Träning inför min comeback

Snart är hösten här, dags att börja öva lite igen alltså.

Dagens stora händelse

Vi tog våra cyklar och trampade till affären. Alla utom Ebbah, som satt i stolen bakom Ronya. I affären gick de runt med sina små vagnar och krockade med allt och alla. Kul hade vi dock. Vädret är grått idag och alla är trötta efter att småbarnen haft gråtfest i natt. Det hela slutade med att båda småbarnen sov i vår säng med Ronya och jag sov på madrass i Emilys rum. Det faktum att Ebbah inte ska få sova middag idag ger bara lite extra krydda i tillvaron.

Nytt etapplopp i Dalarna

Fem etapper på tre dagar, är man ändå på plats så kan man ju lika gärna tävla så mycket som möjligt. Bjursås utanför Falun bjuder på start och mål för varje etapp. Det hela börjar med 1.65 km prolog på fredag kväll:

På lördag morgon körs ett GP-lopp på en bana som mäter lite drygt 2.2 km:

Lördagens eftermiddag bjuder på ett linjelopp som mäter ungefär 10 mil. Troligtvis med prologbanan som avslutning för att få lite spridning på fältet och en fin inramning på loppet. Cyklister som välter när de passerat mållinjen är bara en av de saker publiken bjuds på.
Söndag morgon väntar ännu ett linjelopp på 10-12 mil och hela etapploppet avslutas med ett 16.3 km långt tempolopp med en vändpunkt:
Det här var något som jag kom på under gårdagens distanspass. Jag gillar att tänka på olika projekt, gärna sådant som har med cykel att göra. Det är alltså ingen tävling som finns mer än i gårdagens distanshjärna. Så försök inte hitta någon hemsida att anmäla er på ännu. Det fina med att vara (en galen) ordförande i en cykelförening är att jag nu bara behöver få två personer i hela världen att tycka att mina (galna) idéer är något att satsa på. Då har vi majoritet i styrelsen och vi tutar och kör. Mycket lättare att göra något nu, än när jag bara var en  (galen) elitcyklist med (galna) visioner.

Bilder och pulsfil från dagens grispass

Pulsklockan hade inte alltid kontakt med bandet, därav det konstiga utseendet på ett antal ställen.

Hann inte mer än sätta mig på cykeln innan jag ångrade mig lite angående rutten. Smaskade på med 35 minuter skogsväg tidigt på passet, där solens strålar nådde vägbanan svettades vägen ganska kraftigt och jag blev belgiskt skitig.

Den trasiga framskärmsförlängaren hjälpte smutsen att nå min fot, mitt ben och min cykel.

Efter ungefär en timme nådde jag slutklämmen på Baggbo-backen.

När man väl kommit upp kan man njuta av utsikten, om man orkar.

På väg från Sörskog mot Övre Gärdsjö. Snabba kilometrar på den här delen av passet. Här någonstans bestämde jag mig också för att förlänga passet. Om jag skulle hinna till Söderås ( när ni kommer från Falun och åker mot Rättvik och plötsligt ser Siljan nedanför en lång backe, då är ni i Söderås). 

Det här kanske ni MTB-cyklister känner igen. En populär langningssträcka ganska tidigt i Mörksuggejakten.

På väg från Gärdsjö-byarna mot Rättvik, mer skog. Inte så Belgien.

Kanske den vidrigaste backen i tävlingssammanhang. Mörksuggejaktens startbacke. Härifrån är det bara en enda lång plåga till bergspriset, sedan fortsätter plågan med syramättade ben.

Kortet taget ungefär 62 km in i passet. Om jag skulle nå Söderås på 2½ timme så skulle jag förlänga passet, hade jag bestämt mig för. Nådde toppen efter 2.31, men det var nära nog. Rutten ändrades från Rättvik-Falun till Rättvik-Söderås-Norr Lindberg-Leksand-Insjön-Rexbo-Smedsbo-Falun. Kastade mig utför i Söderås på grusiga och blöta småvägar.

Körde lite skogsvägar igen och kom till en härligt blöt belgarbacke upp mot Norr Lindberg. 65 km in i passet.

