Denna man sågs idag i Mellsta, Borlänge där han jagade tävlande skidlöpare. Han är, som ni kanske kan se, farlig och dessutom beväpnad med riktigt dålig teknik.Tänkte klämma ett par till rader om dagen, nu när jag återhämtat mig med brutala mängder läsk och chips. Jag siktade ju på tre timmar idag, kanske ett högt mål för en rookie, men jag trodde det var möjligt. Hade jag inte varit så slö på andra långa varvet så hade det kanske gått. Och hade jag sparat långrökaren till det var ca: 5 km kvar så hade jag hamnat närmare tre timmar än jag nu gjorde. Första timmen hade jag grymt bra fäste, säkert en av de i fältet med bäst fäste. Det var givetvis kul att kunna diagonalåka förbi mina medtävlande som gick (saxade) upp för backarna. Mindre kul var när en hel del av dem sedan passerade mig på både höger och vänster sida med sina raketskidor. Ute på en åker så diagonalåkte jag jämsides med en klunga som avslappnat stakåkte. Kände mig som den nybörjare som jag är, måste dock ha planterat ett par funderingar i deras hjärnor där. Sista timmen var fästet sämre men glidet bättre. Jag kunde nu arbeta mer med stakningen och attackera utför. Mycket trevligt.
Även om jag tycker det var en okej insats så är jag ju jättelångt ifrån någon snabb skidåkare. Skulle man räkna om min tid idag och jämföra hur jag skulle stå mig mot segraren i till exempel Finnmarksturen så skulle jag ha klarat turen på ungefär sex timmar och 20 minuter, lite drygt.
Lite jobbigt är det också med dessa snabba H60-gubbar. Bästa H60 tog sig runt på 2.25, slagen med mindre än halvtimmen av snabbaste ungtupp. Jag hade en liten kamp mot två H60-herrar där jag tvungen att vika ner mig på ett lättåkt parti. Eller kamp och kamp. Jag trodde jag skulle kunna hänga på, men klarade det inte. En bra teknik gör mycket i en sport som längdskidåkning.Läste idag om en 90-åring som vunnit veteran-SM. Han hade avverkat sina 5 km på 21 minuter. Gubbarna kan sin skidåkning, helt klart.
Inte bara gubbar kan åka fort. MTB-cyklisten Kajsa Snihs körde i helgen två tävlingar i Åsarna, tävlingarna var en form av uttagningstävlingar inför junior-VM. Kajsa överraskade de flesta och blev tvåa igår och vann idag: Längd.se. Senare i kväll skall laget till JVM presenteras. Följande skrev Kajsa nu i kväll på sin Facebook:
"sitter i blien med blandade känslor...."
Om nu två timmar är distans. Men det gick då i distanstempo ungefär. Temperaturen steg aldrig över 22 minusgrader här i Bojsenburg, så jag klädde mig för kyla. Där spåren börjar, i Slätta, var det -22 och jag skidade mot Stångtjärn. Lite kallt var det inledningsvis men jag tyckte att jag fick upp värmen innan jag kom fram till tjärnen. Gissa om jag blev förvånad när deras termometer visade minus fjorton. Vill man ha värme i Falun så verkar det vara Stångtjärn som gäller. Åkte spåret som är 14.3 km på ganska precis en timme och åkte sedan 8.2-slingan också. Åkte 8.2:an på ungefär tre minuter snabbare tid än senast och då var jag ändå ganska så trött sista kvarten. Härlig känsla det där. Att jag kan ta i mindre men åka mycket snabbare än jag gjorde för bara något pass sedan.
