Taktik #3

Eftersom min taktik för längdåkningen börjat bli ganska lättgenomskådad, så är det nog ett hundratal skidåkare uppe i Stångtjärnskogarna nu för att få en glimt av mig. Så jag fintade allihopa och slog till på en vilodag.
Tyvärr har jag också vilat från armhävningarna. Först var det ett taktiskt beslut för att orka åka skidor, men det innebär att jag måste göra armhävningar idag och imorgon. Och idag har varit en seg rackare till dagusling. Jag har varit ruskigt seg och är det givetvis fortfarande. Vet inte hur jag ska göra för att lyckas skrämma kroppskrället till att prestera armhävningar. Det är väl mycket protein i chips?
Men jag ska göra mitt bästa. Tänk, nästa vecka inleds med ett maxtest. Maxtesten är det bästa med hela 100 Push ups-grejen. På måndag eller tisdag behöver jag klara 31 stycken för att få ta mig an vecka 5. Risken finns att jag måste köra om vecka 4.
Nu skall jag ladda mentalt för att se om undrens tid är förbi eller inte.

Kevin Pauwels

Plötsligt händer det. Så vackert och väl genomfört lopp. Det var nog inte många som trodde på honom när Niels Albert anslöt till tätgruppen. Men Kevin hade mer kvar. Kul när en sådan som inte vinner speciellt ofta kan ta en så imponerande och klar seger i ett så stort lopp. Kevin och Klaas Vanthournout är två av de jag håller lite extra på i CX. Två grabbar som är snabba, men som sällan når hela vägen fram. Men i Zolder lyckades alltså Kevin Pauwels vinna idag.
Helt plötsligt fick jag en väldigt stor lust att beställa en Ridleycross med Fidea-lack och tillhörande tempodräkt.

UCI World Cup Cyclocross Zolder live stream idag

Start 15.00, som vanligt alltså.
http://bvls-feed.blogspot.com/2009/11/ch-3.html
http://bvls-feed.blogspot.com/2009/11/ch-5.html

72 dagar kvar, mer taktik

Mörkt idag.

Idag var jag än mer taktisk, ute och snurrade runt 22-tiden. Inte en enda riktig skidåkare behövde se mig. Denna gång var inte ens Lasse med. Försökte mest ta mig fram idag. Smaka lite på de olika växlarna, känna hur det känns när jag gör olika rörelser och vad de resulterar i. Hade i alla fall fäste idag, det var en stor skillnad mot igår och mycket trevligare i backarna. Två sekunder långsammare per kilometer om man räknar på det. Men en mycket lägre intensitet. Effektivare helt enkelt.

Ingen träningsvärk, inget annat lidande heller annat än just när jag åker. Ryggen blir snabbt trött. När jag var riktigt trött i ryggen idag kollade jag på klockan och hade då åkt 18 minuter. Det går snabbt att bli utmattad när muskler som vilat i ett decennium plötsligt måste ta ett stort ansvar i idrottandet.

Kan också avslutningsvis konstatera att elljusspåret runt Stångtjärn verkligen släcks 22:00, även om man trycker på timern 21:55. Men slingan vid Varggården och spåret mot Slätta hade belysningen igång även efter 22. Är det någon bloggläsare som vet när/om det slocknar?

Träningsfakta:
Distans: 7.9 km
Tid: 44.43
Snitt/maxpuls: 146/168
Höjdmeter: 100

Chill

Filip och jag har tagit bussen till farmor. Vi har byggt med lego och just nu tittar vi på Nalle Puh på Disney Channel. Strax dags för mat och sedan väntar hemresa igen. Jag försökte studera lite där hemma, men jag har svårt att koncentrera mig med så mycket liv och rörelse. Att flera av bokens exempel inte fungerar i verkligheten gör det hela ännu jobbigare. Svårt med böcker om sådant som är föränderligt. Kodning och träning till exempel.

Sovmorgon och utelek

Det är ungefär vad jag hunnit med idag. Låg i sängen till 11. Helt otroligt, jag vet. Direkt efter uppstigning skulle jag ut och valla barnen i snön. Ebbah är, som ni kanske kan ana av bilden, inte speciellt road av utelekar ännu. Hon förstår inte riktigt tjusningen av snö och mycket kläder. Enligt henne är allt bara svårare och tyngre. Inte ens åka pulka är kul någon längre stund. Ut vill hon ändå, men hon ångrar sig ganska snart.

Filip gillar utelekarna i snö. Han är lätt med allt som har med lek att göra.

Här hemma talas det mycket persiska dessa dagar, inte direkt det språk jag behärskar bäst. Men det är härligt ändå. Kul med besök och trevligt att fira jul med andra än oss själva.

Till min, och säkert också er, stora besvikelse så har jag inte ont från gårdagen. Inte mer än lite i högra skinkan som dämpade ett av mina fall. Igår var det mestadels stakning, om jag skulle ha diagonalåkt så hade jag nog haft mer ont. Överkroppen är ju vältränad, som ni säkert vet vid det här laget.

Funderar på om jag skall försöka komma ut och åka lite idag också. Smida medan järnet är varmt liksom. Och jag behöver ju varje minut med skidåkning som jag kan få. Runt nollan ute nu. Inte så bra för nybörjarskidåkning. Dessutom tycks den här delen av landet vara den som fått minst snö. Nere i Skåne, till exempel, har man ju runt halvmetern om jag förstått det hela rätt. Här har vi nog en decimeter nere i byn, säkert lite mer på höjderna runt stan. Kollar nu Yr.no och enligt deras prognos så skall det börja snöa om ett par timmar och sedan snöa i mer eller mindre ett dygn. Det blir ju perfa. Så spåren kan bli lite bättre.

Nu är det dags för en persisk brunch.

Här kan ni se aktuellt snödjup i Sverige

73 dagar kvar, Skidpremiär

Elljusspåren i Stångtjärn blev platsen för min comeback på längdskidor.

Hade alltså inte stått på ett par längdskidor sedan någon friluftsdag i högstadiet. Och högstadiet gick jag ut våren 1998. Det var ett tag sedan alltså. Känslan jag har i mitt undermedvetna av att åka längdskidor är att det går ganska lätt att ta sig fram ändå, även om det givetvis är skitsvårt att åka fort. Den känslan infann sig inte riktigt idag, om jag säger så. Fram till kanske -96 så åkte jag ganska mycket skidor. Men när högstadiet kom försvann längdåkningen. Tyvärr.

Jag hade hoppats på att ha egen utrustning i tisdags, men den hann inte fram i tid så jag har nu lånat lite från Adam Steen och min mammas sambo, Lasse. Det var också Lasse som fick nöjet att se mig åka skidor igen. Lasse är en motionär som åker skidor, cyklar och springer. Idag fick han åka sakta och vänta på mig.

Jag åkte sakta, men inte på så låg intensitet. Så att säga. Kunde varken hänga med utför, på platten eller uppför. Började skratta åt mig själv några gånger då jag verkligen tog i och försökte hänga med, och Lasse bara stakade ifrån mig i något motlut där jag knappt kom upp.

Eftersom jag inte riktigt har någon känsla för vad som är bra fäste och bra glid så var ändå min uppfattning att jag hade dåligt glid och dåligt fäste. När jag kom in en backe så tog det liksom stopp, men när jag skulle ta mig uppför den så gled jag bara. Men det var kul, tro inget annat. Men oj så långt ifrån sex timmar på Vasaloppet jag är. Just nu är nivån på att ta mig runt. Förhoppningsvis lär jag mig dock det här inom ett par veckor eller så. Måste gå tillbaka i bloggen och kolla inlägget, med filmer, som handlade om teknik, för jag har lite "detaljer" att putsa på. Försöka se hur de gör och göra likadant. Tänkte stapla omkring i skogarna nu en 5-6 gånger och sedan försöka åka skidor efter det.

Hann med att ramla två gånger också, succén blev därmed total. I Stångtjärn så åker man längs med bergets lutning på ett ställe, men med ett par korta backar ner och sedan upp till samma nivå igen. I två högerkurvor i hög fart föll jag. Det är inte helt lätt att få med sig sina två meter långa fötter, som dessutom glider lätt, när man skall trampa runt en sväng utan riktiga spår. I alla fall inte för en nybörjare som mig. Men det där kommer nog snart det med. Hoppas jag. Att vara ute runt 21-tiden på julaftons kväll var inget annat än ett taktiskt drag, vi mötte inte någon ute i spåren så förnedringen stannar inom familjen.

Kul var det, jag skrattade både åt mig själv och att det var härligt att åka längdskidor.

Träningsfakta:

Distans: 6.4 km

Tid: 35.49

Snitt/maxpuls: 154/172

Höjdmeter: 95