Dags för lite mer utförsåkning, denna gång ska jag ner mot Leksand.

Platten mellan Helgnäs och Helgbo, på väg till backen upp till Rexbo. Inga foton från Leksand eller Insjön som är ett enda ångt parti med platt kött-åkning. Där var jag för upptagen med att kötta, så mobilkameran kom aldrig fram. Kolla gärna banprofilen i början av inlägget, här är jag ungefär 93 km in i passet.

Äntligen uppe i Rexbo, ungefär 100 km in i passet. 

122 km in i passet så skymtar passets sista backe. Uppe på toppen är jag ofta mentalt hemma, men med ungefär 6.5 km till dörren.

Totalt blev det 1085 höjdmeter idag och ett snitt på 25.4 km/h. Mycket nöjd med dagens pass som var hårt och fostrande. Jag tog i ganska mycket nästan hela tiden, sista 45 minuterna var benen inte så stöddiga längre. Riktigt skönt. Mer långslakt åt folket! Kom hem och benen darrade när jag klev av cykeln.

Trött som en belgare

Fick ihop över fem hårda timmar idag. Har nyss kommit ur badet. Ebbah gjorde mig sällskap och från badkarskanten kunde jag se Cancellara ställa av Tom Boonen hur lätt som helst. Nu ska jag försöka bli människa igen så ska ni få siffror och många bilder senare.

Härlig tur

Idag väntar, som ni kan se, en fantastisk cykeltur. Jag har som första delmål att rulla iväg vid nio. Tror nu att jag bestämt mig för rutt också. Det blir nog Sörskog-Ingels-Rättvik-Falun. Men jag har nog ändrat mig tio gånger sedan jag vaknade vid åtta i morse. Har tvekat på om jag ska åka söder ut och platt, norrut och kuperat och hurvida jag ska åka skogsvägar eller ej. Nu verkar det alltså bli bara asfalt och norrut.

Tzatziki i Falun

Ronya och jag har varit barnfria en lång stund idag. Min syster Camilla kom och tog med sig barnen någon gång efter klockan 12. Ronya och jag firade med att gå på stan i lugn och ro. Och givetvis äta på restaurang, i lugn och ro:

Tjockt med mat. Uppifrån och ner: Friterade bläckfiskbitar, lammspett, grönsaksspett, oxfiléspett och kycklingspett. Detta på ett stort lass med ris och en egentligen för liten klick tzatziki bredvid. Det är svårt att inte bli mätt om man äter upp maten på restaurang Tzatziki. Till detta drack jag en öl modell stark. Det är ju ändå Flandern runt imorgon. Och i belgien dricker man öl. Har jag hört.
Många gånger har jag önskat att jag bodde i Belgien. Inte för att jag gjort mer än passerat igenom landet i bil. Men Belgien är ju Belgien. Där finns cykelcrossen, kullerstenarna, kantvinden och alla omtalade Berg. Älskar att se cykeltävlingarna som sänds därifrån. Ni som bara tittar på Touren eller de största cykeltävlingarna missar verkligen något om ni inte också kollar på de lite mindre tävlingarna som går nu i Belgien. Kolla in livestream-sändningarna så får ni se. Helst ska det vara någon enstaka plusgrad, regn och blåst. Tävlingarna är liksom tävling från start. Man får inget gratis och det blir publikfriande cykling. I de största loppen och i andra länder är det vanligare att en grupp utbrytare kommer iväg och sedan vevas in lagom till avgörandet. I belgianien är fältet ofta utspritt i grupper som alla slåss mot kantvinden och varandra. Man släpps inte fram i klungan, man får lov att ta sig fram. Ah. Det verkar vara så härligt och vackert.
Jag har faktiskt fått ett stort sug efter landsvägscykling denna senvinter/vår. Tror det beror mycket på nätsändningarna från dessa tävlingar. Jag gillar när det är lite grisigt. Hade jag fått vara junior igen så hade jag gärna flyttat dit. Hör ni det juniorer och unga elitcyklister, ta chansen!