Titta på CXVM i Göteborg.

Så här skriver de själva:

"Nu på söndag den 1:e februari kl 15:00 smäller det. Cykelcross-VM i Holland med svenskt deltagande(minst firma Darvell&Nilsson)!

Detta skall vi såklart kolla på tillsammans, speciellt då Eurosport sänder live för första gången någonsin! Vi börjar uppladdningen kl 14:30 på Götas Bar&Kök, Mariaplan, se länk. Vi har gissat att det kommer runt 20-talet trevliga Göteborgscyklister.

Björn Fredriksson kommer att meddela Götas hur många vi blir senast fredag, så skicka ett mejl till info@cxsweden.com om du dyker upp. Om du redan nu vet vad du vill äta, skriv det i mejlet så slipper du vänta på maten så länge."

Ett mycket trevligt initiativ måste jag säga, för visst är det roligare med sällskap? Vi borde göra något liknande i Falun. På något cyklistvänligt ställe...

Walk it out.

Om det inte vore för att man måste böja knäet mer än 45 grader när man cyklar, så skulle jag faktiskt kunna cykla idag. Men det får tydligen vänta lite. Under morgonen har jag hunnit med att gå från dagis, till BVC med Ronya och Ebbah och sedan hem igen. Så jag rör då på mig. När jag gick från dagis så passade jag på att gå till olycksplatsen också. Bilen jag krockade med har sin parkering där i närheten också så jag kikade om den stod kvar. Och det gjorde den. Tog kort på registreringsnumret och bilens skada, kan ju vara bra till något någon gång. Kanske.

Nu har jag också kollat igenom cykeln lite mer noga. Tog också några kort, för er skull.

Trassligt.


Styrröret. På magen syns bara några röda prickar, men nuddar man där så känns det som att peta i ett öppet sår.


Två ekrar lämnade sina bon.


Höljet slets ur sitt fäste på ramen, som nu är vidöppet.


Lite blå lack på dubbarna fram.


Lite blå lack saknas här.


Nu ska jag göra något roligt istället, betala räkningar. Vi hörs!

Kolla kanal 5 nu.

Håller på till 22.55.

"Brittisk dokumentär från 2008. 32-årige Dede bor i en avlägsen by i Indonesien med sina två barn. Dede är före detta fiskare och har en mycket ovanlig hudsjukdom. Han har rotliknande strukturer som växer på hans kropp, grenverk som kan växa upp till fem centimeter per år och som skjuter ut från hans händer och fötter. Han är känd som "Tree Man" och hans tillstånd har förbluffat de lokala läkarna i 20 år. För att försörja sig och sin familj jobbar han på en cirkus där han visar upp sin trädliknande kropp. Hudspecialisten Dr Anthony Gaspari från Marylands universitet åker till Indonesien för att försöka ställa en diagnos på Dedes mystiska tillstånd."

Där snackar vi hudproblem aningen värre än acne.

Plötsligt slut på dagens träning.

Var ute i ungefär en timme idag.
Skulle bara spurta lite, ett ganska skönt pass med andra ord. Om man är lite kvällstrött. Tog mig runt sjön Varpan med några små avstickare. Provade skoterspåret mot Haghed, men det var inte så kul. Lite för löst, lite för smala däck. Bra kombination där. Snön bredvid spåret gick upp till navet, ja jag råkade testa en gång. Inte helt smärtfritt. Sprätte till lite här och där och allt gick väl som det skulle. Kändes ganska bra i benen. Inte så konstigt heller kanske med tanke på att jag haft vilodag, distans och vilodag igen dom tre senaste dagarna.
Det var vackert ute också med all nysnö och snövallarna som följde vägen. Funderade på hur kul det vore med en upplyst pulsmätare och en riktig lampa på skoterspår någon kväll. Smälla iväg 4-5 timmar skoterleder i mörker. Det skulle nog vara grymt de luxe.
Med riktig lampa menar jag något i stil med det s-o på byggde ihop och visade upp i den här tråden på HappyMTB.
Bild som s-o tagit på sin belysningskapacitet:

