Dagen ni gått miste om

Har inte hänt så mycket faktiskt. Har skruvat lite cross, vilket fick mig att längta efter intensiva fartsträckor på grusvägar, med ett gäng andra rubbade individer. Mest har det varit barn hela tiden, vilket i och för sig bara är härligt. Men tiden flyger iväg. Jag har inte känt mig på topp idag, ganska långt ifrån. Man har väl också sådana dagar. Vilodag idag från träningen. Ronya överraskade med godis, nu på kvällen efter att jag somnat när jag sövde Filip. Det piggade upp sinnet. Finns inget som fett och socker mot en dålig skalle.
Hade med mig kameran när jag var ute och lekte med barnen. Här är ett smakprov:

Bloggen är död

En fråga; ser myggbett ut så här också på er? Eller är det bara jag som får dessa monstermärken?

55 minuter MTB

Körde fem stycken fyror i backen upp till TV-tornet här på Jungfruberget. Stack hemifrån 21.40. För att göra det lite roligare än bara upp och ner i samma backe så körde jag stig utför, blev bara mer spännande för varje intervall. Kortet togs med kamerans nattläge efter femte intervallen. Justerat med telefonens Fotofix. Gick bättre än väntat att träna, måste berott på recoveryn jag drack igår. Blev en sådan också i kväll. Efter intervallerna rullade jag till Lugnet där jag spolade av cykeln, till myggens stora glädje.
Dags att duscha nu, god natt på er!

Camp Öijer / Le Tour de Falun

Jag har svävat iväg lite. Program: onsdag-lördag någon sommarvecka, långa härliga turer i Faluskogen. Givetvis behöver man inte vara med alla dagar. Gemensam middag efter varje tur. Helst ska alla långväga deltagare bo på samma ställe. Tänk; gemenskap. Eventuellt kombinera cyklandet med Faluturism; gruvan, hopptorn, Carl Larsson... Ja, ni fattar.

Glass i Kvarnparken

Här sitter vi män i gräset och ljuger med varsin glass.

Angående min långloppsbana

Den jag skrev om igår alltså. Hade gärna bjudit på en banprofil om jag haft någon. Skulle ju mäta upp banan igår men orkade inte ta mig runt hela, och därför fick jag ingen banprofil. Den är inte överdrivet kuperad, skulle tro att den har något färre höjdmeter/km än Finnmarksturen. Banan är inte heller något för 1000 långloppsmotionärer. Hela grejen med banan är att jag slängt ihop några favoritstigar och utförsåkningar till en bana. Det krävs nog min kärlek till vissa av stigarna för att förstå tjusningen med banan. Och allt är inte lika fint som på bilderna, låt er inte luras... Jag tog ju inte direkt kort på de fulaste partierna. Mycket är igenväxt och igår var det en hel del blöthål också. Den här banan är bra om man gillar stökiga stigar och att bli trött. Även i låg intensitet hinner man bli trött eftersom stigarna och backarna maler ner kroppen. På första timmen igår hann jag 13 km, efter två timmar hade jag hunnit 27 km. Så det är ingen fartbana. Visserligen mer grusväg mot slutet, mest på grund av att det inte finns stigar där.
Jag har ju fler banor i Falutrakten, som är av mer klassiskt långloppsstuk.
Visst borde vi ta en långhelg, eller kanske en hel vecka där jag visar alla mina banor och Faluns bästa MTB-åkning?

Todays svindryga training

Jag hade tänkt bjucka på en banprofil och bilder från hela långloppsbanan. Men jag var tvungen att vika ner mig idag. Blev så trött att jag inte fick ner kraften i marken och cyklade med spikraka armar utför. Ni vet. Out of control. Så jag svängde ut på asfalten och tog mig hem istället.
Bjuder iaf på de bilder jag tog, det blev några stycken.

Tallskog nära Stångtjärn.


Gräs och granskog, fint som semester.


Slakmotedoubletrack.


Den här knäppan upp på kullen är fin. Först en lång slakmota, sedan stenig endurostig och avslutar med en riktig brant där man måste ta i för att komma upp.


Avslutet på en favoritutförslöpa. Några små dropp och en bäckpassage, det kan inte bli mycket bättre än så.


Kalhyggegräs.


Gräs är fint. Det kan aldrig bli för många bilder på gräs i en blogg.


Riktigt brant utför och lite löst. Den här stigen, som bilden är tagen på, mäter några hundra meter. För flera år sedan spenderade jag över tre timmar på att förbättra den genom att klippa kvistar och rensa lite. Jobbigt då, kul nu.


Stigarna till Källslätten är precis som hela Falun, inte helt stenfria.


Flygraka vid Källslätten. Här i Dalarna är långa raksträckor lite sällsynt, så det blir ett trevligt avbrott bland alla kurviga kurvor.


Mattias Nilsson.


Berg, dalar och sån skit.


Som ni ser på broms-märket var jag tvungen att dela med mig här. Det är en utförslöpa på runt 700 meter, lite längre ner väntar Palmbergkurvan. Bäckar är fint skit.


Den här mannen på bilden försökte kränka mig idag. Notera att jag skrev; försökte. Vanligtvis har jag inget emot att låta motionärer åka ifrån mig. De tar ofta i ganska mycket när de cyklar och jag vill ha mina lugna pass ibland också. Visst, tävlingsmänniskan i mig säger åt mig att visa dem vem som bestämmer. Men oftast är jag större än den tävlingsmänniskan. Jag vet ju att jag kan åka ifrån de flesta. Men inte idag. Helt slut och med ögonen i kors märker jag hur denna person blåser förbi mig ute på vägen, jag åker på cykelbanan. Jag tittar mot honom när han åker förbi, men han möter inte ens min blick. Detta, plus det faktum att han åkte med svarta strumpor, en oversize sadelväska och två touringflaskor(750 ml) av olika märken gjorde att jag inte kunde låta honom passera. Han fick direkt en lucka som han sakta utökade. Han körde bergsgetstilen hela vägen hem; stå, sitta, stå sitta osv. När vi gick in i sista backen så gav jag allt och körde in de 20 sekunder som han skapat sig, backen tog 1.40. Satte mig på hans hjul, men som ni ser på attackställningen så försökte han gasa ifrån mig också utför. Han vände sig dock aldrig om. Inte när han passerat mig första gången, och inte när jag anslöt till hans rulle. Trots att min leriga cykel lät som ett tröskverk.
Hade han bara hejat eller kört med vita strumpor så hade vi sluppit hela den här grejen. Men nu fick jag en kalasbra slutintervall i mitt distanspass. Det kommer smaka fågel i benen hela morgondagen.


Avslutar med en bild på Snygghenke.