget: Varför blodsmak och prologhosta? Hur uppkommer det, hur fungerar det och vilka effekter har det?

Avslutar detta mycket intressanta och dramatiska inlägg med något lite mer lättsamt... Ni som har Facebook, har ni sett detta? (krävs att ni är inloggade på FB för att ni skall kunna se) Hetast på Facebook!

Livet är en karusell

Tiden går fort när man har kul sägs det. Gissa om jag har kul nu för tiden! Dagarna går så fort att jag tycker dom knappt hinner börja innan barnen skall hämtas från dagis och sedan är det läggdags. Min plan är nu att hinna ifatt mig själv och sedan fokusera mer på färre saker. Hur kul vore det inte att ha ETT projekt att sätta tänderna i liksom. Jag ska inte sitta här och vara neggo nu, för jag har det onekligen väldigt bra ändå. Men ibland önskar jag mig en stabilare vardag. Lämna ungarna på dagis, jobba 8-17, spendera lite tid med barnen innan de somnar och sedan se lite på TV med frugan innan vi går och lägger oss. Bara leva lite lugnt och enkelt liksom. Lagom, Svensson och allt sånt där.

Käkade denna afton en tallrik fil och en sådan där crunchymüsli med olika "nyttigheter". Oväntat gott faktiskt och en riktigt skön paus. Ibland behöver man bara stanna upp, fokusera på sig själv och andas lite. 

Kort summering av Giro d'Italias tre första etapper

4 vinnare och ca: 180 förlorare.

Motionscykling i Falun

Landsväg
Måndagar klockan 18.00, samling vid Falu Cykelklubbs klubblokal på Daljunkaregatan 7

MTB
Tisdagar klockan 18.00, samling vid Falu Cykelklubbs klubblokal på Daljunkaregatan 7

Inget tvång med klubbmedlemskap utan alla är välkomna. Tag med slang, pump och ett glatt humör. Tempot anpassas efter deltagarna och fokus ligger på att trivas.

Backintervaller i Högbo

Trött som en liten bebis var jag när jag cyklade via Jungfruberget upp till Lugnet nu i kväll. Kroppen och knoppen var inte riktigt på topp när jag tog mig till Högbo för att klämma lite backe. Men väl där gick det bättre att ta i och få hjärtat att slå. Hade tänkt köra en uppvärmingsintervall för att väcka kroppen lite men när jag kom in i första branten så hade kroppen redan vaknat så jag gasade på hela vägen. Jag körde fyra vändor med tiderna; 5.50, 5.35, 5.38 och 5.47. Inte direkt några världsrekord, men årsbästa och med förbättringspotential.

Till alla er som undrar; i höjd med denna skylt brukar jag starta uret. Ibland stillastående med ena foten i backen, men idag rullandes i någon km/h.

Efter avslutat flåstrams så lekte jag lite också. Tittade lite på det klassiska Triathletfiltret som Stefan Carlsson bjöd Långa Lugnets deltagare på ett år. Åkte också The Enemy Within och träffade på spadfolket. Tänkte lite på hur fin den handbyggda stigen skulle vara som en avslutning på Långa Lugnet. Kanske rulla ner den, sluka Mördarbacken "light" och sedan återvända ner till stadion för medalj och eftersnack.

Backintervallpepp