Sista spurten körde jag när jag nästan var hemma. Eftersom det inte är så mysigt att spurta till ytterdörren, och kliva in i hemmet med all syra kvar i benen, så valde jag att rulla ett högervarv runt kvarteret. I en nedförsbacke händer det.
En mötande bil svänger vänster, kanske såg han mig inte, eller så missbedömde han den fart som en riktig cyklist färdas i. För han stannade inte... Snömodd på en i övrigt redan hal väg gjorde det omöjligt att varken stanna eller svänga för mig. Trots mitt försök sladdade jag in i högra framlyktan ungefär. Med cykeln halvliggande i speedwayställ. Behöver väl inte säga att det tog stopp väldigt fort. När cykeln började lägga sig precis framför bilen hann jag tänka att nu hamnar jag under den. Men som tur var hamnade jag inte så långt ner utan jag studsade ut igen.
Kände mig ganska lugn när jag insåg att jag inte hamnat under bilen, hade dock grymt ont lite här och var och hade därför svårt att resa mig första minuten.
Men det gick ganska bra med mig. Med tanke på vad som hände och kunde ha hänt. Mitt högra knä är lite blodigt och ungefär dubbelt så stort som mitt vänstra. Ett par lårkakor, skrap på höften och en liten puss på hakan också. Men, jag kan nog cykla imorgon igen.
Tror det kan vara bra att försöka röra benen och knäet lite för att inte bli cementerad faktiskt.
Cykeln då, undrar ni givetvis. Cykelnördar, som ni är, har ni väl setat nu och snabbläst för att komma till delen om hur det gick med cykeln. Jag har inte kollat så noga, men en ny gaffel och ett par ekrar i framhjulet behövs då. Frågan är också hur bra en kolfber-ram som mött en bil mår.
Just ja, bakväxelns hölje gick sönder också! Får kolla mer noga imorgon.

Just ja, ett lätt skrap på magen från det avbrutna styrröret fick jag också, det hade kunnat ju faktiskt kunnat bli riktigt illa.
Blir till att snylta på någons testcykel ett par dagar tror jag...

Falun by night.

Dags att bli farliga. Kvällsträning vore inte så tråkigt om pulsmätarens display hade haft belysning och om jag haft en kraftig strålkastare där fram.

Piff och Puff.

Lite synd på strumporna och nappen, men med tanke på att jag är en pappa och inte en mamma så har jag väl ändå lyckats klä barnen ganska bra?

Manisk.

Jag är lite väl engagerad i min blogg ibland känner jag. När jag går in i något gör jag det gärna 110%, för att använda en idrottsklyscha. Som snöborgen igår, klart grabben ska ha en vettig snökoja liksom. Och som med denna blogg. Jag tänker på hur jag kan göra för att få den att växa, vilka jag skall rikta mig till och hur. Vart kommer besökarna ifrån och hur kan jag få fler? Vilka sökord genererar besökare och hur kan jag bli bättre där. Vad ska jag skriva om för att det skall vara intressant? Vilken placering har jag på topplistorna... Jag har satt upp en målsättning för bloggens trafik och funderar på om jag ska försöka få annonsörer.
Men ändå är min blogg så liten och fjuttig, i jämförelse med den största i Sverige. Via en specifik bloggplattform får man 3 öre per sidvisning. Det skulle ge mig drygt 150 spänn i veckan. Sveriges största blogg skulle håva in över 42 000 kronor, i veckan. Men det är ju lite olika ligor vi spelar i. Så att säga.

Hemma med barnen idag, ska gå ut snart. Måste handla lite. Och Filip kan få somna i vagnen då så han har fått sin vila. Ebbah vilar nu. Emily och Ronya kommer hem halv tre, då ska vi möta dem på tågstationen. Resan från Säter till Stockholm och tillbaka till Falun igen kostade totalt åtta kronor. Det är ett vettigt pris, tycker jag. På nervägen kom ingen konduktör och kollade biljetter och på hemvägen köptes en biljett via nätauktion.
Nu har Ebbah vaknat hör jag, dags att mata de små och gå ut en sväng då alltså.
Träna ska jag göra i eftermiddag. Igår latade jag ju mig med styrketräning. Alltså ingen träning.