God morgon.

Här är dagen i full gång.
Ebbah har börjat tro att nätter inte är nätter när hon vaknar till på natten. Börjar kräla runt i sängen, leker och skrattar. Sött förvisso, men inte när jag själv slits från drömlandet.
Emily är på skolan, men Filip går inte på dagis på fredagar. Så det blir en dag med de små, som behöver underhållning. Och mycket av den varan.


Angående läkare, det som tar emot lite är att behöva gå till vårdcentralens läkare. Helst skulle jag ha en specialist och en magnetröntgen. För då skulle jag veta om något är fel, vad som ska göras, hur länge och hur mycket. Går jag till vårdcentralen så är det två alvedon och vila ett par dagar som gäller. Det ger mig liksom ingenting. Tanken med att gå till läkare är ju för att få veta hur allt står till, inte en hastig bedömning och ett hejdå.

Tack för era snälla kommentarer angående mina knän. På vintern rakar jag inte benen, semester kallas det. Kanske kommer som en chock för några av er, vad vet jag. Men så ligger det till. Det blir så härligt på vårkanten att få bli av med pälsen. En liten lyx jag vill unna mig en gång per år.
Och angående småfeta knän och BMI på 47, så har jag väl aldrig sett ut som någon jättedeffad person. Har nog anlag för kraftig fetma skulle jag tro, det lär ju visa sig när karriären tar slut...

69.3 kg idag, det tar sig.

Tack!

Tack för att ni läser och diskuterar här på bloggen. Kul med lite liv och rörelse bland kommentarerna.

Idag har jag cyklat!
Till affären och hem. Det gick inte så lätt som jag hoppats på. Fick använda hela kroppen för att tvinga benet över pedalvarvets övre del. Dessutom kunde jag bara kliva på cykeln från ena hållet, och det var en damcykel som jag använde. Det gjorde inte så jätteont att trampa, det var bara omöjligt att böja knäet tillräckligt mycket. Svullnaden gjorde att det tog stopp. En ganska intressant känsla ändå.
Så intervaller dröjer nog några dagar.

Har fått rådet av många att gå till läkare, av försäkringsskäl. Jag är dock lite tveksam till att det skulle ge något eftersom jag inte tror att man får pengar på försäkringen för att man har ont. Okej om jag tvingats till läkarkostnader eller brutit något ben eller blivit invalidiserad till någon grad. Men att ha lite ont tror jag inte räcker. Har ni bättre koll?
En poäng kan dock vara att gå till läkare bara för att jag kan få problem senare i livet och kanske beror då det problemet just på denna krock.

Idag var jag lite trött på ungarna, efter en lång dag med dem... Då plockade jag upp Ebbah och höll henne nära mig. Vilken medicin. Allt tråkigt försvann och livet var bara underbart. Innan jag fick barn själv hade jag aldrig ens varit nära att föreställa mig de här känslorna som nu finns. Det är fantastiskt. Det är sjukt stort. Nu vaknar hon hör jag appropå det...
Så går det när man talar väl om något.

Ska väl inte börja snacket om skyddsänglar och hur mycket tur jag haft genom livet känner jag.

Hejdå för nu.

MTB-Marathon i Skaninavien?

Alla svenska långlopp känner jag ju till. Funderar på att köra något Norskt lopp i sommar också, känner till några men säkert långt ifrån alla. Vore kul om ni kunde tipsa mig om lite Marathonlopp för mountainbike i Norge.
När jag funderade i banorna på att köra Marathon i Norge så hade jag en liten tankegång. Den gick från att svenskar kör bra i Norge, en del norska cyklister kör bra på svenska tävlingar, hur får vi ett större utbyte mellan grannländerna på MTB-tävlingarna, kanske en gemensam cup? Men få skulle nog köra den, men det vore ju bättre för de enskilda cyklisterna att köra riktigt bra tävlingar i båda länderna än att bara köra dom tävlingar som går i hemlandet. För så långt är det ju inte till Norge direkt.
Sen kom jag att tänka på Finland. Därifrån hör man inte mycket om MTB-tävlingar. De har nog inte så utbredd cykelkultur tror jag. Vi hade ju Eero Jäppinen, tävlandes för Hyvinkään Pyöäilijät, som kom till Billingeracet 2007. Han körde för att ta bergspriset, misslyckades med det och blev 10:a i loppet. Jag var på plats, men som skadad reporter för en oseriös tidning. Så jag snackade en del med Eero. Han var regerande finsk mästare i både XC och Marathon. Tydligen kunde han avgöra tävlingarna lite när han ville där hemma i Suomi. När jag googlade på MTB-lopp i Finland så såg jag ordet cyclocross dyka upp några gånger. Har aldrig hört något om att det går tävlingar där. En gång såg jag dock en massa finnar i cyclocrossens världsranking och räknade ut att dom haft ett finskt mästerskap i grenen.
Såg via en sida att dom haft CX-mästerskap så "tidigt" som 1990, säkert tidigare också. En duktig finsk cyklist är väl annars Pia Sundstedt, som har en rätt okej meritlista.

Hur som helst, allt jag egentligen vill med det här inlägget är:
Kan ni hjälpa mig med tips på Marathonlopp i Norge och Finland?

CHOCK!!!!!

Jag var in på några cykelsidor/bloggar och såg att det inte är alla som läser här som länkar till mig! Skäms på er. Spring nu och lägg till min länk på din sida. Omedelbums!

Snart tillbaka?

Det tar sig.

Idag är mitt knä ännu lite bättre, mer rörlighet och mindre svullet. Men som ni kan se har det högra fortfarande en mer rund form. Jag känner att jag nog skulle kunna tvinga runt benet ett helt pedalvarv idag, så jag väntar till imorgon. Är ju både gammal och klok nu för tiden.

Idag och imorgon har jag ett hemligt uppdrag. Mer om det senare.

Måste ta tag i beach 2009 också, just nu är jag ju lika disciplinerad som Oprah.
69.8 kg.

Omröstning.

Förutom Crosscountry, ska tempo eller långlopp ingå i SM-veckan?
Rösta genom att kommentera.

Linus på Linjen!

En favorit hos mig denna Linus. Robert Österling tipsade mig nyss om denna: